Om glömda ord

Det här är en blogg som vill värna och uppmuntra användandet av gamla ord så de inte glöms bort.

Varje dag publicerar vi ett nytt, nästan bortglömt ord och din utmaning är att använda det ordet på ett naturligt sätt under dagen.

Du rapporterar om dina bravader i kommentarerna nedan.

Vill du föreslå nya ord gör du det här i kommentarerna.

Välkomna!

746 kommentarer till Om glömda ord

  1. violen skriver:

    Jag föreslår ordet solkig som jag faktiskt använde i min blogg idag, här http://violensboksida.bloggplatsen.se/2010/02/09/2517820-marsden-john-i-morgon-nar-kriget-kom/.

    Kul idé, och angelägen…… jag länkar

    • Lena skriver:

      Jag vill föreslå kalasbyxa, mycket roligare än strumbyxa, specielt tillsammans med mamelucken!

    • RockLifeWorkshop skriver:

      Kul site. Föreslår fjös/e

      • Randi Heinås skriver:

        Det är dialekt! Fjös = ladugård, fjöse = ladugården på jamska

      • Sören Hakola skriver:

        En kommentar, bara för att jag nu råkade stöta på detta.

        På min österbottniska dialekt svänger vi diftongen andra vägen; dvs:
        obest. sing.: föis
        obest. plur: föis
        best. form. sing: föise
        best. form: plur: föisen
        denna variant förekommer även i sydösterbottniska dialekter (ev. från ”nötboskap”, men detta är en gissning!):
        obest. form sing: nöts
        obest. form plur: nöts
        best. form sing: nötse
        obest. form. sing: nötsen

        Kommenterar,
        Sören

    • Ola P skriver:

      Jag föreslår ordet möadryg, med vilket min småländska mor lite föraktfullt avsåg en lat person. Jag använde det vid matbordet i dag. Alla reagerade: vad betyder det?

    • Annes skriver:

      Och jag skulle vilja föreslå några ord som jag använt i mitt blogginlägg om Karin Boye idag. Supgillen, ottoman, att hålla till godo och brodöshänder och blacka.
      http://annesalster.wordpress.com/2012/08/28/glomda-och-oglomda-ord-av-boye/

    • Anna skriver:

      Orlov har jag inte hört eller fått på länge, ledighet, eller befrielse från plikt/ tjänst.

    • Ordkarg skriver:

      ”Dagfattig”, som i ”Vår Herre är inte dagfattig”. Märkligt nog hittar jag bara en enda träff på ordet på Google: http://jimgardners.blogspot.se/2013/01/tidsoptimist.html

    • Bertil Lassenius skriver:

      Jag föreslår rafistulation, Min farfar använde det i sina memoarer till sina barnbarn i betydelsen korsförhör:) (på 1870-talet…)

      • Bertil Lassenius skriver:

        Båta = gagna, löna sig. ”Det båtar föga att klaga” – Jag använde det så sent som idag i en diskussion med gnällmånsar som, efter att ha läst kritiska synpunkter på ett projekt, plötsligt ångrade oåterkalleliga beslut som de fattat!

    • Bertil Lassenius skriver:

      Jag föreslår ”missminna sig” för komma fel ihåg. Jag har använt det så sent som i dag i ett mail kring ett händelseförlopp på 1980-talet.

    • Bertil Lassenius skriver:

      Jag föreslår ”lorva” för söla, dra benen efter sig. T.ex. Sluta lorva och sätt fart på benen, vi börja ha bråttom.

    • Bertil Lassenius skriver:

      Jag föreslår ”sist och slutligen” i stället för, i första hand, ”till syvende och sist”.
      Catharina Grünbaum har redan för flera år sedan formulerat sig så här i Dagens Nyheter: ”För övrigt finns det på närmare håll ett minst lika bra uttryck, nämligen finlandssvenskans sist och slutligen. Det kunde förtjäna att användas mera än det för många obegripliga syvende och sist.”

      • Stella skriver:

        Varför byta ett låneord från danskan till finlandssvenskan? ”Syvende og sidst” betyder sjunde och sista på danska. Har ingen aning varifrån själva inlånet kommer, men det verkar ju ha med skapelsen att göra. Under sjunde dagen vilade gud och det var den sista dagen i veckan.

        En gammal variant som dock inte kan gagnas rätt av är ”på år och dag” i betydelsen ”under evärdelig tid”.

    • Bertil Lassenius skriver:

      Jag föreslår Proponera = föreslå, utbringa. Proponera en skål

    • Bertil Lassenius skriver:

      Jag föresår: Till yttermera visso; därtill, som ytterligare bekräftelse

    • Karl-Gustav Danielsson skriver:

      Ett ord som har kommit långt i skymundan är ”hôveöre”; dvs yr i huvudet, ett gammalt fint västgötskt ord…

    • Lars-Göran Engström skriver:

      Många guldkorn i bloggen, icke förty får vi glömma detta.

    • Anna Olsson skriver:

      Jag föreslår ordet snorfana – näsduk

    • ingegerd svedin skriver:

      Att gå igenom e-kluten.Väldigt länge sedan jag hörde det uttrycket.Vem säger så idag?

      • Gis Gustensen skriver:

        Haj Ingegerd! Ditt od ska väl heta ekluten utan nåra bindestreck. Man går
        genom en svår prövning helt enklt.

      • Anna skriver:

        gå igenom ekluten är det samma som att genomgå en svår prövning. Jag tror att ordet kommer från skinnberedning, man har många olika ”bad” som skinnen ska gå igenom och eklut är en stark beredning som gör skinnet mjukt och samtidigt starkt.

    • Alexander skriver:

      Jag föreslår uttrycket ”att mota Olle i grind”, det vill säga stoppa något innan det går för långt. Olle är i sammanhanget en tjur.

    • Bernt Malmkvist skriver:

      Kava – röra sig otympligt, t ex när man cyklar med för hög sadel.
      Kippskodd – gå i skor utan strumpor

  2. L. skriver:

    Jag föreslår ordet ”fusel”, som jag egentligen inte riktigt vet vad det betyder, men skulle vilja veta. Det finns inte med i den senaste SAOL, så det är väl i sanning ett glömt ord! Jag hittade det i en favoritdikt av Birger Sjöberg:

    Ut du går min son av fader putsad,
    klippt och tvättad blank,
    ut i världen där du strax blir smutsad,
    noga bokförd var skavank.

    Vad jag i fadersstolthet fann
    hos dig det starka vara
    skall för mången mötande man
    bli till fel och fusel bara.

    Jag på trappan väntar dig
    hem från torgets fasor.
    Hur du kommer, kom till mig,
    min du är, om än i trasor.

  3. Lilla O skriver:

    kontemplera är ett fantastiskt ord, men räknas det som bortglömt?

    • Gis Gustensen skriver:

      Haj Lilla O! Assolut, kontemplation e en lyx som vi nog sällan har ti till i
      våt mera hektiska tidevarv. Jag tycke de e ett fint ord. Att bara uttala det
      långsaaamt -K .o.n.t.e.m.p.l.a.t.i.ooo.n- ger mej en känsla av sinnesfrid.
      Skönt! Sänker säket blotrycket åxå.

  4. PaulThomas skriver:

    Högst uppe på denna sida finns en svart rand. På denna är en vit text: Glömda ord, och i olivgrönt: – din dagliga ordutmaning!

    Därefter står i grått en lång rad med ord. Jag undrar lite över det elfte ordet: hasstarrig. Menar man kanske: halsstarrig? Ser lite mysko ut.
    Nåja, ett litet felstaveri kan så lätt anbekomma!

  5. Petra skriver:

    Hej Paul! Du har helt rätt. Det är felstavat. Ska jag åtgärda det så fort jag hinner 🙂

  6. Petra skriver:

    L: Jag har googlat på Fusel som tusan men hittar inget. Är det någon annan som vet?

    • Mats skriver:

      Vet inte om jag är sent ute men ….
      Fusel = av undermålig kvalitet

    • agnes i Lund skriver:

      Slog på fusel i SAOB. Dålig likör eller dåligt brännvin skulle det betyda. I dikten verkar det mer röra sig om ”brister”. Ordet verkar betyda samma sak i tyskan fast där hittade jag också Fusel för skröfset som blir i fickan om man glömmer ta ut pappersnäsduken före tvätt!

      • Tanja skriver:

        Tänker spontant finkel, finkelolja säger en del, doften som finns i undermåligt renat brännvin. En ”slaggprodukt”, något oönskat, dåligt,

    • Valle skriver:

      Sent omsider har jag läst detta. Fusel är med all sannolikhet samma sak som finkel, alltså ‘skräp’ ‘rest/avfall’.

  7. kerstin skriver:

    Änskönt? (fast, fastän, om och, även om)

  8. L. skriver:

    Petra: jag kan kolla lite själv! 🙂

    Kom annars att tänka på att vissa uttryck också är på utdöende: att få sina fiskar varma, t.ex.

  9. violen skriver:

    L och Petra: Jag har googlat på fusel och hittade lite om att det kan vara nåt med alkoholhaltig dryck. har du hittat det också?

  10. Elisabet skriver:

    ehuruvida – är ett ord som jag tycker om att använda när jag försöker resonera mig fram till ett genomsnittligt svar i en diskussion!

    • Bengt skriver:

      Nej, nej, nej! Med risk för att jag är för sent ute för att rädda situationen: Du blandar ihop ”huruvida” och ”ehuru”. ”Ehuruvida” finns inte. Och, när jag ändå håller på: ”Emedan” är INTE ett lite snofsigare sätt att skriva ”medan”.

  11. Petra skriver:

    Tack för ehuruvida! Det åker in 🙂

  12. mr91nk skriver:

    Hej och tack för en trevlig blogg!! 🙂
    Skulle du inte kunna aktivera RSS-funktionaliteten i kontrollpanelen, så man kan prenumerera på blogginlägg? Du gör det enklast genom att gå in under appearance -> widgets och lägga till widgeten ”RSS Links”. 🙂

    Mvh
    Christian

  13. Petra skriver:

    Hej mr91nk. Nu har jag lagt till widgeten du önskade.
    Annars hade du bara kunnat ta adressen https://glomdaord.wordpress.com och slänga in i en RSS-läsare!

    /petra

  14. mr91nk skriver:

    Tack så mycket! Ditt tips funkar för det mesta, men inte alltid… 🙂 Passar på att posta mitt första förslag på ”glömt” ord:

    kurtisera – flörta med, uppvakta, lägga an på, svärma för. (källa: synonymer.se)

  15. ab skriver:

    Jag vill bara tacka å det varmaste för att du/ni har öppnat den här sajten! Jag går just genom den som en förtjust stövare. 🙂

  16. ab skriver:

    Kalvdans, maträtt lagad av kons första mjölk efter att hon kalvat.

    Kritter, boskap.

    Korvstoppning (i överförd betydelse), när kunskaper stoppas i elever i sådan fart att de inte hinner smälta dem och verkligen förstå dem på ett djupare plan.

  17. ab skriver:

    Orden där uppe… ”förtröstna” är också felstavat. Ska vara ”förtrösta”.

  18. olgakatt skriver:

    Föreslår: pilsk = kåt

  19. Petra skriver:

    Tack ab för alla dina kommentarer och tips!
    Har tagit med dina förslagen och även ditt Olgakatt!

  20. ab skriver:

    MEN Petra – det är ju du ju! 🙂

    Hoppas du ursäktar att jag har illfänats här? (Skyll på Rexxie! )

  21. ab skriver:

    Apropå kalasbyxor – jag föreslår GÖRDEL. Och HÖFTHÅLLARE. De var till för att hålla in baken och magen och hålla uppe strumporna. (Du får formulera det lite tjusigare, kanske. Och bildgoogla!) Hötfthållaren kallades i dagligt tal höftis. Vi slängde den på sextio- och sjuttiotalen, och sedan tog vår ohängda dottergeneration TILLBAKA dem!

  22. Petra skriver:

    Hej ab! Du får illfänas allt du vill.

    🙂

  23. frktjatlund skriver:

    En personlig favorit är halvannan. Nu ser man det knappt ens i översättningar från engelska. Förr användes det flitigt för att ersätta mile.

  24. Tomas i Täby skriver:

    Valhänt – klumpig – fumlig är mer eller mindre synonymer. Valhänt är man oftast efter det man frusit om händerna. År 1905 använde en släkting ordet valmundt (stel om munnen) efter att ha stått i 25 graders kyla i samband med Oskar ll begravning.

  25. olgakatt skriver:

    Halvannan är det samma som ”en och en halv” och kan väl knappast ersätta ”mile” om man inte skriver ”halvannan kilometer” eftersom en mile är
    ca 1600 m.

    (Det är f ö enligt samma logik som vissa räkneord i danskan är konstruerade:
    x antal gånger 20 minus hälften av det sista tjoget, t ex halvfems = 90, dvs
    5 gånger 20(=100) minus 20/2(10))

    • Gis Gustensen skriver:

      Hej Olgakatt. Tur man inte e dansk me tanke på danska krångelräknandet.
      Men dom har ju ett himla gott öl som uppväger mycke…

  26. frktjatlund skriver:

    En mile är 1609 meter, men visst tar översättare genvägen över halvannan istället för att vara tråkigt precisa.

  27. olgakatt skriver:

    Min kommentar avsåg avsaknaden av substantiv efter måttet ”halvannan”.
    Annars frågar man sig ”halvannan vadå? Jag är helt med på att en mile är halvannan kilometer men säger även ofta halvannan timme eller halvannan månad,
    t ex.

  28. Sidensvans skriver:

    Brunkräm! Tror att det numera heter foundation.

  29. Sidensvans skriver:

    Sorry. Det verkar som att brunkrämen lever och frodas. Det var bara jag som trodde att den dog ut på 80-talet…

  30. L. skriver:

    Tänkte just föreslå ”halvannan”, eftersom det förekom så rikligt i Tre män i en båt, som jag just lyssnat till. 🙂 Det måste rimligtvis ha varit just som ersätning för mile! Kul att veta!

    Något annat som förekom i översättningen var ”pain riche”. Det säger väl ingen nu för tiden, men är det värt att bevaras?

    • Maria skriver:

      det tycker jag. Jag får en bild av en tid när den enda utländska osten jag kände till var brie. Möjligtvis camembert och roquefort. Kvibiij var ju däremot svenskt..

      • Isabelle Söderberg skriver:

        Hoppas att du skojar till det lite gällande uttalet av den svenska osten! Den heter Kvibille eftersom mejeriet ligger i den halländska orten med samma namn; osten smakar förträffligt och behöver inte ”förfranskas”.

    • Monica Olsson skriver:

      Pain Riche infördes av kocken Tore Wretman när han började servera baguette på krogen Riche

  31. Petra skriver:

    Tack för alla fina förslag. De kommer inom sinom tid ut i bloggen 🙂

  32. Magnus skriver:

    Trind är ett gulligt ord!

    Finns det någon sökfunktion på den här siten förresten? Tänkte kolla om trind fanns redan.

    En annan skön grej vire att ha en enkel överblick? Vanliga blogformatet visar bara 10 ord per sida så det tar lite tid att läsa igenom alla ord som redan publicerats, för oss som inte var med från början.

  33. Petra skriver:

    Magnus! Bra förslag.
    nej, det finns ingen sökfunktion.
    Man kan googla ordet + glömda ord och få träff eller inte.
    Ska se om man kan få in en sökfunktion.

    En överblick är bra också. Ska se om det går att fixa enkelt.

  34. Margareta skriver:

    Jag föreslår otidig. Min pappa använde det ordet när han tyckte vi var respektlösa, oförskämda.

  35. Maria skriver:

    Förnumstig-är man det nuförtiden?

  36. Tango skriver:

    Här lite förslag

    alldenstund – ”eftersom” i vissa skriftspråkliga eller väl valda talspråkliga sammanhang.
    bispringa – hjälpa, understödja.
    idas – anse mödan värt
    gitta – anse mödan värt
    dagtinga – kompromissa/kohandla (med negativ klang)
    snarstucken – lätt stött
    truga – vi vet alla vad det betyder, men va ska man säga
    hysta – slänga (bort)
    knussla – va snål o gnidig med något
    krusa – upprepade gånger försöka förmå någon att tillmötesgå en på något sätt.

  37. John skriver:

    Jag föreslår att ni fixar ett Twitterkonto för att köra ut dagens glömda ord för att påminna om användandet. Går lätt att uppdatera med twitterfeed.com

  38. Petra skriver:

    Tack Tango!

    John! Ja, ska se vad jag kan fixa nu när jag börjar jobba igen!

  39. Petra skriver:

    Hej!
    Nu kan man följa oss via twitter också.

    Vi finns som @glomdaord

  40. Dan skriver:

    I huvudtexten finns ordet sedemera, vilket är inkorrekt stavat, för att ordet skall förstås krävs ett r i mitten, alltså sedeRmera. Även ordet direkt efter, ”förströstna”, verkar underligt, kanske menas ”förtrösta”?
    Andra funderingar; kan ”skrömta” avse ”skrymta” samt ”pingaler” eventuellt ”pinaler” ?

    Mvh

    Dan

  41. Tango skriver:

    Här är lite fler förslag, inte alla jätteovanliga, men förtjänta av uppmärksamhet. Är ordet obekant för en typisk 15-åring är det nog på god väg att glömmas.

    pläga
    huttla
    avoghet
    dessemellan
    framgent
    undskyllning
    hymla
    timlig
    fjät

  42. Margareta skriver:

    Nu föreslår jag tillgift. Att be om tillgift låter litet högtidligare än att be om förlåtelse tycker jag.

  43. Petra skriver:

    Tack alla för förslag! Alla förslag kommer i tur och ordning (nästan) ut på bloggen.
    Tar gärna emot fler!

  44. Margareta skriver:

    Föreslår
    Uraktlåta = försumma

  45. Margareta skriver:

    Hänsovna = bortgångna

  46. Margareta skriver:

    Förmätet = anspråksfullt

  47. Margareta skriver:

    Misskund = förbarmande, nåd

  48. Tango skriver:

    Lite mer förslag på temat mer eller mindre glömda verb

    vidtala
    efterkomma
    åstunda
    överantvarda – det mest glömda av dessa, kan det räddas ? 🙂

  49. Petra skriver:

    Tack Margareta och Tango! Klart vi ska rädda de orden!

  50. Magnus skriver:

    Ordet ”inventiös” verkar inte finnas i samlingarna. Det tycker jag är ett användbart ord som tyvärr fallit i glömska. Ibland vill man säga om en sak att den ”var bra uppfunnen”. Då kan man använda ”snillrik” förstås, men inventiös känns mer klockrent, tycker jag.

  51. Lena skriver:

    hej jag o mina gelikar på mitt arbete som följer denna blogg gillar ord som ej bara är substanstiv.

    alltså önskar vi fler verb osv som vi kan använda varje dag!!

  52. Petra skriver:

    Hej Lena! Tipsa oss gärna! Vi blir jätteglada för alla tips!

  53. Margareta skriver:

    Här kommer ett verb. Umgälla, sota för

  54. Ingabritt skriver:

    Lönskaläge = ha sex med någon man inte är gift med

  55. Tina skriver:

    Lönskaläge är ju väldigt användbart, ogift samlevande sedan 25 ár som jag och min man är!

    Föreslår dessutom sinkadus, som betyder ungefär tur tror jag.

