Signa

Dagens ord är:

Signa – sjunka till marken, alt.välsigna

Rapportera i kommentarerna hur du använt ordet under dagen.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Signa

  1. Vet inte om det är dialektalt eller inte men här i norra Uppland säger vi ofta ”segna” med samma betydelse. ”Han segnade till marken” eller ”Han segnade ihop”. Men även ”singla till marken”. Löv t.ex. ”singlar” till marken. Gissar att uttrycken är släkt.

  2. Margetha Lihnell-Djurskog skriver:

    Säger nog också ”segna”

  3. Viktor Adolphson skriver:

    Så här användes ordet signa på kontot @YB_Sodermalm

    Signad vare find my iPhone. Ny stöld uppklarad igår. Kunde gå direkt hem till tjuvens bostad, passbild på boende stämde överens med bilder

  4. Erik Forsling skriver:

    Bor också i norra Uppland, men har rötterna i södra Dalarna – och en ca. tjugofemårig mellanperiod i södra Uppland. Visserligen ett inte alltför stort geografiskt område, men jag tvivlar på att det är dialektalt att ”segna” när man går på knä, eller dukar under. Jag har själv aldrig hört något annat än ”segna ner” – och trots ett liv på geografiskt begränsat område, så träffar man ju personer från andra områden också. Samtalsämnet kanske inte är det mest vanliga; men ändå.

    Viktors kommentar fattar jag, språkligt, genast – nästan. Brännbål, eller halshuggning för blasfemi, skulle det väl resultera i på den katolska medeltiden, men i moderna tider säkert ett helt adekvat sätt att formulera sig. Men, är lite dåligt informerad; fanns iPhone på medeltiden?

    Slutligen, språkhistoriskt är frågan inte lika enkel – vad gäller stavningen. Tjatar ofta på den här sidan om SAOB, och där har jag gluttat också i samband med detta ord. För att inte breda ut mig mer än jag redan gjort, med länkar etc., rekommenderar jag er att läsa själva, om ni är nyfikna och vetgiriga. Intressant. Uppslagsorden blir då såväl ”signa” som ”segna”. Sex (om jag minns rätt) verbvarianter att välja mellan.

    Personligen håller jag hårt på segna för den som inte tyar längre och ger upp, och på signa för fenomenet att välsigna, skydda, någon. ”Signade barn”, är väl t.o.m. ett uttryck, på gott och ont?

    ”Välsignade unge”! Det var nog tonfallet som en gång utgjorde skillnaden mellan kärleksförklaring och ovett för odygd?

  5. Tandem skriver:

    Erik F har ju rätt: Segna ner resp. ”den signade dag” som i psalmen.

  6. jukk skriver:

    Jag tänkte nog på ordet signa, då jag hörde att en äldre dam (möjligen någonstans i Vasatrakten i Österbotten) brukade använda ordet t.ex. så här: ”ja måtta sess neder å sini me in stånd tå ja vart så tröitt baket ja städa”, dvs ”jag måste sätta mig ner och signa mig en stund då jag blev så trött efter att jag städat”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s