Prisse

Dagens ord är:

Prisse lustig eller ovanlig person

Rapportera i kommentarerna hur du använt ordet under dagen.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Prisse

  1. Erik Forsling skriver:

    Prisse tycker jag är ett ord som känns besläktat med det tidigare lanserade ordet knickedick. Det har något vänligt och trivsamt över sig, och i sammansatt version är dagens ord mycket vanligt förekommande, i t.ex. formen festprisse. Även det är lite kärvänligt anser jag; jämför med fylltratt, fyllbult, fyllesvin, rucklare, …

    A-lagare är kanske överkurs i ”festande”, och partykille låter närmast ironiskt. Allt detta enligt mig alltså …

    Voj, voj, det blev förvirring i skrivandet, eftersom kanadickknickedikerna (jfr. knickedick) ringde upp på Skype. Så jag får publicera utan att vara färdigtänkt och färdigskriven. Det surras och det stimmas där i Lilla Familjen. Det karamelliseras nötter i köket och sonen tampas med två av barnbarnen. De kan alla relateras till dagens ord. Sonen och barnbarnet Eivind den blodtörstge är allt riktiga prissar, medan Fru Betts och Talia the Lady rimligtvis då borde vara prissor.

    Loke the Man är på dagläger – men han är nog den störste prissen av dem alla!

  2. Erik Forsling skriver:

    Idag har faktiskt ”prisse”, om än inte använts av mig, i alla fall förekommit i min värld. Hjalmar Söderbergs lilla fina kärleksroman ”Den allvarsamma leken” går nu i repris som radioföljetong på SR P1. Kanske är Söderbergs titel en anspelning på den kära leken? Vad vet jag?

    Jag har läst boken ett par gånger, med långa mellanrum, och även hört stora delar av denna uppläsning tidigare. Tycker mycket om såväl Hjalmar Söderberg, som denna berättelse.

    När jag lyssnade till aftonens repris av uppläsningen (se SR:s hemsida) reagerade jag vid minnet av detta dagsförslag på ”Glömda ord”, när nedanstående citat lästes upp. I min bok från LiberFörlag 1977 (ISBN 91-38-03660-6) står det på sidan 166.

    Arvid Stjärnblom och Lydia Stille kommer överens om att hon skall vara den fiktive vännen Hans Bergling, i deras korrespondens, för att de tryggt skall kunna odla sin otrohetsaffär:

    ”Käre Bror.

    Du har ju, som du minns, lovat att komma ut till mig en gång och titta på mina tavlor. Du är hjärtligt välkommen i afton, och du stannar väl över natten – sista tåget går vid halvtiotiden, och vid den tiden har man det ju allra bäst. Det kommer också ett par andra prissar.

    Vännen
    Hans Bergling”.

    Naturligtvis kom inga ”prissar” till denna tête-à-tête. Och helt opåkallat dök en association upp i mitt huvud. Det fanns en anno dazumal en gammal raggningsreplik, som de flesta gjorde sig löjliga över. Den löd ungefär, sent på kvällen; ”Vi kanske ska gå hem till mig och titta på mina etsningar”. Ha, ha, ha. Prissar var säkerligen inte heller där välkomna att beskåda alstren!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s