Nattfrieri

Dagens ord är:

Nattfrieri –  föräktenskaplig nattlig samvaro mellan älskande (sed i norra Sverige att unga män nattetid om helgerna kollektivt uppvaktade hem-/grannbyns ogifta kvinnor)

Kommentera gärna hur du använt ordet under dagen.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Nattfrieri

  1. Erik Forsling skriver:

    Ett kärt gammalt ordåterseende i kvällen. Trots min höga ålder har jag aldrig upplevt detta charmerande fenomen – utan bara läst om det. En etnologisk och historisk realitet. Känns nord/mellansvensk. Men vilken auktoritet var det nu som skrev folklore kring detta? Nils Arvid Bringeus är en kandidat. Men han höll sig ofta i södra Sveriges seder. Tror dock på honom, men ids inte googla! Och mina bokhyllor i norduppland är fjärran från min position i Gamla Hembygden.

    DOCK, värjer jag mig, i min minnesbild, halvhjärtat, mot ”mellan älskande”. Oftast handlade det inte om älskande, som jag förstått det, utan detta nattliga besök var helt enkelt en ålderdomlig variant av vad vi idag kallar ”en date”. Kläderna var inte ens av! Så säger källorna. Realitetens språk vet jag inget om.

    Bara det att snubben inte inviterade snubban till ett stilfullt fik, utan sannolikt klättrade uppför en ranglig trästege, utanför snubbans fönster på sommarvinden – medan föräldrarna sov ”down under”. Vad vore en bra historia, utan en övervåning. Shakespeares balkongscen i ”Romeo och Julia” är klassisk, och den ger associationer. Nattfrieri på klassiskt litterär högnivå!

    Men, igen, de nattfriande lär ha legat påklädda, vid sidan om varandra, och samtalat. Om vad – det vet bara den väldige.

  2. Margetha Lihnell-Djurskog skriver:

    Gå på dompen, kallades det i Värmland i alla fall.

  3. Jonna skriver:

    =o) Sitter precis och översätter en teaterpjäs på ålderdomlig dialekt till standardiserad svenska. Scenerna om nattfrieri är milt sagt krångliga. Någon som har förslag på vad det kallas då gossarna knackar på och ber att bli insläppta, ofta med hjälp av en rimmad vers? ”Bäis in” står det i mitt papper… tigga in?
    Annars, Erik, Jonas Frykman har skrivit om nattfrieri i ”Horan i bondesamhället”, var det honom du tänkte på?

  4. Erik Forsling skriver:

    Hej Jonna!

    Tack för tipset. Frykmans ”Horan … ” har jag läst, och även tenterat på, tror jag. Kanske kommer mitt minne därifrån, men intuitionen säger mig att det inte är så. Grubblade vidare över etnologer – börjar dessutom glömma namnen på de gamla hjältarna – och spejade bland bokryggarna. Ett problem är bara att det som är ordnat, det är perfekt, men det andra är i kaos. Ett annat problem är, att när Gamla Familjen atomiserades ville kära K. ge mig det mesta – en omvänd ”jag-vill-ha”-tvist. Men jag insisterade på att hon skulle behålla sina etnologi- och antropologiböcker, åtminstone de flesta. Och jag tror att hon är glad för det. Men jag har en lucka i det facket.

    Eller var det kanske t.o.m. i ett sådant där stencilbuntselände, som jag läste om nattfrierier!? Nog om det.

    Du söker ett ord, eller ett uttryck, på standardsvenska. Där borde jag ha kunnat hjälpa dig med en adekvat formulering, rörande vad som sades alternativt till ditt ”bäis in”, om jag bara kunnat finna den där eländiga texten jag tänker på. Men ikväll går det inte. Några förslag, gripna ur luften, kommer jag med nedan.

    Det är väl händelsevis inte gammal österbottnisk/östsvensk dialekt du tampas med? Rotade runt, och fann just i det österbottniska arvet (Pedersöre) ordet ”bäis” för ”tigga” och ”tiggeri”. Men det vet du redan. Att tigga sig in, låter inte så flott!

    Mer eller mindre moderna ordförslag för fjäskandet till den eftertraktades sovrum, inte dialektala – eller etnologiskt adekvata, utan gripna ur luften: tjälta, böna (och be) – lite väl underdånigt dock – bönfalla, be enträget, uppmana, anmoda, … Tappade tråden. Och vet inte heller på vilken nivå du söker ordet!

    Hur det kunde låta på vers sätter väl bara fantasin och skaldens allmänbildning gränserna för.

    P.S. Plötsligt fanns tanken bara där! Undrar om det inte är en gammal uppsats från ”Fataburen”, en kulturhistorisk årsskrift utgiven av Nordiska Muséet i Stockholm, som jag tänker på. I så fall finns den här hos mig, men tyvärr kan jag nog inte hjälpa dig med källan. Den är nedpackad i en banankartong på okänd plats – du vet, det är ju bara tre år sedan jag flyttade hit!

    Satsa på Fataburen (mellan 1960 – 1985). Magkänslan säger mig att det är rätt.

    P.S. II Bingo! Precis innan av nedräkningen avslutats fann den som sökte. Fataburen 1969 är det. Har dock inte läst texten igen. Det är Orvar Löfgren, Jonas Frykmans kompis, som håller i pennan. Kanske kan det vara något för dig, och övriga läsare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s