    • Gis Gustensen skriver:

      Haj Tina! Löskeläge el. lönskeläge e väl minst ett 1600talsor, finns i gamla
      tingsprotokoll om straffbar hordom förr i tin. Om samlevnad utan
      prästgillande sa man ju en tid ”Gift på Stockholmska” men ingen använner
      vål de helle ida?
      Sinkadus betyr nog tvärtom va du föreslatt, alltså en riktig örfil eller käft-
      smäll, ofta i öveföd betylse. ”Ja spika Stjärnonas Dotter i 3:e loppe
      men där åkte ja på en rikti sinkadus, å de va rätt åt mej…”

    • Erik Forsling skriver:

      Sinkadus har två, uppenbart paradoxala betydelser.
      1. slump, lyckträff, flax, tillfällighet
      2. örfil, sittopp, smocka, snyting
      För enkelhets skull kopierade jag definitionerna från http://www.synonymer.se/?query=sinkadus, men ordet finns även på Wikipedia.

  56. Pesos skriver:

    Ohemult tycker jag är ett bra ord. Då är det väldigt, väldigt mycket.

  57. Niklas Freidwall skriver:

    Disparat är en av mina favoriter

  58. Margareta skriver:

    Städsla = anställa

  59. Sarah skriver:

    Jag föreslår ordet ‘Förlåt’ 😉
    Något som många glömt hur man uttalar det och vad det står för.

  60. Petra skriver:

    Tack för alla förslag. Ohemul har vi faktiskt redan haft. https://glomdaord.wordpress.com/?s=ohemul

  61. Margareta skriver:

    Båtar = lönar sig ej.

  62. AmandaLövkvist skriver:

    jag föreslår ordet ”misshällig”.
    ett mycket bra ord för de som inte håller med. att inte hålla med. att misshålla. att vara misshällig.

  63. Petra skriver:

    Är Disparat verkligen bortglömt? Används det inte mycket i universitetsvärlden.

  64. Petra skriver:

    Misshällig? FInns det verkligen? Eller är det påhittat nu?

    • AmandaLövkvist skriver:

      hej! ja ordet misshällig finns. Används mer i finlandssveneksn än i rikssvenskan, tror jag.

    • Erik Forsling skriver:

      Klart det finns! Eller kanske fanns. För jag håller med Amanda om att det nog blivit förblandat – och även jag är en av misstolkarna. Jfr. SAOB. Ett nog så pedagogiskt exempel utgör motsatsparen enhällig – misshällig och ense – oense.

      • Erik Forsling skriver:

        P.S. Glömde att det var på sin blogg Amanda skrev om sammanblandning. Här följer det exakta citatet från hennes sida: ”Fast efter att ha googlat på ordet insåg jag att det är ovanligt… och att folk tycks blanda ihop det med ordet “misshaglig””.

  65. Margareta skriver:

    Javisst är båta=löna sig

  66. Margareta skriver:

    Nu föreslår jag skär. Skär = ren. Jfr jungfru skär, ren och skär, skärtorsdag

  67. monica skriver:

    Jag föreslår ‘brandgul’ som är enklare att böja (brandgult, brandgula) än ‘orange’.

  68. Tandem skriver:

    Vad sägs om ”tillkortakommande”?

  69. Tandem skriver:

    När jag ser ordet penningförlägenhet i huvudtexten kommer jag att tänka på BERÅD, som också uttrycker bryderi, t ex om pengar.

  70. Ian Björkman skriver:

    Fylka

    Formera sig, grupp människor som formerar sig i ett syfte t.ex inför strid.

    ref Röde Orm ”avsnittet vid kung Haralds julfirande och berättelsen där om hur svearna hade fylkat sig på ett gammalmodigt sätt”

  71. elisabeth smeds skriver:

    Förslag på nästan glömda ord: Klåpare (allmänt klantig tjänsteutövare), örslev (vikingatida tops) och sockiplast (gympastrumpa).

  72. elisabeth.smeds skriver:

    Jag föreslår ordet starva av. Jag tycker att det betyder dö och det kommer kanske från tyskans sterben men ingen av mitt first-class-inläggs läsare hade hört det.

  73. Margareta W skriver:

    Mitt förslag:

    ”Aspyramidalflott” Skitsnyggt, tjusigt, väldigt fint.

    I flickskolan fick vi detta ord av vår kvinnliga engelsklärare. Hon hade själv använt det när hon var ung.

  74. L. skriver:

    Igår gav vi oss på den exotiska matlagningskonsten att koka potatis med skal på. Då dök det upp, ett gammalt skolmatsalsord som verkligen inte ger många träffar på google idag – skalfat!

    • Estelle skriver:

      Skalfat använde vi på landet när jag var liten, liksom benfat, när man äter fisk som måste benas ur, t ex gädda eller hel strömming.

  75. Lärare på NTI-gymnasiet skriver:

    Fäfot (en åker som i väntan på att brukas igen används som betesmark) Kan även användas i modernare sammanhang. Typ. Min blogg ligger för fäfot just nu men jag ska ta tag i den senare.

    • Mikael Schuer skriver:

      Fäfot kan kopplas till att man lät åkern bli vall som sedan kunde betas och trampas av fän (husdjur, djur, kreatur, boskap, kritter, fänad), därav fäfot…
      …emellertid så används ordet mer i betydelsen övergiven eller vanskött…

  76. Olof skriver:

    ”villsam” – som är lätt att gå vilse i (om t.ex. skog)
    ”däld” – liten dal
    ”kjusa” – liten trång dal
    ”löt” – betesmark
    ”göl” – liten sumpig skogssjö
    ”flark” – fördjupning i kärr eller myr
    ”ona” – vak
    ”vång” – fält
    ”mad” – sank äng

  77. MrsUniversum skriver:

    Dagsmeja.
    (Har inte läst genom hela bloggen för att se om det finns med.)
    Jag tycker det är ett vackert och brukbart ord så här framåt vårvintern.

  78. Björn skriver:

    otium (latin), skön ledighet efter avslutat (livs)verk.
    Har fått utstå hård kritik för att jag använde uttrycket ”de fick njuta sitt otium” i ett nyhetsinslag om pensionärer. Ingen på redaktionen utöver jag själv förstod ordet, som för mig hörde till basspråket (om än sällan använt).

  79. elisabeth smeds skriver:

    karbonkopia: ett slags stencil som skapades genom att man skrev på ett papper som bestod av flera lager.

  80. Cecilia af Jochnick skriver:

    Grannlaga? Kan man kolla om det redan varit med? Och kan jag gilla sidan på facebook?

  81. Lina skriver:

    Örla- stoja, stimma
    ”Det var ju hemskt vad barnen örlar omkring idag!

  82. helena skriver:

    droska är ett fint ord för taxi
    rafistulera = rota runt (bland många olika föremål) på ett vårdslöst eller våldsamt sätt

  83. Tango skriver:

    Några fler mark- o naturförhållande-ord, ed, lycka, lid, gip.

    Några slangbetonade halvt glömda, fläpp , pundig , grabbhalva

  84. Klara skriver:

    Jag föreslår ”färst”. Som i få – färre – färst. (Ja, jag menar allvar 😉 Är rätt säker på att det funnits men försvunnit. Men jag lämnar det till er, det är ju ni som är experterna.) Tack för en rolig blogg 🙂

    • Annika- Förskollärare skriver:

      Få Färre Färst fick vi lära oss på Matematik undervisning från Linné universitet Vt. 2012. Detta är vad vi lär ut på förskola/Skola !!

  85. Kent skriver:

    Jag föreslår väl bekomme”. Ungefärlig betydelse är ingen orsak.

    /Kent

  86. Kristina skriver:

    Färst = ”Färst är en gammal svensk böjningsform som det senaste seklet fallit i glömska. I stället har mer eller mindre omständliga omskrivningar kommit i bruk, som ”lägst antal”, ”det minsta antalet” etc. Färst är både kortare, smidigare och naturligare. Använd det!” (Enl språknamnden.se)

  87. Olof skriver:

    myling = vålnad av odöpt mördat barn

    Känt från Emil och bildat av ”mord” 🙂

  88. Freidwall skriver:

    kolla in den här listan, massor med fina ord att använda: http://www.sweden.gov.se/sb/d/243/a/19775

  89. Petra skriver:

    Tack! Vilket fantastiskt tips!

    Alla ni som tipsar här! TACK också! Vi lägger ut alla i tur och ordning.

  90. Jerker Wågberg skriver:

    tips: animositet : fiendskap, stark ovilja, agg, hätskhet

  91. Lena Lundberg skriver:

    ”Kulen” är väl ett bra ord när man känner sig lite rå och kall, småfrusen … men även en dag med liknande egenskaper kan förstås vara kulen, eller ”kulna” platser i överförd bemärkelse …

  92. Spillulle skriver:

    illfänas
    betyder ungefär ”bråka och ställa till besvär”, ”föra oväsen”.
    Det är ett trevligt ålderdomligt ord, som man nästan förstår intuitivt även om man inte hört det förut.

  93. Petra skriver:

    Tack! Illfänas är ett jättebra ord men tyvärr har vi redan använt det.

  94. Svenne Spjuth skriver:

    Jag föreslår atavistisk.
    Uråldrig eller primitiv. Av Atavism.

  95. Carl P skriver:

    Kan ”tidsutdräkt” vara något?

  96. Carl P skriver:

    Och varför inte ”Polimasa”, mycket användbart i kommande semestertider!

  97. iwasorenson skriver:

    Föreslår oäven om det inte har varit uppe. FInns bara i kombinationen ”inte oäven.” Betydelse: rätt OK. Däremot finns inte ”även” i samma betydelse. Alldeles väldigt bortglömt eller har aldrig existerat. Någon som vet?

  98. Jenny skriver:

    Skälm, sälle och räkel är riktigt användbara ord ibland.

    MVH

    Jenny

  99. Lotta skriver:

    Min kollega använder ofta ordet snajsig. Skulle gärna vilja kunna bevisa för honom att det är gammalmodigt genom att se det på denna sida …

  100. Kjell Carlsson skriver:

    Hej, jag har en perfekt liten snutt som kan illustrera ordet ”kesa”.
    Om du är intresserad kan jag skicka dig filen på ca 3mb.
    Då jag vare sig twittrar eller är aktiv på facebook får du gärna skicka mig en e-mail adress jag kan skicka min fil till.
    Mvh

    Kjell C

  101. Göran skriver:

    Oumkullrunkelig – opåverkbar, principfast, oftast om personer snarare än förremål

  102. Felice skriver:

    Solvarg!

    ”Grina som en solvarg”

  103. Elise skriver:

    Hejduk

  104. KataM skriver:

    Några förslag:

    Icke förty
    Bida
    Alldenstund
    Förläna
    Hugsvala
    Understundom

  105. Petra skriver:

    Tack för alla förslag!

  106. Christofer Broström skriver:

    ”Allerstädes” är ett vackert och mycket användbart ord.

  107. Dino skriver:

    ”Enlevera” – utförs inte så ofta längre, därav risk för utrotning av både gärning och uttryck. K-märk!

  108. Håkan Stenhardt skriver:

    Hympel (hympeln) = uppstickande parti av horisonten, till exempel en ö högre än bakgrunden. Används som styrmärke. ”Håll mot hympeln!”

    Svag (svaget) = sänka i horisontlinjen, kan vara flera runt om. Används som styrmärke. ”Håll i svaget!” eller ”Styr mot svaget!”

    • Hympel var ju ett helt fantastiskt användbart glåpord för någon lång person 🙂 På bion tex: ”Sätt dig ner, din hympel”. Man behöver ju inte ens svära, så deskriptivt är ordet.

      Tackar och bockar 😉

  109. Anka W skriver:

    Jag använde ordet ”bergtagen” två dagar i rad nu i veckan, i samtal med en och samma person dessutom. Han reagerade starkt båda gångerna. Är det ett bortglömt ord?

  110. Jens M skriver:

    Varför inte gör att ett försök med skabrös? Underbart versatilt uttryck.

  111. Arvika skriver:

    En spåttblaka

  112. Jan Persson Cooper skriver:

    Förnöjsam, förnöjsamhet

  113. Olof skriver:

    fadd är ett ord jag inte hört på länge som mina vänner inte kände till.
    från NE:

    fadd adj., neutr. undviks
    • som har ointressant (och ofta oangenäm) smak el. bismak: den ~a maten från storköket
    BET.NYANS: överfört: pjäsen lämnar en ~ smak i munnen

  114. Thomas Engström skriver:

    Dråplig, kan man annat än älska det ordet? Även om man inte känner till det så brukar de flesta förstå det när de lyssnar och det brukar ge lite extra essens till det man berättar -Det är oftast vid skrönestunder jag brukar använda ordet och då vill man ju brodera språket.

  115. Alexander skriver:

    Nappatag – lätt slagsmål, kamp, strid

  116. inga johanson skriver:

    Jag har inte letat igenom alla redan nedtecknade ord, men jag vill föreslå

    Öfsadrȏp = takdropp
    Det finns i boken Gamla Västgötaord 1981 av Västgöta-Bengtsson
    I Göteborg har vi massor av hållplatskurer där man väntar på buss eller spårvagn, de är tillverkade i Frankrike på någon ort där man inte har regn.
    Det hjälper inte hur långt in i kuren man står, man träffas alltid av öfsadrȏpet.

  117. Sven skriver:

    stolleprov

    illbatting

  118. Fredrik L skriver:

    Förning
    Frukostmiddag
    Tarvlig (som i ”snygg men tarvlig”)
    Kalfatra
    Luspudel
    Biljett (I äldre betydelse)
    Fryntlig
    Krakel
    Rotvälska
    Vällovlig
    Koppärrig
    Immerfort

  119. Björn Forseth skriver:

    Vet inte vad det är, men det som numera kallas brunch (men på Umeås restauranger fortfarande frunch) har för generationer av värnpliktiga varit känt som ”förstärkt frukost”.

  120. Eva Hellqvist skriver:

    Opanken – Min svärmor brukade använda det ordet för mockasiner, som barnen brukade ha på sig inomhus-typ mjuka toffelstrumpor med lädersula.

  121. Lena skriver:

    Prokrastinera.

    • Erik Forsling skriver:

      Fint litet ord som jag på 70-talet lärde mig av en litteraturintresserad engelsman som under en längre tid residerade i Gamla Hembygden, o.k. då Avesta, där han utförde, eller snarare övervakade, maskininstallationer på järnverket. Han hade väl inget bättre att göra än att hänga på Grand, ett ölhak som stängde tidigt, och att därefter läsa mer eller mindre bra böcker. [”The Pistol” av James Jones, som han skänkte till mig i pocketupplaga, finns här fortfarande någonstans]. Har aldrig glömt P-ordet sedan dess. Hans exempel var från Charles Dickens roman David Copperfield. Det är prima 1800-tal, och Mr. Micawber, den gamle lurifaxen, ger råd till den yngre David: ”My advice is, never do tomorrow what you can do today. Procrastination is the thief of time. Collar him”! Kapitel tolv.

  122. Anna skriver:

    Villebråd har ni inte haft med enligt sökmotorn och inte heller förfördelad, även det två utrotningshotade ord. Gillar verkligen den här idén att samla utdöende ordskatter. Jag är så gammal att jag minns Wahlströms ungdomspocket och har ofta tänkt att där finns massor av ord som kanske aldrig har legat i någons mun de senaste femtio åren, en källa att gräva i.

  123. Björn Forseth skriver:

    En annan outtömlig källa än Wahlströms ungdomsböcker är Försvaret. Innan den nutida natofieringen var allting på svenska även för prylar som knappt fanns i det civila. Headset hette hörlurssats, har jag för mig, och telefonlur handmikrotelefon eller strupmikrotelefon beroende på hur de såg ut. Och ordet gip – hur många kan det naturordet bortom rekryten?

  124. Linus skriver:

    -”Ryck mig inte i lärften barn”

    kanske någon minns detta från Nationalteaterns barnskiva ”Kåldolmar o Kallsipper” från -80-talet. (har aldrig hört det sen dess=ovanligt, nästan glömt för mig iaf)

    Hursom betyder Lärften enl. SAO Lin eller Tyg(stycke).

  125. Rune skriver:

    Koballe

  126. Lena skriver:

    Ett ord jag helt spontant använde häromdagen var ”kväsa”. Det fick omgivningen att reagera och fråga. Håller det på att blir ett bortglömt ord?

  127. Erik Forsling skriver:

    Apropå kväsa, eller kuva, varför inte ordet ”upprorsunge”. Ett ord som inte i första hand berör ett besvärligt barn, utan ett mindre uppror, eller försök till uppror. Lite analogt med när jag på ett annat ställe skrev om att man kallar en mindre (militär) strid för en fäktning. En förminskande onmskrivning.

    Att kväsa en upprorsunge innebär inte att man plattar till ett uppstudsigt barn, utan att man slår ner (embryot till) en revolt. Sedan kan man ju dessutom kväsa både det ena och det andra som misshagar. Vet dock inte om ”upprorsunge” är på väg att falla i glömska. Man ser och hör det ju då och då!

  128. Erik Forsling skriver:

    P.S. Som f.d. småbarnsförälder – och numera farfar – vet jag ju att ”upprorsungar” kan uppstå i den egna familjen, inte då i form av enskilda barns trotsålder, utan när de små gemensamt revolterar mot föräldramakten. Om man då kväser dem, eller pedagogiskt reder ut problemen, är väl en fråga om såväl metod som kynne!

  129. Johanna skriver:

    Orkar just nu inte leta igenom hela ordlistan men hoppas såsmåningom finna ord som ”eljest”, ”kalenderbitare” och ”ynnest”.

  130. Robert Huselius skriver:

    Willy Kyrklund använder många fina ord. Så t.ex.:
    åvägabringa (obs, supinumform: åvägabragt) = åstadkomma
    desslikes = likaså, också
    redobogen = redo, beredvillig
    härhos = härvid, härjämte

    I svenska översättningen av ”På spaning efter den tid som flytt” finns också många. Jag lade några på minnet:
    fränka = kvinnlig släkting
    bosch = strunt, skräp
    bekajad = behäftad

    För övrigt:
    ballskräppa = pung

    Jag älskar ord. Blir nog anledning att återkomma. Tackar!

  131. Eje skriver:

    På min blogg Aldornsagan försökte jag reda ut orden ”övervälvande” och ”övervälmande”. Båda är ord som jag har använt större delen av mitt liv. De har för mig likartad betydelse men ändå klara skillnader i nyans och ger en nyansskillnad av de upplevelser som man vill beskriva. Det ord som nu förtiden används i deras ställe – ”överväldigande” – ger oss en annan och fattigare innebörd. (se mina funderingar i min blogg http://aldornsagan.wordpress.com/ ). Enligt min uppfattning ger dessa tre ord tillsammans, oss en rikare möjlighet att beskriva en upplevelse än bara ett av dem.

  132. KataM skriver:

    Det finns en grupp ord som börjar på ”ill” och som jag av någon anledning är extra förtjust i. Några exempel:

    Illmarig
    Illfänas
    Illfundig
    Illistig
    Illgärning
    Illråd
    Illgrepp

  133. Kristina Kärlin skriver:

    Dubbelsovla,tycker jag är ett trevligt
    ord som jag inte hör nån annan än mig
    och min Far använda!Kanske nån annan gillar
    det med.Det betyder ungerfär att lyxa med
    fler pålägg på mackan.Hej från Kristina

    • Eje skriver:

      Hänger kanske ihop med att ordet ”sovel”, dvs. pålägg, eller tillägg till någon mat (ex. potatis) har el. är på väg att försvinna? Dubbelsovla = lägga på dubbelts så mycket ”sovel” på smörgåsen. Men dubbelsovla, skulle kanske också kunna betyda att man lägger på dubbel så mycket kött, fläsk, köttbuller etc. till potatisen?

      • Min morfar, född 1880, använde ibland uttrycket ”sovla ve`” och antydde med det att man tog för mycket av kött, fisk el. korv i förhållande till t.ex. potatis.

    • AnnaD skriver:

      Tvesovla finns också!

