Blåstencil

Dagens ord är:

Blåstencil – kopia tillverkad genom spritduplicering, förr vanlig enkel reproduktionsmetod för mycket små upplagor.

Berätta gärna hur du använt ordet under dagen.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Blåstencil

  1. Palle skriver:

    På min skoltid kallades de SPRITstenciler, för att lösningsmedlet som användes var teknisk sprit. Blått var vanligast, men de fanns i alla färger. Vår kristendomslärarinna försökte en gång att med ett fyrfärgstryck i stencilapparaten förklara den heliga treenigheten (fadern-sonen-anden) utan att lyckas med annat än trassla till begreppen ännu mer…

  2. Tanja skriver:

    Jamen visst, så sa vi åxå – spritstencil, eller gjorde vi verkligen det…? Kanske är det en efterkonstruktion från min sida, men de luktade speciellt.

    • Erik Forsling skriver:

      Tanja! Jag brukar avstå från att kommentera när någon redan skrivit vad jag hade på hjärtat, men nu frångår jag den idén. Nästintill exakt ordagrant lika, som din reaktion på Palles inlägg, var min egen. Blåstencil känns spontant obekant, men även hos ”spritstencil” fattas (kanske) något, trots att den glosan känns som ett säkrare kort också i mitt fall.

      Nu vet jag såklart inte om du tänkte som ovan, men det var så jag tolkade dina ord!

      Kanske en vacker dag så bubblar ett klart minne upp ur minnets sumpgaser. Då ska jag berätta mer. Kanske ska jag rentav försöka komma ihåg att slänga ut kroken vid reparationsverkstadens fikabord i imorgon bitti. Åldern är där överrepresenterad på skönhetens bekostnad, och garanterat kommer en associationskedja att startas i gubbhjärnorna – kanske med resultat att presentera.

      Blåtonade, och av ganska vissen kvalitet var de dock som regel de där kopiorna, som jag minns dem, och jag undrar hur arkivbeständiga de är/var, i dessa dokumentlagrandets tidevarv.

      Ett annat ord är blåkopia, men det associerar jag till ritningar av olika slag – teknik och konstruktion alltså. En helt annan avdelning.

      Men tack Tanja för att du bekräftade min egen tveksamhet!

      • Malena Östergren Arvidsson skriver:

        Redaktören erkänner såhär i efterhand att ordet spritstencil såklart borde finnas med i förklaringen av ordet blåstencil. Hon bortsåg dock från det vid publicering eftersom hon använde ordet spritduplicering.

        Det ena namnet på dåtidens kopior behöver dock inte utesluta det andra för den sakens skull.

        Tack för att ni engagerar er och tvingar oss att hålla huvudet på skaft.

        /Malena

  3. Malin skriver:

    Jag minns inte exakt om vi kallade dessa för något annat än bara ”stenciler”, det var den enda sorts stenciler vi hade på låg- och mellanstadiet så vitt jag kommer ihåg. Däremot minns jag hur speciellt det var de gånger man blev utvald av ”fröken” att få hjälpa till att framställa dessa kopior – vätskan, hur man vevade på apparaten, och de lätt fuktiga kopiorna som spottades fram – och lukten, förstås. För det allra mesta användes bara blå färg hos oss, men vid speciella tillfällen, sångtexter till julavslutningen till exempel, kunde även fler färger användas, främst grönt och rött. Detta var i slutet av sjuttiotalet och till mitten av åttiotalet, så trots allt inte så förskräckligt långt bak i forntiden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s