Långör

Dagens ord är:

Långör – långrandighet

Rapportera i kommentarerna hur du använt ordet under dagen.

Annonser

Om Ullis

http://www.ulliso.se/blog
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Långör

  1. Carina skriver:

    Härligt med denna sida. Långrandig är jag nästan jämt och undrar hur man betonar långör. Lång-ör, lån-gör. Lång-örad blir man i alla fall av någon som är lång-ör 😉

  2. Ola P skriver:

    Ska man vara petig, och det ska man ofta vara i fråga om språk, så stavas detta ord longör. Långör(en) är däremot ett rätt vanligt naturnamn, nämligen på (antagligen) långa och smala uddar, öar och skär.

    Sen kan man verkligen undra varför SAOB eller SAOL inte har ”långör”, men det är väl franskan som urspungligen spökar. ”Longueur” sa säkert högdjur som Gustaf III och sen blev det lite försvenskat.

    Nu blev jag långörig…

  3. Erik Forsling skriver:

    Men, … ”longör” finns i SAOB – och precis med den etymologin som Ola P hänvisar till – ville bara den vanligtvis (förmodligen) långtjatigaste besökaren säga. Kanske används inte stavningen ”långör”, för att begreppet inte skall blandas ihop med långöron av annat slag. Och om nu detta blir långtjurigt skjuter jag hela skulden på SAOB. Under uppslagsordet ”longör” finner man en hänvisning till ”LÅNG”, och långt ner på den jätteträffen finner man nedanstående (där jag saxat lite, men det framgår).

    ”– (1 d) LÅNG-ÖRA.
    [LÅNG-ÖRA.ssg 1]
    1) (ngt vard.) om långörat djur. ÖB 61 (c. 1712; om åsna). SCHEUTZ NatH. 54 (1843; om flädermus). UNT 1919, nr 218, s. (om kanin).
    [LÅNG-ÖRA.ssg 2]
    2) (vard.) bildl., ss. okvädinsord om l. till person. Kan jag inte få tala med herr baron, utan att något långöra till trafvarlapp lyssnar på oss? BLANCHE Våln. 155 (1847). Folk först och långöron sist. GRANLUND Ordspr. (c. 1880; till barn som vill ha mat före de vuxna). TOPELIUS Planet. 3: 250 1889.

    / — /

    [LÅNG-ÖRAD.ssg 2]
    2) (vard.) bildl., om person: åsneaktig, dum; äv.: snopen, slokörad; jfr lång 1 d . SvLitTidn. 1815, sp. 01. En fräck, lång-örad dummerjöns till karl! HAGBERG Shaksp. 7: 192 (1849). (Han) såg långörad ut. BLOMBERG LandLåg. 17 (1930)”.

    Ett litet inskjutet P.S. mitt i texten – paradoxalt – men ändock. Vore inte det gamla pejorativet ”trafvarlapp” en alldeles förnämlig förolämpning att återuppliva, och slänga i ansiktet på någon dumdryg glop. Googla på ”travarlapp”, och ni finner en mängd gamla användbara, halvt obegripliga, förolämpningar bland träffarna.

    Nästan längst ner på sidan finner man, återigen med stavningen ”longör”:

    [LÅNGHET.avl 2]
    2) till : längd, utförlighet; anträffat bl. konkretare: longör. På ett par ställen i .. (berättelsen) äro verkliga långheter. BREMER Brev 3: 7 1847.

  4. stenuppsala skriver:

    Longör – ja det är bekant. Men inte långör.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s