Älta

Dagens ord är:

Älta – kraftfullt bearbeta, knåda (t.ex. smör så att överflödigt vatten rinner ut)

Berätta gärna hur du använt ordet under dagen.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Älta

  1. Sören skriver:

    Jag använder ”älta” även i sammanhang som ”Att älta problem”, dvs. att ständigt återkomma till något enskilt problem och gå igenom det om och om igen, ofta i onödan. Älta har alltså en något negativ klang. ”Han ältar du sorgen ännu” kan också användas, om man tycker att personen redan borde ha kommit över sorgen. Används kanske inte dagligen, men dock understundom.

    • Olof skriver:

      Det är den ursprungligen överförda betydelsen av detta ord.

      • Sören skriver:

        Oj, det andra citatet blev lite ologiskt ”Han ältar sorgen ännu”, borde det stått.

        Så enligt din kommentar är då den ursprungliga betydelsen mer känslomässig än den som finns nämnd som dagens ord. Kul att veta 🙂 Tack för den kommentaren.

      • Malena Östergren Arvidsson skriver:

        Helt rätt. Älta betyder även att diskutera något om och om igen. Idag är det nog det mest vanliga sättet att använda ordet. Men det är i betydelsen bearbeta, knåda jag ville ha med ordet idag. När jag tittade i en av mina äldre ordböcker (Folkskolans ordlista från 1922) betyder Älta -n frossa och Älta – de knåda. Det hade varit intressant att veta om älta inte hade samma negativa betydelse då som idag? Det kan ju även vara ordet frossa som fått en något mer positiv klang genom åren. Älta är även ett annat ord för rakitis, barnfrossa, engelska sjukan. Med hälsning från dagens redaktör, Malena

  2. Monica skriver:

    jag använder också älta i betydelsen att man ältar ett problem. Inte kanske dagligen, men visst använder jag det.

  3. Jo, det ältas problem och oförrätter. Jag har nog aldrig hört det användas som något annat… men det är säkert så 🙂
    http://provtyckningar.blogspot.se/

  4. Margetha Lihnell-Djurskog skriver:

    Har också hört båda betydelserna. Att älta en deg t ex. Eller älta ett problem – som jag gör just nu!

  5. Erik Forsling skriver:

    Brukar konsekvent avstå från att kommentera, när andra redan påpekat det jag också tänkte skriva. Så var det nästan i afton. Men nu var det så att jag tyckte att det fattades en, ev. två, aspekter på ordet. Och då kan man också lika gärna lägga in några rader om övriga aspekter också!

    Det jag först tänker på är att man redan från barnsben fick lära sig att idisslare, djur som t.ex nötboskap, ältar maten. De tuggar och idisslar, och i en av deras fyra magar ältas resultatet, dräneras på vätska.

    Det andra jag tänker på är att någon, en människa, ältar maten. Ser det som ett evigt tuggande, med svårigheter att svälja (mättnadskänslor, taskigt käk, etc.) – alltmedan smörjmedlet för nedresan till buken försvinner. Minns det så, men hittar inga adekvata belägg för mitt minne. Och vill inte ringa min referens, min ännu äldre fader, vid denna tidpunkt. Känns som att ”idissla” och ”älta” blivit någon slags synonymer.

    Skulle verkligen uppskatta om någon hade åsikter kring detta. Känns lite som upp-och-ned-vända- världen i två fall. Här skulle alltså människovarelsen, till skillnad från djuret, älta maten redan i munnen. Men kanske kan det tjäna som en metafor till det eviga ältandet, idisslandet, av sina eviga problem?

    I relation till Malenas kommentar handlar det om en ren paradox! Frossande uppfattar jag som ett halvmaniskt sväljande, av ibland bara halvtuggad föda. De flesta ord som kan tänkas innehålla en nyans, får också ofta denna nyans att skifta under decennierna och seklerna – ibland till sin motsats.

    Som sagt, skulle bli glad om någon hade åsikter eller kunskaper kring detta; åsikter som kan bekräfta mitt minne! Eller dementera det, på säker grund.

    Slutligen, vad gäller det jag ville tillföra: Ett ord som jag uppfattar som besläktat med ”älta” är ”tjälta”. Lite mera åt det tiggande, tjatande hållet uppfattar jag det dock, men är inte säker! Åsikter? Om det ordet har jag redan tjältat i nästan lika pinsamt långa inlägg, som detta, under dagsordet ”nattfrieri”, publicerat 7/9 – 12. Andra inlägget då.

    Vi glömmer ofta att det inte bara är rikssvenskar som har svenska som modersmål. Och det var den aspekten som då antyddes. En hemsida som jag gärna puffar för är en finsk språksida: http://www.kotus.fi/?l=sv&s=1, den svenska versionen av ”Institutet för de inhemska språken”s hemsida.

    Och där finner vi, under http://www.kotus.fi/index.phtml?l=sv&s=2125 , en trivsam synonym för älta; ”jåma”. Undrar spontant om den glosan är känd i Sverige, eller om den är en rent finlandssvensk uppfinning. Vem vet, kanske ett nytt modeord, för oss … Återigen uppstår frågan; någon som har information?

    Det jag ville kommentera:

    Sörens definition är den som spontant kommer till mig, raskare än det där med att bearbeta något. Sänker vi oss dessutom ner i själsdjupen, då är de två betydelserna närmast paradoxer. Den evigt ältande dysterkvisten känns obotbar, medan den bearbetande som bearbetar sina sinnesstämningar, istället för att älta dem, känns som någon som kommer att komma ut ur något.

    Tror dock definitivt på Olofs kärnfulla svar.

    Ju längre man sitter, ju fler minnen återkommer. Såklart kar Malena rätt. Visst minns jag morsan säga ”älta degen”, det var synonymt med att knåda densamma.Så ett renodlat korsordsord är det inte för mig, och inte bara bagare i korsord ältar sin deg. Ostystare (även de frekventa korsordshjältar) ältar också sin ostmassa, för att avlägsna vasslan.

    Margetha, lycka till!

    Slutligen, till Sören: Själv är jag en rutten ”skärmskrivare”, det finns ju papper och penna!, tänker jag. Men det gills liksom inte i stora världen. Tangentbordet äger. Och jag hittar ALLTID fel, och ofta rejält pinsamma sådana, i mina inlägg här och där. Dessvärre efter att jag publicerat. Ibland när två fruktbara idéer korsas, slutar det i en mysko mutation. Vill bara påpeka att det i ovanstående fall även kunde handla om en fråga: ”Ältar du sorgen ännu”?

    Blev ohyggligt långt det här, men ”älta” är ett ord som jag har tankar kring! Uppenbarligen. Och lever upp till!

    Unskyld, kära bloggvärd; du ville ha med ordet i en viss betydelse. Och här fuckas detta upp totalt. Vi människor är allt bra okänsliga!

  6. Mats skriver:

    Det är inte frossa i verbform. Malena skriver älta -n frossa; således substantiv och troligast i betydelse feber, liksom referens till övriga sjukdomstillstånd antyder. Så någon paradox är det nog inte, även om det kunde ha varit det om betydelsen varit äta halvtuggad mat snabbt.

    Erik, kan det varit Allan Edwall? …samma gamla tugga ut och in… ?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s