  134. CD skriver:

    Råkade på substantivet ”stuss” idag i GW PErssons bok ”Gustavs grabb” – ett nästan sött och belevat uttryck för ”rumpa” – och har inget med ”stass” att göra!

  135. AnnaD skriver:

    Vill puffa för ”eho” som betyder vem som än (eng whoever). Exempel Eho kommer först kan sätta på kaffe.

  136. Då föreslår jag ordet skank = bakben, lår; (vard.) ben, skånk

    Ordet dök upp i huvudet häromdagen och nu plötsligt hittade jag denna blogg som behandlar ett av mina favortiämnen: gamla och nästan glömda ord. Som på beställning!

  137. olgakatt skriver:

    Föreslår ordet lappkast. Använder det ofta i betydelsen helomvändning, både fysiskt och i överförd bemärkelse och fick nyligen klart för mig att många inte förstår ordet. Senast idag var det en bekant som av vår situation visserligen förstod att jag menade att hon fick vända bilen 180° men inte visste vad ordet betydde eller var det kom ifrån. Här kan man dock se hur skidskolan lär barnen hur man gör

    • Eje skriver:

      De enda tillfällen då jag har hört ordet var i min barndom, just i samband med skidåkning. Har för mig att man kastar om skidorna i ett slags jämfotahopp och åker tillbaka i samma spår. Det påstods att denna slags helomvändning hade sitt ursprung hos lapparna (den gamla ben. på samerna) därav namnet lappkast.

  138. Olgakatt skriver:

    På länken jag angav ovan visas tydligt just hur man gör med skidorna! Ordet kan även användas i överförd bemärkelse, t ex när någon plötsligt står för motsatt åsikt än vad vederbörande hävdade nyss.

  139. senchaholic skriver:

    Bigott Och oavlåtligt 😀

  140. Erik Forsling skriver:

    Gentilt av dig, senchaholic, att dyka upp här så att jag hittade din hemsida. Ska genast skicka en länk till mina barn, av vilka åtminstone två nästan har te som religion. Där går det inte att slänga en påse i en tvådeciliters mugg med hetvatten och sörpla i sig. Nej, det ska hällas och paltas mellan äggkoppsstora dryckeskärl och små kannor. Och mysko paket kommer från olika länder. Det bryts och det luktas. Ber om undskyld för att jag blev privat här, men bara för att föreslå något nytt ord, så kan jag klippa till med ”illbatting” – om det inte redan är använt.

  141. Gunilla skriver:

    Jag ger er moläta. Långt o. Att bara äta en sak på tallriken, oftast köttet. Något man alltså INTE får göra. Hemma fick man höra att man ”molade”.

    Men i Järvsö, Hälsingland kan man gå på ”Moläta” lite då och då. Pärgröt med fläsk, kolbulle och Jarse-ostkaka brukar stå på menyn.

  142. Svante A skriver:

    ”Överantvarda” är ett tjusigt gammalt ord, värt att inte skatta åt förgängligheten. Kan det betyda ”ge”, ”överlämna” el. dy.?

  143. Erik Forsling skriver:

    Tänkte föreslå några nya ord. Har många på lager. Detta är bara ett hugskott. De föreslagna orden presenteras med versaler:

    Tänkte rekommendera DETRONISERA,
    därför att jag vill RAMPONERA
    brukselektrikerns position,
    som HERREMAN och PATRON – (obs. ingen vapenteknisk inriktning).
    Denne LURK
    är en SKURK,
    en riktig SKRUTT
    som borde va´ en PLUTT!

    Vet inte hur det står till med de här orden, eftersom många ord som föreslås på denna sida (d.v.s. icke dialektala) inte alls känns utrotningshotade för en person i min ålder. Men t.ex. ”skurk”, det kanske vanligaste av mina förslag, tycker jag inte att man numera hör det alltför ofta. Däremot en mängd synonymer. Min erfarenhet är att ”skurk” ofta används med en viss mysfaktor inblandad, kanske t.o.m. lite familjärt, precis som ”skrutt” – vilket ursprungligen är ett nesligt och förskräckligt ord; jfr. SAOB. Vill minnas att utredningen även inkluderar djävulen!

  144. ulwencreutz skriver:

    Två ord som jag använder om inte dagligen så åtminstone varje vecka, är EXMERA och DÉCLASSÉ, och i regel måste jag förklara vad de betyder.

  145. fraternisera = Umgås förtroligt, förbrödra sig, bli vän med.
    Jag uppfattar ordet som något smått negativt, tillgjort. Man fraternisera, blir vän med någon på ren spekulation, i vinstsyfte. Rätta mig om jag har fel för ordböckerna nämner inte något om denna bieffekt.

    • Erik Forsling skriver:

      Absolut har du rätt. Den negativa bibetydelsen, för det är en bibetydelse, är absolut fastslagen. Skickar några exempel. Givetvis ingår favvo SAOB. Samtliga exempel är utdrag:

      http://www.dagens-ord.se/fraternisera/
      ”SUBST.: fraterniserande, fraternisering
      • umgås kamratligt
      BET.NYANS: särsk. nedsätt. ha otillåten relation: biskopen ~r med kända ateister;en del av befolkningen ~de med ockupationsmaktens soldater”
      ————————-
      ”http://sv.wiktionary.org/wiki/fraternisera
      (ofta nedsättande) förbrödra sig, bli förtrolig med
      Fraterniserar du med kriminella?”
      ————————–
      http://g3.spraakdata.gu.se/saob/
      FRATERNISERA /—/ (se BRODER); jfr FRATICELL]
      förbrödra sig, umgås förtroligt, bliva förtrolig (med ngn l. med varandra); ofta nedsättande; förr ngn gg refl. Fraternisera med massan. SC 2: 363 (1822). Soldaterne och lägre folket fraterniserade sig med hvarandra. WINGÅRD Minn. 8: 91 (1848).

  146. Erik Forsling skriver:

    Verkar som att min kommentar från 6/3 fortfarande väntar på moderering!?

  147. MrsUniversum skriver:

    Hej, frågor har dykt upp gällande:
    käril (vilken skillnad i förhållande till kärl?)
    spisel (skillnad i förhållande till spis?), spiselkrans
    spilkum, spillkum (funktion, form, utseende?)

    • Åsa skriver:

      En spillkum är en (keramik-)skål med en liten pip/veck i kanten. Detta för att lättare kunna hälla ut innehållet i skålen, ex sockerkakssmet

    • Petra skriver:

      Hej!
      Nu har jag kollat med språkrådet. Så här:

      Käril är bara en ålderdomlig form av kärl.

      Spisel betyder allt från ”spisgaller” till ”rum med värmeanordning”.

      Spilkum kommer från samma stam som spilla, spola!

      Mvh Petra

  148. Lena skriver:

    altererad

    se Hjalmar Bergmans Farmor och vår Herre
    ”Bäst hon satt och undrade, hörde hon regeln  dras ifrån, dörren låsas upp. Jonathan steg in,  stängde dörren bakom sig. Det är bra att ha snabb  blick och snabb uppfattning. Övning ger färdighet.  Agnes reste sig, tog flickungen under armen, samlade­   pojkarna i ett grepp. Vid vissa tillfällen skulle  barnen hållas på avstånd från far. Det hettes att han  var trött. Eller altererad.”

  149. Faibless skriver:

    Jag har en hel del ord att föreslå då jag själv brinner för ord och uttryck!
    ur min dagliga gottepåse:
    Ämabel. Pamflett. Fabläs. Va falls.

  150. Kamillah skriver:

    Kanske finns det redan, men mitt förslag är ”båtnad”.

  151. peggy skriver:

    Jag stötte på ordet ”skogshump” i en barnbok (skriven 2001) och har efter visst rotande hittat en förklaring i SAOB 1932. Så nu vet jag det ; )

  152. Anette Logeke skriver:

    Jag vill påminna om ordet nosastyv. Hörde det första gången när min morbror beskrev hur hans far, min morfar, blev överbevisad om något och gick omkring ute på gårdsplanen och var arg och tilltufsad. ”Då var han minsann inte så nosastyv längre”, som min morbror sa. Alltså ett ord som beskriver när någon är kaxig.

  153. Don PJ skriver:

    Jag föreslår soaré: aftonunderhållning, kvällsunderhållning, kvällssamkväm, kvällsföreställning.
    Det låter så fint och förnämt att jag bara måste börja använda det.

  154. Göran Rosén skriver:

    Termen ”ad acta” har betydelsen: att lägga handlingen (det skrivna [eventuellt protokollet]) till handlingarna.

    Sir George OBV

  155. stenuppsala skriver:

    Tjinona är mitt förslag.

  156. Don PJ skriver:

    Durabel är på förslag.
    Hållbar, varaktig, bestående är betydelsen.

  157. Sören Hakola skriver:

    Hej!

    Orimligt underhållande med en dylik blogg! Utmärkt initiativ.

    Ehuru jag borde omhulda mitt språk, då mitt mordesmål är finlandssvenska, vill jag kommentera med mina egna erfarenheter. Till yttermera visso har jag försökt att bibehålla och fördjupa mina kunskaper i det ”riktiga” svenska språket. Men som de flesta vet är det smått av en ömöjlighet att renlärigt konversera på detta germanska sätt numera.

    Det jag ville komma till är ett ord som för länge sedan mist sin egentliga betydelse och fått en helt annan betydelse än den det ursprungligen hade. Ordet jag har i åminnelse är ”runka”. Min mormor, tillsammans med hennes vänkrets (till dags dato har jag kommit upp till 38 levnadsår), använde ordet i dagligt tal då det gällde saker som vaggade, skakade eller ruskade. ”Var du ut på gården och runkade barnvagnen?” kunde hon fråga. Hennes väninna kom med frågan ”Runkade båten mycket när ni var på sjön?” eller ”Nog runkar vinden björkarna hårt idag!”

    Jag förminner en liten tillstymmelse till onåd i läsarnas ögon, jag vet, men eftersom innehållet på denna sida går ut på att hålla gamla ord och uttryck intakt, ville jag ödmjukast lyfta fram denna aspekt av ett gammalt ord. Jag har flera i bagaget, då mitt egentliga mordersmål är en dialekt – som i sin renaste form innehåller en del ord som inte längre används (eller behövs) – och som kanske kan vara till intresse på denna sida. Ta detta till vara, eller behandla det som träck, men detta är ett gammalt ord och har sin plats i det svenska språket sedan länge (se Svenska Akademins Ordlista – något äldre upplaga).

    Ehuru förläggarna anser det behövligt att censurera detta inlägg, ber jag ödmjukast om förlåtelse om jag gjort ett oförlåtligt övertramp. Jag ber dock att ni tar detta till betraktande och följer upp saken på korrekt sätt enligt sidans sätt att behandla dylika frågor.

    Med vänliga hälsningar,
    en finlandssvensk, numera bosatt i Åbo (den ”hottaste” staden i det medeltida Sverige-Finland)

    (Jag blev lite inspirerad av sajtens natur, så det blev lite av ”kanslisvenska” över det hela 🙂 )

    • Erik Forsling skriver:

      Hos mig fann du dock ingen onåd, och ditt bidrag publicerades ju! Verkar som att vi är två mångordiga på den här sidan nu!?

      Du hänvisar till akademiens ordlista (SAOL), min käpphäst är alltid SAOB), ordboken – det språkhistoriska verket i en omåttlig mängd band, som påbörjades på 1700-talet, men ännu ej har nått vägs ände. Som tur är finns det på internet. Det kan vara svårläst, men när man lärt sig hantera det, är det en ovärderlig källa till (språkhistorisk) kunskap. Tog mig lång tid att t.ex. fatta att förkortningen ”l.”, helt enkelt betyder ”eller”. Det är de där trösklarna man måste ta sig över, sedan glimmar guldet i gruvan.

      Den ursprungliga definitionen är absolut den du anger, och den har även använts av äldre människor i min storsvenska, om än provinsiella, omgivning. Man runkar t.ex. på huvudet när man nekar. Men ”att runka på huvudet”, kan onekligen väcka de associationer som du antyder, och som nutidsmänniska har jag skrattat gott åt några av SAOB:s exempel:

      ”[RUNKA.v I.3.c]
      c) (†) om person: (sitta o.) vagga med kroppen l. dyl.; jfr a. En Dräng.., den stadigt satt natt och dagh på en stool och runkade af och an. RUDBECK Atl. 3: 46 (1698). Fru Uggla (satt) i sitt lilla, vackert möblerade förmak runkande i en ländstol. BREMER Hertha 389 (1856).
      [RUNKA.v I.3.d]”.

      Eller varför inte: ”[RUNKA.v I.1.b]
      b) (†) mer l. mindre oeg., i uttr. dricka så glasen runka, för att beteckna ett livligt pokulerande; jfr 3 d o. II 1 c. BARK Bref 1: 79 (1703)”.

      Det kan man onekligen beteckna som en stilfull, men utdöd, formulering för ett rejält fylleslag! Men, ordet verkar ö.h.t. kunna associeras till superier:

      ”[RUNKA.v II.1.c]
      c) (†) mer l. mindre oeg., i sådana uttr. som runka på kappen l. kåsan o. d., icke låta dryckeskärlen stå, ”röra på glasen”, pokulera l. dricka flitigt; runka på tappen, tappa vin l. o. d. ur en tunna o. (flitigt) hälla upp därav, servera l. dricka vin osv.; jfr I 1 b. Hej bröder stå på Knä, på Bränwjns-Kappen runka. WARNMARK Epigr. K 4 a (1688). Runka på koson. ULLENIUS Ro & 121 (1730). Jngen tvifvel, at icke gubbarna sob tidast runcka på kappen. HALLMAN Blacksta 25 (1748). Så runkas litet på tappen. STRAND NeliSuec. 48 (1753). GRANLUND Ordspr. (c. 1880)”.

      Men ytterligare; lite nutida klingar det också: ”Runkar en skruf hjernan, stapplar strax förnuftet”. Känns liksom modernt! Har du en skruv lös?

      Länk till SAOB: http://g3.spraakdata.gu.se/saob/. Ovanstående exempel härör från uppslagsordet ”runka”.

      Och det är ett gammalt ordspråk, som säger att, de som runka på vaggan, regera verlden. Stridsropet 1884, nr 3, s. 1. Även det från SAOB.

      Avslutar med ett känslomässigt färgat exempel från samma källa, eftersom det berör mitt ursprung i Gamla Hembygden; vad sägs om runka av, här i 1800-talsdräkt:

      ”[RUNKA AV.fb 1]
      1) till II 1: gm skakning l. dyl. komma (ngt) att falla av. DALIN 1: 39 1850. (Dalkarlarna hotade 1743 att) draga ut.. för att ”runka perukerna af herrarna i Stockholm.” MALMSTRÖM Hist. 3: 4 (1870).
      [RUNKA AV.fb 2]”

      Runka perukerna av herrarna, det är onekligen mumma för en underdog!

      Ytterligare ett missförstått ord, på samma tema, är sumprunkare. Det används nuförtiden som ett nedvärderande tillmäle. Ursprunget är ett yrke. En sumprunkare var en person som ansvarade för att ruska på sumparna, burar eller båtar, där levande nyfångad fisk behövde få vattnet syreomsatt.

      Ett annat gammalt ord som numera är helt överfört till underlivsresonemangen är ”kåt”, som bl.a. betyder ”glad”. Bellman skriver i epistel 25 om Ulla Winblad:

      Du Ulla Winblad kåt,
      Gunga i Roddarbåt

      Och i Fredmans Epistel N:o 48:

      ”Med sitt klappträ ner vid strand
      pigan står så kåter, /…/”.

      Vill också hänvisa till bloggen Tysta tankar, som jag besökte första gången precis nu. Lustigt att inlägget berör just de två ord som jag också berör, med dig som startmotor: http://tystatankar.com/2011/01/24/15039/

      Men obetalbart är det jobbansökningsbrev som den f.d. iranska flyktingen, och numera svenskt etablerade Zinat Pirzadeh skrev, med hjälp av ett lexikon. Jag tror det var hon i alla fall. Ordböcker är farliga vänner! Här har jag tyvärr inga källor. Hörde henne för många år sedan berätta om det på min älskade radio, men ni kanske kan fatta själva. Lysande beskrev hon för mina öron, hur hon i brevet beskrivit sig själv som en ung och glad flicka – men använt ovanstående lexikala synonym istället för glosan ”glad.

  158. Så här i semestertider när en stadsbo som jag befinner mig lite mer lantligt till kom jag att tänka på ordet färist”.
    Som finns på marken och hindrar boskap (får,kor mm) från att gå ut från sina hagar…

  159. Erik Forsling skriver:

    Såg alldeles nyss efterlysningen angående en SvD-länk i marginalen märkt ”Följ påTwitter”. Har inget sådant konto, så jag publicerar min fråga här istället; är det händelsevis nedanstående länk som det frågas efter? http://blog.svd.se/sprak/2011/11/29/raddningsaktioner-for-glomda-ord/

    Publiceringsdatum: 29 november 2011 kl 10:10 | Permalänk | Kommentarer(52)

  160. Petra skriver:

    Hej!
    Jag fick intrycket av att det var en artikel i söndagens tidning men jag kan ha fel! Tack så mycket för länken!

  161. Erik Forsling skriver:

    Kan det kanske bero på att någon upptäckte den i söndags? Det är ju så, att när man söker på artiklar och inlägg i tidningar så kommer i regel aktuellt datum upp överst, sedan får man titta på annan plats efter publiceringsdatum för respektive alster. Följer du länken nu, så står dagens datum högst upp. Under ”Räddningsaktioner …” står däremot publiceringsdatum.

    Har annars tidningen hemma. Ska kolla efter någon ”hint” i söndagstidningen, när jag återvänder från Gamla hembygden till Tierp ikväll. Det är ju en blogg, men ibland puffar papperstidningen för sina olika bloggar.

  162. Ola P skriver:

    ”Helt sonika” är väl ett inte alldeles glömt uttryck. Jag föreslår det i alla fall. Men vad står ”sonika” för?

  163. Erik Forsling skriver:

    Ska verkligen inte ”spela Allan” och ge sken av att ha haft tidigare kännedom om grundbetydelsen av ordet ”sonika”. ”Helt sonika”, ordvändningen, är för mig känd sedan barndomen, men slutordet är en glosa i mångfalden av ord som jag bara accepterat – eftersom man förstår uttryckets innebörd. Visst ska man kolla upp dem, tänker man, när man plötsligt inser att; ”det där har jag och andra kört med under hela mitt liv, men vafan kommer det av”? Men tyvärr så existerar också det lilla finfina ordet ”sen”.

    Googlade helt sonika på ”helt sonika”. Är lite visare i den frågan nu, men …

    Googlesökningen på de två orden kan var och en intresserad göra själv, många träffar – inte alltid relevanta – men jag tyckte att de två översta träffarna som jag fick var värda att vidarebefordra här. Den första är från en språkblogg hos DN (och inom parantes kan tilläggas att här uppträder samma fenomen som jag skrev om till Petra ovan; överst på träffsidan finns dagsaktuellt datum, och hela uppslaget är dagsaktuellt – i skrivande stund bl.a. om John Lords död och en recension av filmen ”Cockpit”, och imorgon är det något annat – men det sökta blogginlägget är inklistrat i träffen på dagstidningen, och publicerades redan 2009, vilket framgår av dateringen under rubriken ”Helt sonika”. Då levde ännu Deep Purples ”keyboardist”, och ”Cockpit” var förmodligen inte ens på planeringsstadiet!).

