Betuttad

Dagens ord är:

Betuttad – kär i

Berätta gärna hur du använt ordet under dagen.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Betuttad

  1. Ola P skriver:

    För några år sedan diskuterades på nätet frågan om betydelsen av just betuttad. Någon menade att ordet måste ha något att göra med ”tutta på”, man är ”antänd”, kär i någon.

    För hundra år sedan var den allmänna betydelsen av ordet ”förbryllad” eller ”rådvill”. Vår nutida tolkning var då dialektalt begränsad till Svealand.

    Ordets ursprung är osäkert. Språkhistorikerna har tydligen varit betuttade inför uppgiften.

  2. Gustaf skriver:

    Eller inte allt för betuttade, om man nu råkar befinna sig i Svealand.

  3. Erik Forsling skriver:

    Nu är det undertecknad som får ta på sig den där trista rollen att vara den som klankar och käftar emot redaktör`n, genom att påstå att detta dagsord knappast är på utdöende. Eller är kanske rent av detta påstående ett positivt påpekande, med tanke på bloggens huvudsyfte – att hålla gamla ord vid liv!?

    Jag använder det mycket ofta, och tror att jag har ärvt det från min mor. Om jag inte missminner mig så har jag använt det även på denna sida, men jag hoppas och tror – minnet är skraltigt – att jag inte förslagit det som dagsord! För då skulle jag säga emot mig själv.

    Men, … jag är såklart ingen rikslikare, så varför utgå från sig själv. En majoritet av den svenskspråkiga världspopulationen kanske förhåller sig helt främmande inför detta lilla smågulliga ord i känslornas rike.

  4. Ola P skriver:

    Erik, jag är inte av din mening. Alltså, jag tror du är närmast det verkliga förhållandet i ditt sista stycke. Betuttad är ett ord svenskar, förutom du och några till, sällan använder. Du KAN INTE säga till din käraste att jag är betuttad i dig. Om jag hade sagt det till den flicka jag först älskade över allting, så hade det blivit slut senast dagen efter då hon hade funderat färdigt och kommit till den enda rimliga slutsatsen: varför sa han inte ”Jag älskar dig?” (väl medvetande om att sådant säger man inte 2012. Men då var det 1963.)

    • Erik Forsling skriver:

      Ja du, käre Ola, vi får nog enas om att vi inte är ense. Annat vore löjligt. Men jag kan tillägga att jag aldrig träffat någon som reagerat negativt på ordet, liksom inte heller någon som inte förstår det. Något finfint ord i en raggningsreplik är det kanske inte; beror väl på upplägget, stämningen, situationen – och givetvis de inblandades kynne. Men jag kör inte med raggningsrepliker, så det vet jag inget om. Jag raggar ö.h.t. inte.

      Som jag helt ovetenskapligt känner och tror, så tänker jag mig att ”betuttad” snarare var ett mindre intelligent alternativ att använda 1963 än nu. Och varför säga/använda det till sin käresta? Om man nu tvivlar på (den blivande) partnerns humor och känsla för små varma ord. Det är ju nästan ett barnord, enligt mig. Så använder jag det.

      Le istället lite varmt mot kollegan som du hänger med över en fika, peka på de där två som står i motsatta änden av lokalen och konstatera: ”Den där X är nog allt bra betuttad i Y”. Eller: ”De där båda är nog allt bra betuttade i varandra”. Kollegan lär begripa vad du menar, du får ingen blåtira – men till din häpnad kanske personen vid din sida säger: ”Jag är också betuttad i Y”!

      Ditt inlägg gör mig osäker, får helt enkelt genast börja undersöka saken, fr.o.m. imorgon, genom att hårdlansera ordet på Den Mellanstora Fabriken i Norra Uppland; använda det, respektive fråga ut kollegor och entreprenörer. I min roll torde det bli en enkel match, eftersom jag rör mig över stora ytor och träffar mycket folk.

      Extra tonvikt kommer jag att lägga vid vad el-Uffe, oraklet, min käre dödsfiende – här på bloggen vid några tillfällen kallad Brukselektrikern – med ålderns auktoritet har att tillföra. Denne gamle nestor stammar ursprungligen från Hedesunda, och vet att med emfas och stringens hävda att från den orten har rikssvenskan sitt ursprung. Han har någon typ av bevis också.

      Varför inte i all stillsamhet och enkelhet testa du också, då blir vi liksom kollegor i ett projekt. Allt det bästa till dig. Ditt inlägg fick mig att reflektera.

      • Erik Forsling skriver:

        Glömde kommentaren till ditt alternativ:”Jag älskar dig”. Diffusa ungdomsminnen, bl.a. kring ett radioresonemang. Resonemang kring kärleksförklaringar. Varför lät/låter det så smidigt och geschwint för anglosaxarna (och även svennar) att säga ”I love you”, medan det kändes/känns så stolpigt för en svensk att på sitt eget tungomål ömt och trovärdigt använda just formuleringen: ”Jag älskar dig”?

        Men det där är kanske en fråga om ålder, klass och ursprung, och jag tror att det numera, generellt, för de flesta är enklare än då, att helt enkelt säga ”Jag älskar dig”? Känslor har nog fått större spelrum nuförtiden, och det man äkta känner, det kan man också äkta säga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s