    Den andra är från Flashback, och innehåller ett intressant meningsutbyte, som jag definitivt inte följt till fullo, och många ytterligare länkar. ”Spelterm” verkar vara en röd tråd. Flashbackresonemangen är nog en salig blandning av tokerier och hårdfakta, men det är roligt att skumma igenom tråden!

    http://www.dn.se/blogg/spraket/2009/05/30/helt-sonika-3055/
    https://www.flashback.org/t809036

    Nu har jag skrivit lång, och skickat länkar; då brukar publiceringen frysas i väntan på moderrering – och det kan väl vara sunt. Vet inte om, eller när, detta publiceras när jag nu trycker på ”Skicka kommentar”.

    Till Petra; får återkomma angående söndagens SvD – har inte varit hemma så länge, efter en lång dag, så jag har inte hunnit glo i den ännu. Högen som låg på golvet nedanför brevinkastet har jag bara skyfflat upp på en bänk.

  164. Erik Forsling skriver:

    Slutligen då om blogginlägget. Söndagstidningen var en återvändsgränd, och när jag länkade in på Språkbloggen | Svd blog. svd.se/sprak/ kunde jag inte finna några inlägg ö.h.t. under juli. Men, som den gammeldags ordningsman jag nu utsett mig själv till att vara i den här frågan, skrev jag från min hotmailadress till ylva.byrman@svd.se , bloggansvarig. Längre än så presterar jag inte.

    Det visar sig om vi får svar!

  165. Bengt Bernström skriver:

    Vajert – är mitt förslag.

  166. Maria skriver:

    Gillar verkligen sidan! Och skulle gärna använda orden men vet inte alltid hur de ska uttalas, kan man föreslå att de även skrivs fonetiskt?

  167. Sören Hakola skriver:

    Hej.

    Ett ord som jag använder då och då är diskrepans. Ganska användbart – och låter sofistikerat 🙂

  168. Linda skriver:

    Överhövan? Alldenstund? Varsk?

  169. deedee skriver:

    Beschwipst !

  170. Bengt skriver:

    Altruist. Altruism.
    Ord (och begrepp) att flagga för.
    Motsatsen är ju som bekant välkänd – och är inget för denna blogg …

  171. Emma skriver:

    fingo ?

  172. Sören skriver:

    Ordet ”främmande” i fråga om gäster används flitigt i mina hemtrakter (Österbotten). Ex: ”Vi får främmande klockan sju ikväll.” Kan ju vara en finlandism också…?

  173. Sören skriver:

    Farmare, eller farmarbyxor. Dvs. Jeans

  174. Björn Forseth skriver:

    Nej, ‘främmande’ är vanligt i den betydelsen överallt.

    • Ingvar Johansson skriver:

      Det är även min uppfattning. Främmande eller ”främmat” sade vi också där jag växte upp i södra Västergötland.

  175. Martin K skriver:

    Därvaro är ett gammalt uttryck. Samma betydelse som närvaro men på en annan plats än där man uttalar sig 😉

  176. Ola P skriver:

    Jag ställer mig lite undrande till den här bloggens dagliga uppgift att pröva det ”glömda” ordet i ett samtal och sedan rapportera vad som hände. Jag tror det hindrar många (dock inte mig) att kommentera orden på sitt eget sätt. Jag tror alltså att bloggen får fler aktiva besökare om man uttryckligen får friare förutsättningar att säga sin mening.

    • Erik Forsling skriver:

      Pulicerade just ett svar till dig i den där ”taffelfrågan”.

      Här håller jag helt med dig. Så nu är vi minst två! Också jag har vid några tillfällen tidigare formulerat mig i den här frågan! Men, jag vidhåller, som jag också skrivit tidigare, att det är bloggägarna som äger.

      Tror dock som du, att det kan få potentiella skrivare att avstå från inlägg och engagemang, om de inte funnit på att använda ordet under just publiceringsdatum. Men, Ola, om du rotar runt bland inläggen så ser du att ytterst få lever upp till den dagsaktuella förväntningen! Här kommer inslag huller om buller och retroaktivt!

      Få följer reglerna, men knäckfrågan är just en konsekvens av det du antyder. Ingen kan uttala sig om hur många ”laglydiga” som avstått kreativa inlägg därför att de inte har något att säga om det specifikt dagsaktuella läget!

      Och som jag också skrivit tidigare; många har inte möjlighet att finna dagsordet förrän det är försent att i praktiken bruka det, i rättan tid.

      Själv har jag lagt mig till med attityden, att skriver jag om dagens ord, eller funderar, associerar kring det, då har jag också använt det – i bokstavlig bemärkelse, om än inte i verbalt samspråk med medmänniska. Vill jag dessutom kommentera ett ”gammalt” ord, då gör jag det. En riktig frestelse, och nästan kärlek, som ligger och väntar i gömmorna, är ”sardonisk”. Ett lika självklart, som svårfångat ord.,

  177. Ola P skriver:

    Tack för två rikhaltiga kommentarer och särskilt för att du tog dig an taffel och table! Allt annat än taffliga synpunkter…

  178. Ola P skriver:

    Råkade på ett mer eller mindre glömt ord i DN:s Söndagskryss i dag. Hidös – skrämmande, otäck.

  179. ainoannorlunda skriver:

    Mamelucker! Ett glömt ord och ett glömt plagg. Men numera äger jag flera mamelucker efter ett tips från ”min” underklädesaffärsinnehavare. Så skönt att ha mamelucker på sig istf trosor. Så det glömda ordet och plagget finns i min vardag numera.
    aino

  180. Cassandra skriver:

    Knallar

    Min mormor brukade svarade på frågan ”HUR ÄR DET”
    ”DET KNALLAR PÅ, SJÄLV DÅ?”

  181. Ola P skriver:

    Vänner av glömda ord rekommenderas att läsa dagens understreckare i SvD. Den handlar om minne och glömska:
    http://www.svd.se/kultur/understrecket/minnet-bidrar-ocksa-alltid-till-glomskan_7519766.svd
    Där får man bl a veta att ordet glömska är besläktat med ordet glam.
    Är det en glädje att kunna glömma?!

  182. Birgitta Hellman skriver:

    Ett ord som förr fanns i Svenskan och som fortfarande finns i Danskan är:
    Halvannan. Detta är numera ett nästan helt bortglömt ord, nästan ingen svensk förstår längre vad som menas.

    • Olgakatt skriver:

      Nog tycker jag att jag stöter på halvannan då och då, både i tal och skrift. För något år sedan uppstod dock här på Glömda ord en egendomlig diskussion om att ordet skulle ha med översättning från engelskans mile att göra, en total missuppfattning, antagligen grundad på att en mile är ca 1,6 km.
      Ordet betyder ju inget annat än en och en halv. Konstruktionen finns, som du så riktigt påpekar i danskan också, där vardagligen i räknesystemet,
      t ex halvfems, dvs 5×20 minus hälften av den sista ”tjugan”, alltså 90.

  183. Björn Forseth skriver:

    I svenskan och danskan och norskan; ja, jag använder ordet i jobbet då och då. Ett mycket användbart ord, när man har ont om skrivutrymme. Att folk inte skulle förstå det har jag inte begripit…

  184. Mikael Schuer skriver:

    Hur ofta använder ni ordet oomkullrunkelig???

    • Bertil Lassenius skriver:

      Jag använder det gärna, men med eftertanke:) Det är roligt att konstatera hur lätt det skapar rodnad och kommentarer som ”så där kan man ju inte säga”

  185. Björn Forseth skriver:

    I glada vänners lag, inte bland surpuppor.

  186. Knasson skriver:

    I bare.. Är ett uttryck som få använder och vet vad som menas

  187. Freidwall skriver:

    Fal
    Till salu/prostituerad kvinna

    • Erik Forsling skriver:

      Fick just vidgade vyer, eftersom jag inte tänkt på det där med prostitution, trots att jag känner till formuleringen ”fal kvinna” – som ett av alla nedlåtande uttryckt för, ska vi säga, ”vidlyftiga”, kvinnor. Ett annat ord på temat, som redan avhandlats här, är ”skarn” (30/1 – 12). Ibland har man alla trådar, men behöver en knuff i rätt riktning, för att göra den slutliga kopplingen!

      För mig är ”fal” ännu ett av dessa korsordsord, ofta nödlösningar när det trasslar till sig för konstruktören, som dyker upp titt som tätt. ”Fal” = ”mutbar”, eller vice versa.

      Fördomsfull må jag vara, men i det senare fallet ser jag oftast män för min inre syn. Korrumperade sliskon av olika dignitet!

      P.S. Hittade ett citat av Fritiof Nilsson Piraten (obs, utan källhänvisning):
      ”Att vinna en fal kvinna utan guld är svårare än att övervinna dygden”. [ http://sv.wikiquote.org/wiki/Fritiof_Nilsson_Piraten ]. Tror dock att det stammar från novellsamlingen ”Vänner emellan”, från 1955.

      • Ola P skriver:

        Hej Erik,
        I din tänkvärda betraktelse klipper du till med ett ord jag aldrig hört förut. Sliskon. Vad tusan betyder det?

      • Erik Forsling skriver:

        Hej Ola!

        Sliskon betyder sliskiga typer, helt enkelt. Ett substantiverat adjektiv, som det brukar heta, i flertal – kanske med lite barnspråksslagsida. Substantiverade adjektiv är ju det där fenomenet där adjektivet helt ersätter det efterföljande substantivet. För att ta ett skolexempel: ”den gamle mannen” blir helt enkelt ”den gamle”, när beskrivingsordet också ikläder sig huvudordets funktion. Med ovanstående metod blir således ”den gamle” till ”gamlo”, alt ”gamlot” i bestämd form.

        Den store hjälten Herman Hedning är flitig nyttjare av det här språkbruket. Gammelman t.ex. blir just ”Gamlo”, eller ”Skäggo” (p.g.a. hans stora vita skägg. Den helige skaparguden, vilken titt som tätt dyker upp i något av serierutans övre hörn, för att ömsom förinta världen, ömsom omskapa den, blir bl.a. ”helot” (helige) och ”ärkeskäggot”

        Den här metoden tillämpas nog mest på människor (och seriefigurer!), och den har ofta något lätt nedlåtande över sig. Ser man någon som verkar vara en ovårdad och ”flottig” typ så kan nog denne passera som ”flotto(t)”. Ser man däremot en flott (elegant) person – då handlar det näppeligen om ett ”flotto”! Kallas någon för ”hygglo” handlar det sannolikt om en sarkastiskt spegelvänd variant av ”hygglig”. ”Missfoster” blir ”miffo”, Etc., i all oändlighet, … nästan …

        Ett ”vulgo” är en vulgär person (obs. att de här varianterna behandlas som neutrum/ t-genus – inte en vulgo, utan ett). ”Fetto” och ”spinko” behöver knappast förklaras. Exempel som de två sista undviker jag att använda om mina medmänniskor, men kallar någon mig för ”fetto”, då erkänner jag gladeligen att jag har några fina kilon att bjuda på. Och jag har ingen tanke på att bli en ”bantis” (”banto” låter HELT fel i mina öron).

        För att knyta ihop säcken nu; ”-is”-ändelserna på ord är bara en annan metod för ett liknande system. ”Tjockis” och ”fjortis” är gamla, riktiga och etablerade glosor, men det finns andra också, mer eller mindre välkända. Det där ”bantis” dök upp i skallen just nu, därför att jag ville glida över till en avslutning, där jag kunde peka på att ”-o”-systemet har släktingar!

        Och du Ola, ibland gäller det att uppfinna lite nya ord också!

        Sedan finns också substantiverade verb – men det är en annan avdelning. Men, kanske kan ”bantis” vara ett … ?

  188. Björn Forseth skriver:

    I Rasmus på luffen, tror jag, säger zigenarhövdingen flera gånger till sin fru ”Tig, du fala kvinna!” (fast jag minns det som fel böjt: du fale kvinne).

  189. Elly Dahl skriver:

    Jag vill tillägga ordet ”meddelsam” – en som är villig att prata – eller hur?

  190. Ola P skriver:

    Erik, tack för den lärorika förklaringen till sliskon!

  191. Ola P skriver:

    På tal om det nedsättande sliskon så mötte jag ett glömt ord i ett korsord idag. Sjana. Korsordet hade nyckelordet snärta, men akademiens lärda ordbok (SAOB) vill ha det till slampa eller slyna. Strindberg skrev i någon av sina Giftas-noveller: Ett par ungherrar (stod) och bråkade med en sjana .

  192. Henric skriver:

    Hej!

    Mitt förslag till ett ord som sällan används är merafton.

  193. Henric skriver:

    Hej, igen! Kom på ytterligare ett fint, gammalt och hederligt ord som alldeles för sällan används: Barberare

  194. Roland Pontén skriver:

    hundsfott

  195. Peter skriver:

    Kom på ett ord som jag hörde när jag gjorde lumpen i början på 90 talet. Pillemasare.
    Betyder ungefär lat, orkeslös.

  196. Sören skriver:

    Ett uttryck som jag kom på häromdagen i höstrusket är det som låter ungefär så här på min dialekt: ”Staar do hije å haldär reine?”, eller på ren svenska ”Står du här och håller regnet?”. Med andra ord ”att hålla regn” = att stå i skydd för regnet.

  197. Allan skriver:

    Märla är ett ord jag inte hör ofta numera. Den betydelsen jag känner till är U-formad spik, vilket är ett mycket krångligare sätt att säga samma sak!

    • Mikael Schuer skriver:

      Jag tycker nog att ordet märla används ganska ofta, speciellt bland exempelvis bönder. Märlor är väldigt vanliga när man sätter upp stängsel men även för haspar och annat.
      Det finns ytterligare ett användningsområde där ”märla” används som ett slanguttryck.
      ”att lägga en märla”…

      • Erik Forsling skriver:

        Märlor har/hade ytterligare en (mycket viktig) funktion, som jag drar mig till minnes. Även där fungerar ordet som ett ”slanguttryck” (om jag nu ska vara oerhört ordvitsig, suck). Märlor är/var nämligen en av flera olika, ammunitionstyper för slangbellor.

        De liknade givetvis till formen de märlor som Allan och Mikael avser, de som vanligtvis saluförs under beteckningen krampor, men kunde vara gjorda av olika material. En vanlig variant var gjord av kortklippta stumpar av trådar från vanlig elsladd/kabel. Det var en lätthanterlig och tjänlig råvara för barnafingrars skapande, enkelt böjbar och prima vara. Och här kan säcken knytas ihop med Mikaels ”att lägga en märla”, för ett annat uttryck för samma fenomen är ”att lägga en kabel” …

        Kanske var de rent av äkta märlor. De sved väl bäst de!? Och tillverkade var de redan. Gällde bara att lägga fingrarna på dem.

  198. Sören skriver:

    Kommentar till ordet ”jåma” (som finns i en kommentar till ordet ”älta”, lägger min kommentar här för att lättare hitta den). Som uppvuxen i Österbotten är ordet nog bekant, men finner inte sin plats i mitt vardagliga språk. Däremot förekommer det betydligt vanligare i de svenska regionerna i södra Finland (som har finskan betydligt närmare sin vardag än svenskösterbottningarna). Uttalet skall vara distinkt finlandssvenskt, dvs KORTA vokaler i båda stavelserna, med betoning på första stavelsen. Inte ‘jååma’, ej heller diftongerat på något sätt. Sålunda, helt sonika ‘jåma’. (Nu skall jag sluta jåma om uttalet!) Skulle nog tippa på att det är en finlandssvensk uppfinning, uttalet avslöjar detta faktum. Nota bene: Det finns inget fonetiskt liknande ord i finskan. Betydelse: tjata om något, återkomma alltför många gånger till samma sak, negativ innebörd. (”Sluta jåma!”, ”Vad jåmar du om!”, ”Han är en riktig jåmare.”) Mig veterligen finns ingen copyright på ordet, så den som vill använda detta; var så vänlig! 🙂

  199. Sören skriver:

    Hur är det med verbet ”tarva”? Är detta ett av de få lånorden som svenska har från finskan? I finskan finns nämligen verbet ”tarvita”, som betyder ”att behöva”. Jag har blivit något överraskad, då jag hört det både i Sverige och bland finlandssvenskar. T.ex. ”Jag tarvar en penna”, när personen vill skriva brev, eller ”Bilen tarvar bensin” när det är risk för ”soppatorsk”. Har nån kommentarer om detta?

  200. Mikael Schuer skriver:

    Jodå, tarva används eller har framför allt använts flitigt väster om Bottenhavet. Andra låneord från finskan som används relativt flitigt är exempelvis rappakalja, pojke, sauna, sisu, hyvens, kola av, kont, torraka, pulka, ria, känga och pjäxa…

    Finns säkert ännu fler…

  201. Ola P skriver:

    Vad gäller ”märla” upplyser Svensk slangordbok att det finns tre betydelser utöver den att kröka, inte lägga, en dylik. Märla kan betyda smäll – att åka på en märla – och märla kan också betyda slips, rosett eller fluga. Märla kan också stå för skjorta på sotarspråk – fråga mig inte varför…

  202. Björn Forseth skriver:

    Jo, nog är det så, alltid! Det gläder mig att andra använder det, frågar jag någon omkring mig känner de inte till det, men antagligen skulle de förstå det i ett sammanhang, eftersom de flesta förstår lite finska eller samiska och känner igen ordet på uttalet.

  203. Om ni vill botanisera bland helt eller delvis bortglömda ord rekommenderas ”Glossarium öfver Föråldrade Eller Ovanliga ord Och Talesätt i svenska språket” av F.A. Dahlgren, C.W.K. Gleerups förlag, som utkom för första gången 1914 – 1916. Omtryck 1961. Kan finnas på antikvariat,

  204. Svar till Sören

    ”Tarva” är en inlåning från svenskan till finskan. Det är ett samgermanskt ord – se Elof Hellquist etymologiska ordbok på nätet.

  205. Thomas Andersson skriver:

    ”Liknöjd” betyder att man känner sig slapp och orkeslös.

  206. Erik Forsling skriver:

    Glömda ord tycks verkligen ha blivit glömda ord! Kanske beror det på ovädret? Då inställs en massa saker, inte minst inom kollektivtrafiken. I eftermiddags fick jag lifta hem från kneget på Den Mellanstora Fabriken i Norra Uppland, i en snöstorm light – men det funkade. Andra bilen stannade. Alla linjebussar var inställda. Hyggligt.

    Tjöt och ven kring öronen gjorde det dock när jag spatserade hem efter simturen i Tierps badhus. Då hade light förvandlats till medium. Hade gjort inköp också, så väskan tyngde. Medan jag till fots slirade mig fram i det moddiga och igendrivna väglaget, där en tapper snösväng mot hopplösa odds trots allt gjort sitt bästa (den s.k. allmänheten kommer förmodligen ändock att klaga på insatserna), tänkte jag att det är ju bara lite kristalliserat vatten som faller i kombination med minusgrader och lite blåst. Inte värre än så. Men, kanske borde jag i preventivt syfte skaffa fram en mössa? Eller är det rent av fjäsfjolligt?

    Kände mig som en inverterad Texas Jack, där jag stoiskt vandrade fram – inte i hetta och bland sanddyner då, utan under helt andra temperaturförhållanden, och bland helt andra dyner. Närmade mig min kära portgång, efter en trots allt hygglig spatsertur, Men jag var trött efter dagen som passerat. Där mötte mig dagens största snödyn för passage. Bara att kliva på. Mitt i drivan, med snö nästan till knäna på de dittills torra byxbenen, brast jag ut i ett befriande skratt, som tog mig ur all dysterhet!

    Ska jag då slutligen klippa till med ett förslag på ett gammalt hederligt snörelaterat ord, så får det väl bli ”fåk”, om det inte redan förekommit. För mig är det ett korsordsord, men också en realitet, numera. Ölandsorienterat dock.

    Bifogar nedanstående citat från: http://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/olands-klimat-1.4870

    ”Fåk
    Den mest fruktade väderföreteelsen på Öland är nog fåken, en snöstorm som kan lamslå hela ön om det vill sig illa. Om vad den kan ställa till med kan man läsa i en liten bok av Kurt Lundgren som heter ”Fåk – Öländsk ovädersbok”.

    En av de allra värsta fåkarna under de senaste hundra åren inträffade den 13 februari 1956. Att mäta snödjupet vid sådana tillfällen är knappast meningsfullt. Medan husen i byarna är begravda i snömassorna kan de omkringliggande fälten ligga barblåsta”.

    Vill bara understryka att 1956, det var minsann året då undertecknad föddes.

    Men, vad gäller Öland: http://www.sprakradet.se/12259

    ”Finns då ordet fåk bara i öländsk dialekt? Tar man en titt i Nationalencyklopedin (www.ne.se) står det: ”fåk, på Öland gängse benämning på ett mycket kraftigt snöoväder”. Men en sökning i institutets dialektsamlingar visar att ordet förekommer i en rad landskap. Från söder till norr hittar vi belägg från Skåne, Blekinge, Halland, Småland, Öland, Gotland, Närke, Jämtland och Ångermanland. I sammansättningen fåksnö finns det även i Norrbotten”.

    • Olgakatt skriver:

      Vanligen säger man dock FYG i Skåne. Det förstås dock inte, enl min erfarenhet, av icke-skåningar.

      • Erik Forsling skriver:

        Olgakatt! Jag tror inte att så många känner till ”fåk” heller. Själv lärde jag mig det via korsord. T.ex. ”Gjorde snön i fåk” = yrde – fyra bokstäver. Eller det omvända med tre bokstäver; ”Yrde snön i” = (gissa vad)!

    • Anne skriver:

      Tack Erik för att du blåser liv i en för mig halvglömd sida. Och som vanligt läser jag dina inlägg med ett småleende på läpparna. Dina ordval (fjäsfjolligt till exempel) och målande beskrivningar skapar rika inre bilder hos mig 🙂

  207. Mikael Schuer skriver:

    Topprida är ett ord som jag tycker är lite bortglömt!

  208. Thomas Andersson skriver:

    Kanjon betyder djup klyfta.

  209. Erik Forsling skriver:

    Önskar bara såväl bloggansvariga som besökare God Jul och ett Gott Nytt År. Hoppas att bloggen träget kämpar vidare, och att ni ansvariga inte kastar in handduken bara för att det blir ett nytt år i kalendern.

    Eftersom seden brukade kräva att man lögar sig till jul så får jag väl göra det, samtidigt som jag rekommenderar detta gamla ord för att tvätta sig eller bada som dagsord Ett citat:.

    ”Historierna om julbadet som togs vare sig det behövdes eller inte stammar från det skitiga 1700-talet. Det togs förutom till jul ibland också till påsk och midsommar i en träbalja i badstugan om den fanns kvar, annars i fähuset, storstugan eller i köket framför elden. Husbonden badade först, sedan husmor, drängar, pigor och sist barn. Skillnaden mot Japan där ordningen var densamma var att svenskarna var rejält skitiga när de klev i och de flesta också när de steg upp. Syftet var också mer rituellt än hygieniskt”. [http://www.shenet.se/recept/badtraditionekr.html].

    Sedan har vi förstås också lördagen, ursprungligen ”lögardagen”, så man får väl lov att tvätta sig då också. Förpliktelserna tynger! Ha nu trevliga helger.

  210. Anne skriver:

    Ditt inlägg gav mig inbillad klåda. Hua! Stackars barn som fick kliva i sist. God Jul och ett Gott 2013 önskar jag dig också!

  211. Siw Elusson skriver:

    klave klave, den ena sidan av vissa mynt.
    ENCYKLOPEDI

    klave klave, kuberingsklave, instrument för mätning av träds och stockars diameter.
    ENCYKLOPEDI

    klave klave, redskap som förr användes inom boskapsskötseln.

  212. Göran skriver:

    Till yttermera visso är alldeles för lite använt bland ungdomar under 70 år. Länge leve det!

  213. JoVi skriver:

    Fotspönn. Mycket användbart, och varmt.

  214. Siw Elusson skriver:

    Bolster

  215. Lasse skriver:

    Rump i betydelsen svans

    • Erik Forsling skriver:

      Rump/rumpa är inte bara sittfläsket, det lärde jag mig nu, helt nyss, utan kan även vara något vidhängande. Tack för det Lasse. Snabbtittade i SAOB och fick detta bekräftat; http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ (uppslagsord ”rumpa”).

      Men att jag nu skriver här beror på att, när jag såg detta förslag på dagsord, dök genast ett gammalt minne upp – och jag log lite för mig själv. Jag är ursprungligen rumpmas, men minnet härrör sig från tiden då jag tjänstgjorde på fjärrvärmeverket i Uppsala. Vi var två stycken med ursprung i Avesta. Den andre var Dan, min kamrat och kollega – men officiellt min fiende och trätobroder.

      Vi stod där i kontrollrummet, och så var det den unge sympatiske studenten, den försiktige nästan färdige civilingenjören, som jag till min glädje inte helt tappat kontakten med. Och så var där Conny.

      Ynglingen tvekade med ordet, han liksom visste inte … men så kom det (fritt citerat ur ett dåligt minne är allt nedanstående, men det är ju bara en historia, om än med en stor sanningshalt):
      ”De säger … de kallar er rumpmasar.” Han såg nästan generad ut. Men jag lugnade honom:
      ”Det heter så. Har du aldrig hört det!? Vi från Avestatrakten, södra Dalarna, kallas rumpmasar. Vi bor i söder, och tittar du på en karta över Dalarna, så hänger Avesta kommun där, liksom ett arsel” (kan lika gärna symboliseras av en svans, enligt ovanstående förslag).

      Och genast högg C.: ”Är det Danne som hänger där?”

      Kanske inte så kul och fantasifullt att läsa, men det var dråpligt där och då.

      OCH. Faktiskt sant. Idag på mitt nuvarande arbete i norra Uppland kom jag och ett par lokala förmågor att prata om läns- , landskapsgränser och Älvkarleby kommun, som tillhör såväl Uppland som Uppsala län. Men i många sammanhang faller olika fenomen, som t.ex sport, under Gästrikland. Räddningstjänsten sorterar under Uppland, men åtskilligt annat gör det inte.

      Ungefär som att Israel ligger i Asien, men deltar i Eurovision Song Contest, och tydligen i fotbolls-EM. (Nytt för mig en del av de sista två styckena. Rätta mig gärna).

      Slutrepliken från en av de infödda om älvkarlebyborna blev:
      ”De är liksom rumpgästikar.”

  216. Ola P skriver:

    Nej, rumpa är inte bara sittfläsket. Antagligen från någon arbetarroman, kanske Eyvind Johnsons trilogi om Olof, hör jag ropet: ”Rumpan går!” Det var flottarna som gapade så när timret släppte från stränderna och drog iväg nedåt älven. Rumpan avsåg just det sista virket, slutändan av allt slit under flottningssäsongen.

  217. Erik Forsling skriver:

    Det här är ju bara förslagssidan, och nu börjar jag få riktigt dåligt samvete, eftersom jag tror att Lasse menade just vad han skrev: ”Rump i betydelsen svans”. Det var hans eget förslag, och jag känner mig skyldig till att ha blandat mig i, och eventuellt bidragit till att förskjuta fokus från just ”rump” och ”svans”. Jag hänvisar än en gång till länken och uppslagsordet i mitt övre inlägg.

    Där säger SAOB i inledningen visserligen att: ”Formen rumpa är en utvidgning av formen rump”. Men det viktigaste är kanske att hela första delen 1) berör ordet rump/rumpa i bemärkelsen svans! Typ en huvudbetydelse!

    Och vad som ligger mig närmast hjärtat just nu, är nog minnet av min mor, när hon, om t.ex. en film som slutade alltför abrupt (eller något annat som plötsligt och oväntat upphörde) utbrast att: ”Det var då som att hugga rumpan av en katt!” Rumphuggen. Svanslös.

  218. Lasse skriver:

    Vill bar utöka rumpdiskussionen efter mitt första inlägg. Uppvuxen i Västergötland så hörde man ofta uttryck som ”Katten gick med rumpen i vädret” och ”Kon viftade på rumpen”.
    Och när en ko, eller snarare kviga, skulle fås att stå still och inte sparkas, då höll man upp rumpen mot ryggen.
    Raggarna hade rävrumpar i bilarna eller i radioantennerna.
    Glöm inte heller de olika växter med folkliga namnet rävrumpa. Åtminstone rallarros och åkerfräken kallas så på en del håll.

  219. Herbert Hermansson skriver:

    ett ord man sällan läser eller hör idag men dock mer på 70 talet var Alkov, har inte letat fram vad ordet egentligen betyder men för mig betyder det rum i hörn eller litet utrymme. det kanske finns någon annan betydelse? ska leta och se ifall man finner det…

    • Erik Forsling skriver:

      För mig är ordet nästan synonymt med ”sovalkov”, en liten glugg i väggen, som bara rymmer ett sovläger för en person, eller i bästa fall två. Men detta ”hole in the wall”, som du föreslår som dagsord, kan även innehålla annat – om man tar bort det där med sovfunktionen. Googla, det finns säkert bilder också.

      Jag håller med dig, man hör ordet sällan, liksom inte heller kökskonstens och gastronomins motsvarighet; kokvrå.

      Ser i andanom framför mig en liten trevligt möblerad enrumslägenhet, med en kokvrå i ena änden och en sovalkov i den motsatta, där innehavaren förhoppningsfullt önskar att kvällen ska bli fantastisk; och att den i kokvrån kärleksfullt tillredda måltiden, som just delas med den åtrådda (förhoppningsvis) blivande partnern vid bordet i lägenhetens enda riktiga rum, skall sluta med ett nappatag i sovalkoven.

      Undrar om det finns sådana lägenheter? Etta med kokvrå vet jag finns, men kombinationen med (sov)alkov vet jag inget om.

  220. Björn Forseth skriver:

    Jo, en avbalkning av ett rum, företrädesvis till att sova i. ”Ett rum och kök med sovalkov.”

  221. Björn Forseth skriver:

    ”kombinationen med (sov)alkov vet jag inget om.”
    En sådan har jag bott i en gång, och i min nuvarande bostadsrättsförening från ungefär 1964 har två av husen två ettor med pentry och sovalkov på varje våning.

  222. Herbert Hermansson skriver:

    Bettleri är ett ord som man sällan hör än mer sällan ser. kan förvisso ha med att det är något uråldrat och tillhörde någon viss tidsperiod men minns att man såg det på en liten plastskylt på sidolisten till en ytterdörr i ett hyreshus. finns nog någon som vill påstå att det är ett vanligt ord, men dock inte i de egna trakterna!

    • Herbert Hermansson skriver:

      tillägg: glömde detta i inlägget: det har däremot använts relativt frekvent i praktiken, vilket många gånger förargat människor som inte sett att det rört sig om organiserat tiggeri (människor eller illegal organisation som skickar ut människor att genomföra detta).

    • ”Bettleri förbjudet” står fortfarande på förvånadsvärds många ytterdörrar.

      • Herbert Hermansson skriver:

        inte där man själv är bosatt iaf. ibland kommer man i kontakt med märkliga ord och är de märkliga nog (kanske gamla?) skriver man upp dem i mobilen för att pejla sedan.

  223. Herbert Hermansson skriver:

    något man läste i någon gammal Åsa-Nisse var ordet ”Bodknodd” finns säkert någon som vet vad dess akademiska/wikipediska betydelse är…

  224. Olgakatt skriver:

    Bodknodd sa man om ett manligt affärsbiträde i t ex en lanthandel, handelsbod. Litet nedsättande.

  225. Lasse skriver:

    Är inte bodknodd en sentida sammansättning för att göra ordet knodd begripligt för nutidsmänniskorna?

  226. Olgakatt skriver:

    Vill minnas att jag mest läst om bodknoddar i 1800-talslitteratur och tidig 1900- tals dito. Äldre släktingar kunde också uttala sig om nån i den lokala handelsboden, som sagt, nedsättande.

  227. Susan Pyddoke skriver:

    Ävja – ett favoritord som kanske mest används av biologer och ekologer. Det betyder egentligen sedimenterat dött organiskt material som samlats på sjöbotten. Jag brukar använda det för saker som samlas i högar – hemma hos mig i regel papper som behöver sorteras. Jag skrev nytt till en vän:
    ”Det är trångt och jag försöker mellan varven att rensa ut gammal ävja.”

    • Mikael Schuer skriver:

      Där jag kommer ifrån talade man på landsbygden om ”ävvjehöl”, dvs ett hål med ävvja. Dessa var ofta mindre dyhål i skog och mark, tidigare sjöar och tjärnar numera fyllda med just illaluktande dy från delvis nedbrutna växt- och djurdelar

  228. Annasara Svanteson skriver:

    Tänk att man kan hitta ord i SAOL, som man aldrig hört eller sett. Löser ofta korsord i SvD och hittade då ordet – nitid – som betyder prydlig. Hälsningar

  229. Annasara Svanteson skriver:

    Droska har jag inte hört på länge ”beställa en droska” . Nu är det taxi som gäller.

  230. Gordon Climé skriver:

    Hundsvottera, kalmera, hanrej, gamla glömda (lika gott det) ord. Oomkullrunkelig är ett förfärligt ord, som används nästan provocerande av en del skribenter, har jag sett.

  231. Herbert Hermansson skriver:

    främst en fråga; har följande ord varit med tidigare Ecklesiastikminister? jag vet och fann vad det betyder, utbildningsminister sedan 1968.

    • Malena Östergren Arvidsson skriver:

      Ja, ordet har varit med tidigare. Ecklesiastikminister var mellan åren 1840-1967 chef för det departement som ansvarade för det som rörde ”det kyrkliga”, dvs kyrka, undervisning, forskning och kultur.

  232. Herbert Hermansson skriver:

    ett lite märkligt ord man stötte på för några år sedan var Kolodialt silver, visst kanske ni haft med ordet ja inte silver kanske men det första?

  233. Olgakatt skriver:

    Kolloid är en vetenskaplig kemisk-fysikalisk term. Kolloidalt siver är metalliskt silver i en vätska. Lanseras som ”hälsotillskott” men det finns inget belägg för dess nyttighet, tvärtom kan det var skadligt.

  234. Herbert Hermansson skriver:

    insåg när man letade på det att man stavat fel, och det finns en del bloggar som sidor om det, även företag som säljer det! huruvida man nu vill experimentera kan det röra sig om ”nyhetens behag” Dvs det känns okej till en början men sedan kommer komplikationerna. har aldrig provat, föredrar nog naturläkemedel framför något innehållande silver iaf.;)

  235. Olgakatt skriver:

    Jag tror att man menar att det är ett ”naturligt” medel, liksom t ex arsenik….
    Skämt åsido, jag skulle vara minst lika försiktig – ja, ännu mer – med sk naturläkemedel som med kontrollerade läkemedel givna endast på rätt indikation.

  236. Herbert Hermansson skriver:

    vad man icke provar vet man ej heller kroppens reaktioner på! allt kan inte gå via kontrollerade läkemedel dessa är dessutom framställda på kemisk väg. tvivla på naturläkemedel och du tvivlar på livsmedel och vatten.

    naturligtvis gäller detta inga narkotiska preparat eller ”natur” droger, utan endbart läkemedel. har provat åtskilligt och måste medge att många funkar UTAN några som helst biverkningar.

  237. K. skriver:

    Inom detta område frodas okunnighet och vidskepelse i en utsträckning som är förvånande och rent av löjeväckande. Den ortodoxa medicinska vetenskapen förkastas och man griper efter växtdekokter, dyvelsträck och andra motbjudande medikamenter. Nu är det år 2013 och inte 1500-tal!

  238. Herbert Hermansson skriver:

    tycka vad man tycka vill, men man föredrar dock naturläkemedel sedan får somliga vara de imbeciller de vill !!! mår hellre bra utan biverkningar än bistår något ortodoxt medicinsk vetenskap som inget annat är än ren dårskap!

    • Herbert Hermansson skriver:

      människan har sedan stenåldern bevisat att naturläkemedel vida övervinner kemiska läkemedel, så vad som härnäst kommenteras är överflödigt!

  239. K. skriver:

    Tydligen är det här alla vilseförda knäppskallar håller hus.
    I’m out of here this instant!

  240. Ola P skriver:

    Saknad av ingen.

  241. Herbert Hermansson skriver:

    alla har vi argument för eller emot. det finns flera anledningar att ge upp och att skriva ur tomma intet och ta fakta ifrån gamla skrifter leder ingenstans. vet flera naturläkemedel som ej genomgått djurförsök alltså är det på egen risk man tar preparat men har man distans till stora mängder riskerar man inte sin hälsa genom att ta preparater men – alla är vi olika. och precis som Ola P sa saknad av ingen.

  242. Ola P skriver:

    Här ett bidrag till glömda ord: ula. Fanns i SvD:s korsord i dag. Nyckelordet är: Ger hals. Jag satsade på ylar, men ular var ordet. Har aldrig hört det tidigare.

    • Erik Forsling skriver:

      Ula, med tjockt l.Kanske känner du igen det i en sammansatt mening? Någon ular och grinar, någon ular och tjuter. Jag är så sentimental, kan knappt se en film utan att ula (och gråta/tjuta).

      Kanske har även ”ula” en betydelse av att låta illa i största allmänhet, men för mig är ordet helt koncentrerat kring den mänskliga gråten/sorgen.

      Och med ditt inlägg påminner du mig om att min alldeles egna SvD ligger oläst i jobbarväskan, som jag ännu inte plockat ur! Alltså har jag ett kulturdelens korsord att knåpa med – och ett stickord har du ju givit mig!

      Gissa du om jag som vänsterorienterad får på skallen för att jag prenumererar på den genuina högertidningen – och dessutom har mage att erkänna det, på en reparationsverkstad i en fabriksmiljö i ett proletärt norduppland! Men svinhugg går igen, och kamraterna är hyggliga människor, så jag behöver inte sjunka ner i ett hörn och ula.

  243. Ola P skriver:

    Tack Erik för ”ulandet” ( med tjockt l) och därutöver bara ytterligare en parentes: det var länge sen SvD betraktade sig som högertidning. Oberoende borgerlig (eller möjligen liberal) kallar dom sig. Hur som helst – förbaskat svårövertalade korsord har dom, inte minst dagens. Lycka till!

  244. Ola P skriver:

    På tal om glömda ord så vill Google att vi ska glömma ordet ”ogoogelbart” i syfte att skydda varumärket. Google har lyckats påverka Språkrådet att ta bort ordet ur sin nyordlista. Jag vet inte vad som är mest pinsamt – att Google agerar språkpolis eller att Språkrådet viker ner sig och tar bort ordet.

    Jag föreslår, som logisk konsekvens, att Språkrådet också tar bort ordet ”googla”. Vi måste ju alla värna Googles varumärke!

  245. Bertil Lassenius skriver:

    Håller tveklöst med! Men det är ju inte lätt att hitta ersättande ord för googla:(

  246. Bertil Lassenius skriver:

    Bra förslag, nätsöka! BING har jag inte känt till – men skall bekanta mig med den. Tack

  247. Bertil Lassenius skriver:

    Det var inte länge sedan det gick upp för mig att ”sist och slutligen” tydligen är finlandssvenska för ”till syvende och sist”. Jag förstår inte varför man skall använda ett danskt uttryck när det finns ett minst lika bra rent svenskt!

  248. Herbert Hermansson skriver:

    ”nätsöka” på ”väven” he he he 😀 ja om allt ska svenska språketsättas får väl alla som vill göra det. annars är ju hela internet ett helamerikanskt fenomen eller olycka…så varför vara omständig? värdsvidväv, spindelns nät kan vara förebild för Bill Gates kanske? finns också ”Ask” och flertalet förfinade sökmotorer.

  249. Jan.Stenklint skriver:

    Hej! ”Simulantkapacitet” = nödvändig egenskap hos oseriösa assistansföretag. Fast det var nog ett helt nytt, men nog så användbart ord!

  250. Julia Ekholm skriver:

    Nytt ord: Jag har kommit på mig själv med att använda ordet ”motsvarelse” istället för ”motsvarighet”. Jag tycker också det är ett bra och lättanvänt ord!

  251. Olgakatt skriver:

    Föreslår ”att bryta taffeln”, dvs resa sig från bordet efter avslutatd måltid.

  252. Erik Forsling skriver:

    Hej, hej, ho, ho – ropar jag i öknen!? Har ”alla” seriöst menande bidragsgivare flytt fältet? Kanske p.g.a. de meningslösa skittexter som alltmer börjar ta över sidan. Jag menar inte att jag skriver bra eller upplyftande, men jag tror att såväl bloggägare som läsare/bidragsgivare vet vad jag åsyftar.

    Här ovan huserar ni som jag saknar, men bland dagsorden är det sämre ställt. Av de senaste fem bidragen (längre tillbaka kan jag inte se, eller minnas) är det bara Nadja och undertecknad, som försöker något seriöst. (Skrivet, … nåja det syns ju ovan).

    • Petra skriver:

      Hej! Vi försöker hålla undan spammet så gott det går!
      Fortsätt posta, vi uppskattar era diskussioner jättemycket!
      /petra & co

  253. Ola P skriver:

    Det brukar finnas med ett verktyg i bloggprogrammen som förhindrar maskinmässigt producerade kommentarer. Rent praktiskt innebär det att innan man levererar sin kommentar svarar man på en fråga, ofta vad summan är på en enkel addition.

  254. Kerstin skriver:

    Illfänas är bra…trilskas, sätta sig på tvären
    Byschigt= stökigt, lite rörigt, mycket saker mest om hem och lokaler.

  255. Yvas. Vara stolt. Lite Jante-ord: ”Det var väl ingenting att yvas över.”

  256. bgr01 skriver:

    Jag gillar ordet Skönvärde istället för det engelska default som smyger in till och med i svenska texter.

  257. Peter Dickson skriver:

    Skulle vilja föreslå ordet ”tyckmycken” som har en doft av det gamla Sverige eller skall jag säga Jante?

  258. Erni skriver:

    Förslag: Speen – melankoli, depression (folkligt – mjältsjuka).

  259. Erni skriver:

    Ja visst. Ber så mycket om ursäkt. Spleen naturligtvis.

    • Erik Forsling skriver:

      Erni! Skulle jag be om ursäkt för alla borttappade bokstäver, eller andra felaktigheter, i mina texter på internet, då fick vi nog lägga till lite tid på dygnet enkom för den sysslan. Jag är värdelös att skriva på skärm, och att framförallt korrekturläsa! Bättre är jag på att genast se andras missar; mycket märkligt fenomen, som jag inte kan förklara. Såg hellre att det motsatta gällde – eftersom jag ganska snart upptäcker också mina egna grodor också, efter publicering!

  260. Ola P skriver:

    Då tänker jag på Hjalmar Söderberg. Han är mästaren på litterär ”spleen”.

    • Erik Forsling skriver:

      Hjalmar Söderberg är en av mina verkligt stora författarhjältar. Hans produktion blev inte så diger. Men han fick mycket sagt trots det. Trist att en relativt desillusionerad man som han inte hann uppleva andra världskrigets slut.

  261. Erni skriver:

    Vänliga ord värmer alltid Erik. Tack för dem! (Jag har en liten ordblindhet som ibland gör sig gällande. Det ställer till problem som när jag exempelvis skall korrekturläsa mina egna artiklar och pappers. Då är det fint att ha någon språkkunnig vid sin sida – som jag lyckligtvis har!)

  262. Vivianne Alexandersson skriver:

    Halsstarrig – mycket envis
    Stråt – väg, bana

  263. Erni skriver:

    Föreslår Botiner – skyddande skoöverdrag av gummi, synonym eventuellt galoscher. Min far hade botiner som han använde främst på höst och vår när han skulle på en eller annan tillställning och ville skydda finskorna.

  264. Ola P skriver:

    Dagens meteorologer är inte särskilt hävliga, hörde jag en karl säga i dag. Jag tolkade det som att dom som står för väderprognoser inte är särskilt duktiga. Men jag kan ha fel. Föreslår alltså hävlig.

  265. Björn Forseth skriver:

    Bottiner – fantastiska skodon tack vare vilka jag ensam klev ur vår buss i Transhimalaya, när den fastnat i djup lera. Tog ingen plats eller vikt i bagaget och kunde därför tas med överallt där man hade regnrocken med sig. Tillverkas dessvärre ingenstans i hela Europa sedan många år, det fick jag veta av en skomakare sedan jag för femtioelfte gången bett om lagning av dragkedjan. Lagningen misslyckades, det är inte många som behärskar lagning i gummi, tydligen.

  266. Dagmar Lieder skriver:

    Hej, läste idag att en tysk twittrade dagens favoritord bramarbasieren. Och se där finns också på svenska – bramarbasera för skryta, skräfla http://runeberg.org/nfbc/0774.html
    Tyvärr, har inte använt ordet än.
    Bästa hälsningar
    Dagmar Lieder

  267. cecilia skriver:

    Jag föreslår: försmädligt, huskors och alldenstund.

    • Erik Forsling skriver:

      Huskors. Lustigt, ett ord som jag tänkte på senast igår, eller om det rentav var idag. Försmädligt att jag inte riktigt minns! Men alldenstund jag minns tankesammanhanget behöver jag inte skämmas helt.

      Det ordet är bara sällan på tapeten hos mig. Men det har funnits där länge, länge (det är ju ett gammalt och kanske halvglömt ord) ända sedan jag i barndomen såg en film om ett huskors. Min salig mor förklarade innebörden. Och nu det dök upp i skallen när jag av någon anledning, genom något jag hört, började fundera kring det där med kors. ”Att bära sitt kors” innebär väl traditionellt ett lidande – men att sitta/hänga på sitt kors då; borde vara etter värre. Men lägger man en teologisk aspekt på problemet så innebär korsfästandet grunden för frälsningen. Nu är jag gnuttan klen i tron, men jag överförde resonemanget till de ytterst svaga minnena av filmen – där ett elakt stycke kvinna tog över två bröders värld. Men naturligtvis, i en sådan där gammal film, var det precis vad som behövdes för ett gott och lyckligt slut. Huskorset räddade istället för att fördärva!

      Huskorset. Ordminnet från en gammal film. EN gammal film, trodde jag i min enfald, innan jag för säkerhets skull kontrollerade mitt minne gentemot cyberns erfarenheter. Nedanstående är ett axplock av vad jag fann:

      Bröderna Östermans huskors (film, 1925) – Wikipedia
      Bröderna Östermans huskors (film, 1932) – Wikipedia
      Bröderna Östermans huskors (film, 1945) – Wikipedia
      Bröderna Östermans huskors (TV 1994) – IMDb

      Sökord: huskors film
      Sökträff: https://www.google.se/search?q=huskors+film&oq=huskors+film&aqs=chrome.0.69i57j0.4505j0&sourceid=chrome&ie=UTF-8

  268. Bertil Lassenius skriver:

    Jag tycker inte alls att det är försmädligt att skriva här alldenstund jag inte har något huskors att gräma mig över!

  269. Erni skriver:

    ”Alldenstund” eller alldenstundan kanske. Det är i alla fall den formen jag känner till detta ord.

  270. bgr01 skriver:

    Jag tycker om ordet Litotes istället för det hemska understatement

  271. Ola P skriver:

    Hej bgr01! Vad tycker du om underdrift eller undervärdering?

    • bgr01 skriver:

      Undervärdering tycker jag har en lite annan betydelse. Underdrift hade jag nog fått fel för när jag gick i skolan, men kan nog tänka mig använda det för begriplighetens skull.

  272. Ola P skriver:

    Varför jag frågade beror nog på att jag tycker det fina ordet litotes är nån slags litteraturvetenskaplig term för underdrift som stilistisk figur. NE:s ordbok ger ett kul exempel: ”Beethovens symfonier är inga dåliga grejer.”

  273. motvallsbenka skriver:

    Jag föreslår: Tätmjölk, långmjölk eller tjockmjölk (alla är synonymer).

  274. 39farympli444 skriver:

    Jag föreslår: Nipperask är en liten ask, som kan användas för förvaring av smycken eller andra småsaker (nipper).

  275. motvallsbenka skriver:

    Jag föreslår: Oljerock som är föregångare till våra dagars regnplagg och friluftskläder och användes främst av fiskare, sjömän, jägare och annat friluftsfolk.

    • Bertil Lassenius skriver:

      Jag har en tendens att använda oljerock/oljeställ uttryckligen när jag talar om regnkläder ombord… Det är ju formellt fel – men det råder ingen tvekan om vad man menar då:-). Och det låter löjligt med regnkläder på en båt… Där de ju dessutom behövs i så många andra sammanhang än när det regnar.

  276. motvallsbenka skriver:

    Jag föreslår: Sällsam och förunderlig.

    • Bertil Lassenius skriver:

      Båda orden är värda att minnas och föra vidare! Understundom använder jag förunderlig , men tyvärr väldigt sällan sällsam.

  277. motvallsbenka skriver:

    Jag föreslår rilla: Rilla betyder ungefär detsamma som fåra eller inskärning.

  278. motvallsbenka skriver:

    Jag föreslår: Konst, konstgång eller stånggång, vilket är en gammal konstruktion för horisontell kraftöverföring i bl.a. gruvor. Sammanbundna stänger överför kraften från exempelvis ett vattenhjul.

  279. motvallsbenka skriver:

    Jag föreslår tangorabatt: Tangorabatt är en tunn och smal mustasch som är som ett streck. Skådespelaren Errol Flynn är en känd bärarna av tangorabatt.

  280. motvallsbenka skriver:

    Tack Bertil för din återkoppling!
    Jag föreslår ofärdig och vanföreanstalt: Ordet ofärdig har ungefär samma betydelse som vanför (registrerat). Ofärdig kan även betyda enklare åkomma som begränsar rörligheten. Att ha ont i ryggen är att vara ofärdig. Om jag inte är färdig, så är det att vara ofärdig. Vanföreanstalt är ett sammansatt ord som knappast används idag, men förr var det vanligt.

  281. motvallsbenka skriver:

    Jag föreslår attiralj: Attiralj betyder rekvisita, accessoarer, tillbehör, utrustning, samling hjälpmedel, samling redskap, don, grejor, prylar.

  282. Erni skriver:

    Jag föreslår Sprallig = leklysten, uppspelt, yster. Även härunder sprallbyxa = benklädnad till spädbarn.

  283. Carl Johan Törnell skriver:

    Dragnagel = sup

  284. Ingela U skriver:

    Jag saknar hemfalla, som i hemfalla åt. Jag har ingen bra synonym ens.

    • Erik Forsling skriver:

      Synonymer? Varför inte ”ägna sig åt”, som en timidare variant, eller ”hänge sig åt”, som en lite starkare. Man ger sig hän, eller kanske man ”dras till något”, rentav oemotståndligt? Något som tar över, eller något som man bara vill!?

      Synonymer och varianter finns det garanterat många flera än mina förslag. Själv hemföll jag bara åt ett spontant skrivande av ett snabbinlägg som kommentar.

      Men hemfalla är ett bra och användbart ord, ännu idag. Och jag använder det nog ibland.

  285. Petra skriver:

    Tack alla för alla nya förslag på ord!!!

    • Ingela U skriver:

      Tack för ditt svar Erik, men jag håller inte riktigt med dig. Ägna sig åt är mera neutralt, hemfalla åt har mera negativ klang. Lite grann av ett moraliskt misslyckande i mina öron.

      • Bertil Lassenius skriver:

        Jag håller med Ingela U. Ett ”klassiskt hemfalleri” är ju att hemfalla åt dryckenskap, vilket förvisso inte ansågs hedervärt…

      • Erik Forsling skriver:

        Återigen om ”hemfalla”.

        Alla ord har lite olika betydelse för olika människor, och jag vill inte hemfalla åt att strida om den saken. För någon domare finns inte, och respekt för andra ska man ha. Ägna sig åt slikt får andra hemfalla till. Men jag ställer mig gnuttan frågande till hur ni, Ingela och indirekt Bertil, egentligen läst mina ord.

        Du skriver: ”Ägna sig åt är mera neutralt, hemfalla åt har mera negativ klang”.

        Jag skriver: ””ägna sig åt”, som en timidare variant, /…/”.

        Du skriver: ”Lite grann av ett moraliskt misslyckande i mina öron”.

        Jag skriver: ”/…/ eller ”hänge sig åt”, som en lite starkare. Man ger sig hän, eller kanske man ”dras till något”, rentav oemotståndligt? Något som tar över, eller något som man bara vill”!?

        Vad är i grunden skillnaden? Om man skippar moralen.

        Jag vill nog med emfas påstå att man helhjärtat kan ”ägna sig” åt (t.ex) religiösa grubblerier, superier, orgier, barnamisshandel – eller vem vet vad – lika väl som man kan ”hänge sig” åt samma fenomen, eller … ”hemfalla” till/åt dem.

        Sedan finns givetvis olika inbyggda värderingar, liksom lexikala betydelser och individuella tolkningar. Inga, eller mycket få, ord innebär sannolikt helt samma sak för ens två olika personer. Nyanser.

        Nyanserna är en del av synonymernas väsen. Synonymer innebär i stort sett aldrig exakt samma sak. Vad skulle vi då med dem till!? Ett ord som betyder exakt samma sak som ett annat ord känns enbart överflödigt.

        Om man känner sig road av det, kan man alltid söka synonymer på synonymer (gitter just nu inte hemfalla åt beteendet att leta fram ett bra exempel, liksom inte heller ägna mig åt det, eller hänge mig åt det). Men vad jag menar är att man tänker ut ett ord. Sedan söker man en synonym på det – och (ja, ni förstår själva fortsättningen) därefter en synonym på det senare. Etc. Det slutar garanterat med att man hamnar mycket långt från det ursprungliga ordet! Trots att det hela tiden rört sig om synonymer.

        Och ni, Ingela och Bertil, jag är t.o.m. så vanvördig att jag skulle kunna klippa till med ett annat av mina favoritord – ”pyssla” – och här kommer ni troligtvis aldrig att hålla med mig! Men i raljant talspråk runt t.ex. ett fikabord på en arbetsplats, eller något annat inofficiellt forum, vore det definitivt inte främmande för mig att säga att den och den gärna ”pysslade” med religösa grubblerier, superier, orgier eller barnamisshandel.

        Och ni ser vad jag menar; samma efterled, samma andemening – i grunden – men vips vad nyanserna förskjutits. Ingen vill dock säkert inte stå upp och påstå att något av exemplen är moraliskt uppbyggligt. Vare sig det gäller att ”pyssla med” eller ”hemfalla till” barnaga – i svensk lag förbjudet.

        Men ”hemfalla” är ett bra ord att ha till hands, och tack Ingela för att du tog upp det – så att jag fick tillfälle att ägna mig åt, hänge mig åt, hemfalla till, dessa tankar. Eller varför inte, pyssla med dem – nu när kvällen ändå blev för mörk för att klippa gräset i Gamla Hembygden.

  286. Elin skriver:

    Jag föreslår ordet ‘tetigt, dvs lite småirriterad och lättretad

  287. Erni skriver:

    Bra förslag. Kanske det är ett mer västsvenskt uttryck. För mig så betyder att om någon är tetig så är vederbörande småskuren, överdrivet noggrann eller plågsamt långsam och detaljupptagen.

  288. Elle skriver:

    Apropå nipperask. Ordet ‘nippertippa’. Osäker på ursprung o betydelse, men fått uppfattningen om att det beskriver en flicka/kvinna som är lite fåfäng o ettrig/ går en på nerverna…

    Vore kul att få nån beskrivning. Tack!

    Vänligen Eleonor

    • Bertil Lassenius skriver:

      Jag uppfattar nippertippa som du – men hade inte kunnat formulera det lika bra:-)

    • Erik Forsling skriver:

      Förslagsställaren (Elle), Bertil och jag får väl här bilda någon slags treenighet, för att ordvitsa lite. Även jag ser saken ungefär som ni. Får i fantasin nästan en fantombild av nippertippan, när jag tänker på formuleringar som ”Du/hon är en riktig nippertippa”, eller ”Ni/de är allt ena riktiga nippertippor” – för man säger det nog hellre om andra än om sig själv. Och det omfattar enbart flickor och (fr.a. unga) kvinnor.

      Jag ser framför mig en ung flicka/kvinna av personlighetstypen självutnämnd prinsessa – en prinsessa på ärtan. Och Elles beskrivning är för mig mycket träffande.

  289. Stickan skriver:

    skumögd
    med dålig syn, svagsynt, halvblind

  290. wivianne runske skriver:

    näravid
    .. i hemmaparken och på gator näravid.

  291. wivianne runske skriver:

    språka, språkas vid
    .. “språkades vid”, som en och annan äldre svenskättling jag mött i USA plägar uttrycka det.

  292. wivianne runske skriver:

    pläga = bruka
    Gamla svensk-amerikaner plägar uttrycka saker och ting i omskrivningar!

  293. Bertil Lassenius skriver:

    Icke blott gamla svensk-amerikaner pläga göra så;-). Även jag plägar, icke utan glimt i ögat, understundom hellre begagna mig av snirkliga omskrivningar och ord vars ”bäst före-datum” sedan länge är förbrukade, såsom exempelvis ”ärna”

  294. wiper skriver:

    Tack för att du som har bloggen tar upp dessa gamla ord. Jag använder dom i min blogg som glömda ord varje dag nu. Många av orden användes när jag växte upp och det är så kul att se dom igen i din blogg. Många av orden använder jag fortfarande ibland 😉

    Ha en fin kväll
    Mvh
    Malin

  295. limpyapfelstrudel skriver:

    Punchveranda hittar jag ingen bra beskrivning på, kanske ni kan hjälpa till.

  296. Ola P skriver:

    Här är en länk som ger både kulturhistorisk och språklig förklaring:

    sv.wikipedia.org/wiki/Veranda

  297. Lundagubben skriver:

    Jag vill föreslå ”Mästerman” i betydelsen skarprättare, bödel, men kanske är även ”skarprättare” ett glömt ord.

    • Anna skriver:

      Hela skarprätteriet är väl en bortglömd företeelse, orden används i historiska sammanhang så jag har svårt att se hur man ska kunna börja använda det lite så där var dag, om man är historielärare

      • Lundagubben skriver:

        Jag hade inte läst syftet med bloggen tillräckligt noga. Det är givet att ingen använder substantivet ”mästerman” eftersom vi inte har några avrättningar. När jag skrev förslaget hade jag precis läst det i den nya översättningen av Ulysses. Ska man kunna ta till sig världslitteraturen underlättar det om man vet vad guvernant, informator, kolkällare, fotogenkök, husa och mästerman betyder, även om det blir svårt att använda orden i dagligt tal på ett naturligt vis. Jag ska i fortsättningen tänka mig för innan jag kommer med förslag.

      • Jag håller inte med.
        Jag tycker att ordet är klingar bra och jag skulle utan vidare kunna använda det tex i ett sammanhang där jag sitter på ett möte och blir verbalt ansatt av kritik som går över gränsen till det acceptabla.
        ”Du är ju så djävla dum så hälften vore nog!”
        ”Som min mästerman här borta så målande illustrerar det, tycks vi ha kommit till ett dödläge. Låt oss bryta här, och så möts vi igen när vi har kommit till våra sinnen.”

  298. Berg skriver:

    Jag föreslår ”förmena” i betydelsen hindra.

  299. Larse skriver:

    Till er ordkvilibristers förtjusning vill jag föreslå ordkvilibrist. En som använder ord på ett balanserat och nästan akrobatiskt sätt.

  300. Henry skriver:

    Dynval använde vi på 50-talet. Örngott kallas det idag.

  301. Bertil Lassenius skriver:

    Vid en snabb genomläsning höll jag spontant med Anna – nu tycker jag att Chriftofer har slagit huvudet på spiken! Ett strålande exempel på rehabilitering/omskolning av fina ord som tappat sitt fäste i vår vardag;-)

  302. wivianne runske skriver:

    Fina ord? Betyder inte mästerman bödel? Inget annat!

  303. Johan skriver:

    Huga (förstärkt: Hugaligen)
    -* se nedomstående varianter.

    Nordsvenskt uttryck som används när man tycker att något är hemskt, eller om man just gjort något fysiskt eller psykiskt ansträngande.

    Dialektalt finns alternativen * ”hugga” eller mer sydsvenska = ”huva” ”huvva” med flera… Dessa varianter förstärks också med ”ligen”.

  304. sassamia skriver:

    Föreslår ”försmädlig” (vilket jag faktiskt använder) och ”tulipanaros” som jag lärde mig igår. -När något är omöjligt att kombinera så är det tulipanaros. Det går ju inte att kombinera en tulpan och en ros.

  305. Bosse Bergkvist skriver:

    Jag har inte kommit på nåt sätt att kolla om ord har varit med här. Men idag vill jag föreslå två ord som hänger ihop: KILLEBACKE – som är en liten men plötslig nerförsbacke, helst just efter en liten uppförsbacke (som ett gupp, nästan) – som gör att man IGNAR.

  306. Jag föreslår ”klämmig” i betydelsen snärtig. Damen i lokala charken är klämmig.

    Och ”rivig”, i betydelsen att det är drag i tex en ”bit” dvs i en låt/sång.

  307. Bertil Lassenius skriver:

    Jag föreslår sittopp för örfil

  308. Bertil Lassenius skriver:

    Appropå örfil så kan noteras att det på finlandssvenska också är liktydigt med kanelbulle!

  309. Ola P skriver:

    Stötte på ett för mig helt okänt ord i dag i ett korsord. ”Rulsa” i betydelsen ”valk”. Använder nån detta ord i dag eller är det alldeles glömt?

  310. Olgakatt skriver:

    Jojomen, jag använder det när något korvat ihop sig, t ex, eller som just valk kring midja eller knän. Babyben är ju rulsiga!

  311. Lasse skriver:

    Ett ord som sällan används nu för tiden är huckle. Kanske för att plagget numera har fått en religiös betydelse och då kan människor vara rädda att använda ett svenskt sekulärt ord för plagget. Men ett huckle kan ju bäras på många sätt, t.ex. knutet ovanför pannan och då har det nog ingen religiös innebörd.

  312. Björn Forseth skriver:

    Många læstadianer här använder huckle, så det har inte fallit ur bruk. Det du talar om, ”knutet ovanför pannan”, kallas klut, såvitt jag minns. Det har blivit populärt igen bland en del flickor, har jag sett.

    • lahabo skriver:

      Det stämmer nog att knuten ovanför pannan kallas klut! Jo, det har varit populärt för kanske fem år sedan, men nu var det länge sedan jag såg det.

  313. elna skriver:

    panegyrisk- överdrivet beröm

  314. inga johansson skriver:

    Öfsadrôp – takdropp
    att stå i öfsadrôpet …
    Vi har i Göteborg de ökända italienska spårvagnarna och vi har också de franska öfsadrôps hållplatskurerna.

    • lahabo skriver:

      Att det heter öfsadrôp beror på att det droppar från öfsa, eller öfsen med modern gramatik. Öfs är den byggnadsdetalj som på nutida normalsvenska heter takfot. Möjligen är detta dialektalt för götalanddialekter eller rent av för västgötska.

  315. emelie skriver:

    förslag. ‘gemen’ som typ ska är lömsk

  316. Lena Jonsson skriver:

    Slamkrypare i betydelsen känga av ull med blixtlås fram. Sådana hade jag på sextiotalet, när jag var i tioårsåldern. Jag minns att man ibland fick smörja blixtlåset med stearinljusstumpar när det ”körde fast”. Tydligen övergick ordet till att betyda klurig fråga i samband med att någon som fick en sådan fråga i Tiotusenkronorsfrågan hade sådana kängor på sig.

  317. Bertil Lassenius skriver:

    Den 14-årige Ulf Hannerz´s skor i tiotusenkronorsfrågan spelade nog ingen roll i att ”slamkrypare” blev känt! I 5.000-kronorsfrågan skulle han säga vilken av sju namngivna fiskar som hade ögonlock. Han svarade ”hundfisk”, vilket underkändes eftersom juryn ansåg att det rätta svaret var slamkrypare. Men Hannerz´s svar godkändes senare eftersom slamkryparen inte har ögonlock, utan en ”tillslutningsanordning” för ögonen.
    Slamkryparen är alltså – bland annat – en fisk; en slags smörfisk som framför allt lever i Afrikas och Asiens mangroveskogar. Men det kan också vara en maskin för att sjösätta/ta i land båtar, en typ av skor (som ovan nämnts) – och har efter Ulf Hannerz framgång blivit en synonym för dubbeltydiga frågor.

  318. Lars Melin skriver:

    Jag föreslår taskspelare

  319. Erik Forsling skriver:

    Jag föreslår att fler besökare börjar kommentera, så att det uppstår en ny vitalitet på bloggen. Revitalisera såväl bloggens anda, som de gamla orden – är inte det en bra kombination!?

    • Erik Forsling skriver:

      Alltså kommentera under ”Dagens ord”, inte här på förslagssidan. Men det senare har ju många av oss svårt från att hålla oss från. Själv försöker jag numera hålla fingrarna i styr tills ett föreslaget ord blir just ett dagsord. Men tänk om det inte blir det då? Det är lätt att vilja gardera sig – och så ebbar debatten under fliken ”Hem” bort, eftersom det skrivna redan är skrivet på den här planhalvan.

  320. Ingvar Johansson skriver:

    Jag föreslår tagen på bar gärning
    ertappad

    Det är pregnanta ord. Numera ser man ofta ”påkommen”. När kom det in i språket i den betydelsen? Ett hastigt påkommet illamående hade man väl förstås hört talas om tidigare. Ibland kommer man på något som visar sig vara riktigt lyckat.

    När pregnanta ord och uttryck försvinner blir språket pratigare, blaskigare.

  321. Mikael Schuer skriver:

    Jag vill föreslå två ord som verkar ha glömts bort av journalister, bloggare och av andra som skriver i diverse media, nämligen järnvägsstation och järnvägsspår. Dessa ord har nästan uteslutande ersatts av det bekvämare men även tråkigare tågstation och tågspår.

  322. Ingvar Johansson skriver:

    Jag håller med dig! För mig heter det järnvägsstation. När jag hör ”tågstation” brukar jag studsa till och tänka ”inte nu igen”! Jag tror det senare ordet har vunnit insteg under inflytande från engelskan. Plus det faktum att skriftspråkligheten får stryka på foten.

  323. Sören Hakola skriver:

    Jag har funderat på ordet ”håxa” eller ”håksa”. Kan vara ett dialektalt ord här i östra rikshalvan, men till saken hör att ordet också används bland den finska befolkningen i sydvästra Finland i samma betydelse, och då även skrivet med bokstaven ”x”, vilken inte officiellt finns i det finska alfabetet. Skrivsättet blir då ”hoxa” (fonetiskt: finskans o = svenskans å). Jag efterlysert alltså kommentarer kring ordet. På normalsvenska betyder ordet att komma ihåg eller minnas, ibland också förstå. T.ex: ”Jag håxade inte att vi skulle träffas idag.” eller ”Jag håxade inte köpa smör när jag gick och handlade.” Eller i en helt annan betydelse: ”Nu håxa jag. Det är ju sådär man räknar integraler!”.

    Används ordet i Sverige alls? Om det används vore det intressant att få reda på i vilka områden och om det eventuellt finns variationer i användningen. Eller är detta ett ord som används enbart i Finland?

    Undrar en finlandssvensk.

  324. Ingvar Johansson skriver:

    Enligt Svenska akademiens ordbok finns det belägg för ”hugsa” eller ”hågsa” så tidigt som 1624. I Finland förekommer även en stavning med x.
    Tre olika huvudbetydelser anges, 1) uppmärksamma, 2) minnas och 3) bry sig om.
    Själv kan jag inte minnas att jag stött på detta ord.

  325. Tavar skriver:

    En app vore på tiden!

  326. Fredrik Haeffner skriver:

    Föreslår ”träta” = bråka verbalt argumentera på ett ilsket sätt samt
    ”trätobroder” dvs den man träter med

  327. Janne skriver:

    ”Knäsätta” förekommer alltför sällan nuförtiden. Betydelse: godkänna, anta, godta. Kommer i från att man för länge sen satte ett fosterbarn i sitt knä när man gjorde det till sitt.

  328. Anna skriver:

    Bra, kommer genast att knäsätta detta ord, som jag aldrig hört förr.

  329. Michael Jucker skriver:

    Hej!

    Sökte men fann inte: Pluska – plånbok

    Mvh,
    Michael

  330. Niklas skriver:

    Jag vill kommentera att ordet ”pampusch” som här definierats som ”damskovariant av galoscher”, i Svenskfinland används som en (något nedlåtande (dock enbart skämtsamt)) benämning för österbottningar. Österbotten är ett landskap på den finska västkusten (på andra sidan Bottenhavet från Västerbotten, logiskt nog) som i folkmun kallas för Pampas, med hänvisning till det stora slättlandet i Sydamerika, pga. att topografin där är väldigt platt. Således blir invånarna i Pampas pampuscher.
    Ett intressant fall av homonymitet tänkte jag…

  331. Michael Jucker skriver:

    Tjacka – köpa (Jag fann inte ordet här.)

  332. SW skriver:

    ”Markering”, mätenhet för längd/pris på telefonsamtal.

    ”Ba-samtal”, mottagaren betalar-samtal (egentligen: adressaten betalar).

  333. monica nilsson skriver:

    Jag föreslår ordet -ryttla- som är synonymt med sväva. Guds Ande ryttlade över vattnett, ger jag som exempel.

  334. Michael Jucker skriver:

    Därstädes använder jag ganska ofta. Föreslås härmed.

  335. Asplund skriver:

    Här är några förslag:
    galapetter (kändisjournalist som bevakar premiärer o.dyl.)
    ämbar (hink, spann)
    vivör (nöjeslysten man med utsvävande vanor – eller varför inte roué, som jag tror har ungefär samma betydelse)

  336. Per Kjellqvist skriver:

    Glad. Det är ett mycket ovanligt och för länge sedan bortglömt ord som betyder en liten öppning i skogen, glänta eller liknande. Fritiof Nilsson Piraten använder det en gång i en av sina böcker och i den svenska översättningen av Sju bröder av Aleksis Kivi förekommer ordet också.

  337. Michael Jucker skriver:

    Föreslår följande ord som jag ofta hörde i Solna och Stockholm på 1960-talet:
    Tjacka: köpa.
    Bella: kosta.
    Exempel: ”Tjacka en egen kärra.” ”Bellar för mycket.”

  338. Michael Jucker skriver:

    Föreslår:
    Glana – glo, titta, stirra, spana in.

  339. Ivar Asplund skriver:

    översiggiven: förtvivlad, utom sig
    medioker: medelmåttig
    ypperlig: förträfflig, utmärkt
    isabellafärgad: smutsgul
    slumsyster: frälsningssoldat som utför socialt arbete
    jeremiad: jämmer, klagovisa

  340. Claes skriver:

    Kanske dessa ord är lokala Götebrosgka
    Måcklig= en person mår bra
    Måckel= en avundsvärd person
    Svale= farstu

  341. Asplund skriver:

    mjältsjuk: melankolisk
    fariseisk: skenhelig
    kria: skoluppsats
    begeistrad: förtjust
    insinuera: antyda elakt

  342. Förslag:
    kvav: gå i kvav = misslyckas, förlisa
    ärna = ämna, ha för avsikt
    merendels = oftast, vanligen

  343. Erik Forsling skriver:

    Jag vill föreslå glosan ”obsolet”, eftersom mirotanien brukar den fyra gånger i tre av fyra inlägg (15/12, 16/12 och 17/12) utan att själv föreslå den som ett ord på väg in i dimman. Således vänder jag mig till bloggens förslagsdel för första gången på länge. Initialt tycktes mirotanien ha vissa problem med att bortglömda ord publicerades på en blogg för glömda ord. Ja visst, det där med hur man använt ordet under dagen har också jag rest spörsmål kring. Det är bara att strunta i, men trivsamt är det när man faktiskt gjort det – åtminstone under en rimligt överskådlig tid tillbaka. Och man har faktiskt reell kontakt med ordet om man kommenterar det. Inte världens bästa argument, men vaffan … Vi som är här gillar väl de flesta av oss ord helt enkelt.

    Här förekommer allt från spektakulära ord, ”främmande ord” helt enkelt, till smala dialektord, och det tycker jag är spännande. En ordbok växer liksom fram inför ens ögon. Synd bara att den inte är alfabetiskt ordnad – men då faller å andra sidan idén med dagsord. Och jag tror inte heller att någon obskyr redaktör sitter och slår upp extrema ord i något lexikon. De flesta ord är förslag från bloggbesökare.

    Ytterligare ett skäl till att jag föreslår ”obsolet” är att det verkar viktigt för m. huruvida han känner till (eller själv använder) dagsordet. De kommenterade (se datum ovan) kände jag alla till, även om de inte förekommer i vardagen – men faktiskt ibland – ty flera av dem är, vad jag kallar, ”korsordsord”. Ofta är det också genom korsordslösande som jag lärt känna många ”mysko” ord. ”Obsolet” var dock främmande för mig, och presenterades för mig genom m.s inlägg. Lärde mig snabbt glosan, trots min ålder, p.g.a. det frekventa användandet. Gillar ordet.

    Däremot blev jag givetvis nyfiken på det ordets ålder och eventuella museala värde. Givetvis levererar SAOB (uppslagsord obsolet): http://g3.spraakdata.gu.se/saob/

    2) (med prägel av fackspr.) om föreställningar l. sedvänjor l. föreskrifter l. uttryckssätt o. d.: föråldrad; som tillhör ett förgånget l. övervunnet stadium; om ord o. d. äv.: som numera icke är i bruk l. icke kan brukas; om föreskrift l. lag o. d. äv.: som numera icke är gällande, satt ur kraft. I religionen (bli) vissa former efterhand obsoleta. LittT 1797, s. 19. Phosph. 1811, s. 184 (om ord). Det (är) naturligt, att .. (bibelöversättningen) på många ställen är obsolet och svårfattlig. Frey 1848, s. 112. Förklara ett grundlagsstadgande obsolet. SvRiksd. II. 14: 181 (1934). Gräva fram och förnya obsoleta skattekrav. SvKyrkH 2: 313 (1941).

    Första träff således 1797.

  344. Petra skriver:

    Hej alla!
    Den här bloggen startade en kväll då jag och en kompis satt och pratade om gamla ord och att det är synd att man inte använder dem mer. Tanke var då att det skulle vara en slags daglig utmaning att försöka få in ett glömt ord. Sen har den här bloggen växt och växt och har över 13 000 följare på Twitter!

    Om ingen använder orden så kan vi plocka bort den raden! Den är inte viktig för bloggen egentligen. Det är orden som är viktiga!

    I februari har vi kört varje dag i fyra år – vi som uppdaterat har varit några olika konstellationer människor – och några gånger har vi råkat posta samma ord igen – droska tror jag varit med tre gånger – men i stort har vi faktiskt lyckats få fram unika ord varje dag! En del ord används såklart av många fortfarande men vi försöker tänka utifrån hur de flesta idag tänker och vilka ord de använder. Vi får tips, vi slår i ordböcker, vi hittar på nätet, vi snappar upp på gatan och från andra medier.

    Vi är jättetacksamma och glada över att ni hjälper oss att hitta nya ”gamla ord” och vi ska bli bättre på att ge alla läsartips den cred ni förtjänar, men ibland glömmer vi och ibland går det fort när vi uppdaterar. Vi gör detta helt ideellt och på vår fritid och får inget betalt. Vi har inga annonser på sidan eller några andra intäkter. Vill ni stötta oss så får ni gärna köpa boken som kom i höstas!

    Vi vill gärna och hoppas att vi orkar köra ett helt år till!

    Jag vill tacka för allt engagemang från mig och mina två medredaktörer Malena Östergren Arvidsson och Ullis Orrgren och önska alla läsare och besökare en riktigt god jul och gott nytt år!

    /Petra Jankov Picha, grundare av Glömda ord.

  345. Bertil Lassenius skriver:

    Måtte vi icke gömma att man FÖRGÄTA i stället!

  346. Lennart skriver:

    Jag vill föreslå ordet ”Åttedar”. Man kan t.ex säga att man skall ut och resa lördag åttedar och då menas lördag i nästa vecka även om det är mer än åtta dagar tills dess. Ett gammalt ord som jag själv använder nån gång ibland.

  347. mirotanien skriver:

    Förslag på nya ord för denna blogg:

    Baljfästare, bonvax, blånor, ackuschörska, gängse, moddlare, kaippare, alika, dödingshuvud, fusthammare, dubbelmumma, mön (västerbottniska, ”ro baklänges”, uttalas med kort ö), zaponlack, bahytt.

    • Erik Forsling skriver:

      Käre förslagsgivare!
      Varför inte spjälka upp dessa rader av ord, och ge respektive glosa en adekvat förklaring. Det är knappast redaktörn´s uppgift. Många känns mycket bekanta för undertecknad (t.ex. bonvax för en viss golvvårdsprodukt) medans andra kan upplevas som obsoleta, men trots det ej helt främmande. Yngre människor står däremot kanske frågande. Ge dem/oss en chans.

      Berätta senare gärna (om något av dessa förslag blir dagsord), hur du använt det under dagen. Väntar f.ö. ivrigt på din kommentar till dagens ord; ”obsolet”. Att du använder det torde gått få läsare av dina inlägg förbi, men … det kallas visst kött på benen, när man önskar eljest för att bli tillfreds.

      Många förslagsgivare agerar precis som du, med att leverera en radda förslagsord, utan kontext. Var och en gör som densamme vill, men det är bara du som är en petimäter med stort P.

      Du är ju noga med att orden på denna sida skall vara adekvata i förhållande till nutida språkbruk, annars ”… rapporterar jag i förekommande fall när ordet det gäller inte används, varken av mig eller andra”. [Kommentar till ”Förgäta”, publicerad 27/12 -13]. Och det bestämmer alltså du, om orden används av andra eller ej!? Och du rapporterar! Var inte meningen om att rapportera hur man använt ordet i aktuell tid essentiell för dig? Konsekvens broder.

      ”Att lista gamla, obsoleta ord är OK. Det är en intressant hobby”. [Kommentar till ”Förgäta”, publicerad 27/12 -13]. Enbart dumdrygt. Stora grupper av forskare över hela världen ägnar sig på betald arbetstid åt denna ”hobby”. Det kallas övergripande för lingvistik, språkforskning, men har en mängd underdiscipliner som spänner över ett spektrum mellan de största internationella språken, och deras historia, till dialekterna – och t.o.m. de utdöda, eller nästan utdöda, tungomålen – ofta utan skriftspråk.

  348. mirotanien skriver:

    Andra intressanta ord ni kunde ta upp på denna blogg:

    Vägman, vägmästare, körsnär, tapetserare (sysslar visst ej med att tapetsera utan med att klä möbler etc), fnasig, fräsig, slank, slankfast, kämbenär (= kämnär), varpsatin, luftkorridor, diabasgång och diagonalrips.

    • Erik Forsling skriver:

      Kanske skulle du uppskatta att ta del av följande trivsamma pajkastning från 2009, vilken jag av en händelse nyss stötte på i cyberrymden. Här rör det sig dock inte om glömda, eller halvglömda, gamla ord, utan om ”avancerade och ovanliga”, som någon formulerar sig. Håll till goda alla intresserade. Det här är riktigt underhållande:
      https://www.flashback.org/t521216p33

      Bifogar också ett par citat. Först en, som jag tycker, klokt avfyrad trestegsraket – med slutsats – i synnerhet som de flesta på denna sida förklarar, och kanske t.o.m. beskriver sina förslag. Det är medlemmen ”kinyo” som skriver (inlägg 2015):

      ”Så här kan man sammanfatta:

      normal språkbrukare: litet aktivt ordförråd, stort passivt
      bra språkbrukare: stort aktivt och passivt ordförråd
      dum språkbrukare: använder ord som inte ingår i de flesta människors passiva ordförråd

      en ”dum språkbrukare” bryr sig helt enkelt inte om andra förstår eller ej = egocentriskt”.

      Det andra är ett citat från ”kinyos” trätobroder ”Tevildo” (inlägg 1139). I deras kontext utgör de två citaten skilda ståndpunkter i frågan om ”avancerat” språk, men inte så i denna kontext, enligt mig. De är ju tagna ur sitt sammanhang. Att jag uppmärksammade detta andra var för att jag häpnade med gapande mun när jag kom dithän i mitt skummande av texterna! Det påminner onekligen om något jag helt nyss skrev här ovan, under ditt ovanstående förslag på ord:

      ”Du anser det inte hånfullt att i en tråd om ”ovanliga ord” [läs ”glömda ord”, egen anm.] ha åsikten att ovanliga ord [läs återigen ”glömda ord”, egen anm.] är onödiga, fisförnäma och egentligen borde undvikas för att ”vanligt folk” inte kan dem? Hur kan du veta det förresten? Bara för att du inte kan ett ord är det inte nödvändigtvis så att andra heller inte kan det. Inte självcentrerad? Jo tjena”.

      Nästan otäckt att någon skrev detta 2009, och jag stöter på det idag, i ett helt annat sammanhang än där jag nyligen skrev snarlikt! Lovar och svär att det förhåller sig så!

  349. Erik Forsling skriver:

    Ordet bara dök upp, liksom tankekedjan. Jag satt visst och läste någonting. Helt oförhappandes kom jag att tänka på ”trotsålder”, det som betecknar de där olika faserna som de flesta barn och ungdomar i regel genomgår under vuxenblivandet. De olika trotsåldrarna är en del av vuxenblivandet, och konstruktiva på sitt sätt. De tar sig olika uttryck och har olika styrka. Även vi vuxna kan i större eller mindre utsträckning drabbas till och från av detta fenomen, men då inte förknippat med någon viss ålder, eller med något konstruktivt.

    Tanken löpte osökt vidare till ”infantil” och ”infantilitet” – kanske rentav förslag till denna sida!? Men, … nej. ”Infantil” har fortfarande ett hyggligt gott bäst-föredatum, tänkte jag. Däremot undrar jag hur det är ställt med syskonet, som ofta dyker upp i mitt huvud när ”infantilitet” är på tapeten. Vilken status har egentligen ordparet ”pueril”/”purilitet” numera? Gammalt är det i alla fall, även i svenska språket. Första träff i SAOB 1709 (http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/199/77.html). Jag hör det sällan. Vad säger ni bloggläsare?

    Jag föreslår alltså ordparet ”PUERIL”/”PUERILITET” och avslutar med ett citat från SAOB:

    ”– PUERILITET ¹⁰¹⁰⁴, r. l. f.
    [jfr t. puerilität, eng. puerility, fr. puérilité, lat. puerilitas (gen. -ātis)]
    (vanl. klandrande) till 2: barnslighet, naivitet; äv. allmännare: (barnslig) enfald, stupiditet; äv. konkret(are), om yttrande l. handling o. d. som tyder l. anses tyda på barnslighet l. enfald o. d. SKJÖLDEBRAND Sublim. 141 (1792)”.

  350. kicki skriver:

    Ävenledes i betydelsen likaså, också: Förra veckans fluktuationer på värdepappersmarknaden voro ävenledes rätt obetydliga.

  351. Erik Forsling skriver:

    Gott Nytt År till alla redaktörer och brukare!

  352. Michael Jucker skriver:

    Föreslår härmed ”gamäng”, vilket kanske mest används i ”glad gamäng”, och nog kommer från franskans ”gamin”. Gamäng betyder ungefär ”tjomme” – föreslås också om ni inte haft med det ännu.

  353. Michael Jucker skriver:

    När jag hört ordet har det ofta varit i betydelsen ”tjomme” och ”festprisse”, men googling gav mig en annan bild. Enligt Wiktionary är ”busfrö”, slyngel” och ”rackarunge” synonymer till ”gamäng”, medan SAOL bara nämner ”gatpojke”. SAOB säger bland annat: ”(vard.) halvvuxen gatpojke, vanl. med bibegrepp av näsvishet o. slyngelaktighet samt lust att bedriva okynne; pojkslyngel; äv. oeg. l. bildl. Hon är en riktig gamäng.”

  354. bloggarbjorn skriver:

    När jag såg dagens ord ‘ball’ leddes tankarna till det gamla uttrycket ‘jättebalbo’. Finns bara tio träffar på google (varav flera upprepningar), så det måste väl betraktas som nära nog bortglömt?

  355. Ingalill kilping skriver:

    Gynnare är ett litet fint ord som ingen säger längre, tyvärr

  356. Ingalill kolping skriver:

    Gynnare

  357. Tina skriver:

    Kutym

    Jag pausade i halvlek med en kopp kaffe i Zoéga’s kaffebutik. Kvinnan där frågade inte om jag ville ha hjälp utan sa helt käckt: ”Sätt du dig ner så länge, så kommer jag med kaffekoppen till dig.” Det är annars kutym att man själv bär sin kaffekopp där. ”Tack” sa jag och gjorde som hon sa.

    • Petra skriver:

      Kutym känner jag mig lite osäker på! Är det bortglömt? Vad säger ni andra? Jag tycker det är ett ord som används ganska mycket! Tack för tips ändå!

  358. Christina Nilsson skriver:

    Anvara- iaktta, betrakta noggrant på något eller någon.

  359. Lennart skriver:

    Jag skulle vilja föreslå ordet Kotknackare = Kiropraktor. Nu för tiden knackas det väl inga kotor längre utan nu är det laserbehandlingar och moderniteter som erbjuds när våra ryggar krånglar.

  360. Ronny Skiöld skriver:

    Hur böjer man ordet ”ansvara”? mvh /Ronny

  361. Emma Westergren skriver:

    Jag föreslår ”alligatorpäron”, vilket är ett äldre ord för avokado.

  362. Erni skriver:

    Bosse i Mexico: Om det ord Ronny ber om böjningsformerna för är detsamma som att ‘ta ansvar’ för något, dvs. verbet ‘ansvara’, så bör man väll kunna säga att ‘man tar ansvaret för att man (trots allt, dock, ändå etc.) ansvarade’ för något – eller? Jag glömde ordet ‘jag’ i sattsens andra del i mitt svar. Och DET gör att meningen blir ofullständig, det erkännes. Rätta mig om jag har fel eller om ordet ‘ansvara’ har två eller fler olika betydelser.

  363. Bosse Bergkvist skriver:

    Du har rätt i att det blev fel. Förarglilgt när texten handlar om ord och språk.
    Att skriva är bra, men att korrläsa är bäst.
    Grattis! Mest till en kul sajt!
    :)) b

  364. Erni skriver:

    ”Du har rätt i att det blev fel. Förarglilgt när texten handlar om ord och språk.
    Att skriva är bra, men att korrläsa är bäst.” He, he – ja korrekturläsning är viktigt. För det är ju ”förarglilgt” (sic!) när blir fel!

  365. Bosse Bergkvist skriver:

    Kutym = regel, vana, tradition

  366. Rutger Almquist skriver:

    rubank = hyvel

    • Bertil Lassenius skriver:

      Gå igenom ekluten = genomgå ett svårt prov eller en pärs.
      Eklut är ett extrakt av ekbark, som används/användes vid garvning av hudar

  367. Åke Tilander skriver:

    Hundhedning = en som verkligen inte tror / är kristen; en riktigt rejält okristen person; en som aktivt omfattar en förkristen tro

  368. Gis Gustensen skriver:

    Hej, ja (jag) kör ofta me (med) lite snabbskriftslikt i egna loggboka. Om man kunde tyda
    hiroglyferna (hieroglyf) kan de väl inte va fö svåt (svårt). Denna skriftfom kallas numera
    Vågådasvenska, slöskrift, nysvenska elle Roffeskrift. Käckt va odet! Nu till dans fråga:
    Mitt glömda od e ”Meterhyvel” eller uttytt RUBANK. -Ja minns nä skolklassen va stöki. Då kunde
    slöjdläran gorma -nu e ni lugna annas hämtar ja meterhyveln, era snorungar! De halp allti !

    • Anna skriver:

      Härligt! Gillar skarpt din slöskrift men undrar varför det kallas ”Roffesvenska” vem ä Roffe?

      • Gis Gustensen skriver:

        Haj Anna! Rolit at min slöskrift kanse vunnit en proselyt. Roffe e en av tillskyndana
        till denna plusvariant av ett brukarvänliare skriveri. Å du kan allri stava fel. Bara de
        jör ju att man stiger i värde. Bort me skolkvarsittnigen! Ty BARA DU vet hur du vill stafva
        rätt å riktit. Roffe mindes hur han i fössta klass fikk gå fram te tavlan å skriva odet
        ”vit”. Men lille Roffe (6 år) hadde ren tittat i å lät sej läsa i bökker me gammelstav-
        ning. Så han skrev ”hvit”.. Jo- sa den snälla fröken, så stavade man på 1800talet,
        men nu e de enklare. På den vägen ede fotfarande me Roffe. Han kanse blir en
        profet i eget lann såsmånigom å de e han väl väd…
        Du som läse detta glöm alri: Vågådasvenska, slöskrift, nysvenska elle Roffeskrift
        som e de nya inneskrivspråke! (Kät ban har många namn)

  369. Lennart skriver:

    Om ingen annan har nåt att föreslå så kan väl jag komma med några gamla ord från dialektavdelningen eftersom det är lite stiltje just nu som det verkar.
    KÄRINGEDINKEN = Minsta barnet i familjen som hängde o dinglade i sin mammas kjol.
    SARJA = Tjata.
    FLESEN = Ansiktet. En fles kunde även vara benämningen på en otrevlig människa.
    RUMPEDRAG = En efterhängsen person. Rumpedraget kunde även vara ett påhittat redskap som man skickade barnen att hämta t.ex vid slakten så att dom skulle slippa att se när grisen avlivades.
    KATTBALLAR = Humleblomster.
    BAGGETASKER = Humleblomster.
    Ja detta var mitt lilla bidrag och orden här ovan kanske inte klingar så vackert i allas öron men det skadar kanske inte med lite ombyte till alla dom ”fina” gamla ord som har samlat sig i denna blogg!

  370. Rolf Lidfors skriver:

    Använder ofta ”abravinch”, alltså något man gör så där ”rätt över”. T.ex. en U-sväng eller att laga något på ett snabbt och eget sätt. Det är inte så ofta jag hör ordet. Vet inte om jag hade det med mig från Värmland?
    Det lustiga är att min nuv. hustru från Bolivia förstår precis vad jag menar och säger att ordet anvands på samma sätt i spanskan! Kan det finnas en latinsk bakgrund?

  371. Monica Lövberg skriver:

    Meckredarier

  372. Monica Lövberg skriver:

    Lygens

  373. ingegerd svedin skriver:

    kännsk kan det betyda lätt igenkännlig, dialektalt?

  374. Thomas skriver:

    Många dialektord på sidan likså, sammansatta ord.
    Här är några som inte är det 🙂

    Obönhörligen – Ingen som lyssnar till nåd
    Eldfäng – lättantändlig
    Gatt – stråköppning
    Bevira – straffa enl. lag/bötfälla
    Husera – Bo, uppehålla sig
    Etern – ? Ett ställe där radiovågorna är?

    • Anna skriver:

      Tja, lite ”rättning” här: Obönhörligen, snarast – någon som inte ger nåd.
      Eldfäng står det faktiskt i etymologiska böcker, dvs historiskt skrev man så, numera ett adjektiv: eldfängd /eldfängt. Gatt är inte bara stråköppning utan hör framförallt ihop med sjöliv, en smal passage t ex mellan öar (främst dial. östkusten) och en öppning i relingen på fartyg, för ankarkätting el dylikt. Och så vet du säkert att det heter beivra, inte ”bevira.” Etern är en historia för sig, väldigt intressant. Förr tänkte man sig att rymden bestod av någon lättflyktig vätska eller gas, någon materia, som ljudvågor och sedan radiovågor kunde färdas i. Lustigt att det hänger kvar som ett idiom, att lägga ut en sändning i etern. Glada hälsningar från ”fröken”!

      • Thomas skriver:

        Det är bara bra med rättning, annars lär man sig ju inget. 🙂
        Finns det ordet någon annanstans, än i historien? 😉
        Nej det visste jag faktiskt inte, läser det så sällan (aldrig) nu för tiden och kom bara ihåg vad jag trodde att det stod som barn (nej jag slår heller inte upp, ingen sport) på skyltarna till byggarbetsplatser.
        ”På ögonen böj” funkar ju till det annars, genast alltså.

  375. Erik Forsling skriver:

    Min kommentar till Rolf och Bloggarbjörn (några inlägg högre upp) har legat i väntan på granskning en tid nu!

  376. Lotta Nilsson skriver:

    Enkomt försöker jag använda så ofta som möjligtå

  377. Vicachu skriver:

    Jag är väldigt förtjust i det juridiska begreppet ”lösker man”, som i ålderdomligt språkbruk betyder ”en man som inte är bofast” och används i motsats till markägare. I dagligt språkbruk skulle man kunna säga att det betyder ”lösdrivare” eller ”tattare”.

    • Erik Forsling skriver:

      Ett tips bara. ”Löskekarl” var dagsord 10/1 2014, publicerat av just veckans redaktör (Malena). Två kommentarer. Tänkte redan då skriva några ord om Gamla Hembygdens mest kända skald, Erik Axel Karlfeldt, och en bok om honom som jag är ägare till – utan att ha läst. Där ingår ”löskekarl” i titeln. Tänkte dock att man behöver inte alltid bluddra om sina associationer. Men nu gjorde jag det ändå.

  378. Mikael Schuer skriver:

    I det dagliga språkbruket så är nog även både tattare och lösdrivare hos de flesta nästan bortglömda

  379. KataM skriver:

    Jag har några förslag på ord.

    Spånad – spinning (att göra garn, inte motionsformen 🙂 )
    Rockhuvud – fäste för spåmadsmaterialet när man spinner
    Tunglet – månen
    Guttaperkaboll (I uttrycket ”fara runt som en guttaperkaboll” )- boll av ett slags naturgummi
    Griffeltavla – bärbar skrivtavla, ursprungligen gjord av svart skiffer
    Rullbandspelare – inspelningsapparat med magnetband på stora rullar

  380. Ullis skriver:

    Tack för alla tips. 🙂

  381. Selenius skriver:

    Kolifez använder jag dagligen.
    Eller om det skall stavas kolifes eller kollifes. I betydelse ungefär ”lurifax”. Skall ha påbrå från latinet om jag rätt kommer ihåg ett språklådeinslag i något medium.
    Likaledes och likvärdiga äro Kurvez (kurves) som betyder ungefär krumbukter. Jämför kurbitsmåleri och kurtosis (toppighet)

  382. Åsa Holmstrand skriver:

    Löste korsord och påmindes om ordet ‘lygens” = påhitt, omöjlighet. Min far (f. 1904) använde det som synonym till omöjligt. Undrar vad ursprunget är? Plattyska?

  383. Bosse Bergkvist skriver:

    I min barndoms Ystad 1940/50-tal var ‘lygens’ = lögn.

  384. Ola Gabrielson skriver:

    Jag har en vän som gillar sina verktyg, speciellt en skruvmejsel som är extra TYMPLIG. Jag tror han menar lagom stor och lätt att använda.

  385. Hasse skriver:

    Varför inte ta upp trevliga och användbara ord som oomkullrukn(e)lig (=oomkullkastelig), nar (=tvärslå) eller eschappera (undfly)

  386. Anders skriver:

    Undertecknad överantvardar härmed ordet rotborste i er vård, dylik som brukas vid tömning av nattkärlet och tunnan från avträdet. Välbekomme!

    Vän av ord-ning

  387. Bertil Lassenius skriver:

    :-)). Hoppoms att det icke är nattkärlsrotborsten som ävenledes begagnas vid putsningen av rotsaker i köket…

  388. Bertil Lassenius skriver:

    Min mamma, å.m. 1908, svarad ofta med Väl bekomme när någon tackade henne.

  389. Sofia skriver:

    Vafalls = ”Vad sa du?” i lite uppfordrande/upprörd översittarton

  390. Svante Hellberg skriver:

    Det är ju en kontamination, (ehuru, huruvida) och inget riktigt ord. Lite som stereotyp, typisk för många felaktigt blir ”stereotypisk”

  391. Petra skriver:

    Ordnörd? @glomdaord söker ny redaktör! Arbetet är helt ideellt och du ansvarar för att lägga ut ord ca 7 dar per månad. Maila petra@picha.se!

    Som redaktör ansvarar du för att lägga ut ett ord varje dag under ca
    en vecka per månad. Orden publiceras vid 8-tiden på morgonen.
    Du letar upp och hittar nya ord som vi helst inte har publicerat
    tidigare. Du kan tidsinställa inläggen så du kan göra allt arbete i
    förväg!

    Det ingår oxå att hålla lite kolla i kommentarsfältet under sin vecka
    och svara på frågor om det uppstår samt svara på twitter om det blir
    frågor där – det blir det nästan aldrig, men kommentarsfältet är
    ganska aktivt.

    Alla som jobbar med detta gör det helt ideellt!
    Vi är för närvarande två stycken som sköter sidan.
    Jag som gör två veckor per månad, Ullis som tar en och så söker vi en till!
    Kanske två?

    Maila petra@picha.se om du är intresserad!

    mvh Petra

  392. Jonte skriver:

    Som Skåning vill jag föreslå mitt favoritord ”Hällörad” Vilket oftast betyder gudsnådlig,frireligös,snäll och beskedlig.
    Mvh j

  393. Lennart skriver:

    Ser att ni har Hädangången som dagens ord och då skulle jag vilja föreslå ordet STARVA som har samma betydelse. Man kan t.ex säga om en person att han har ”starvat av” och då har han alltså avlidit. Starva kommer troligen från tyskans sterb och engelskans starv.

  394. Bengt B skriver:

    Vetsaga. Tråkigt att inte heller detta svenska ord istället för ett engelskt fallit svenskarna på läppen, i alla fall så här långt. Men med tanke på att så många här i landet är så svårt drabbade av ”engelska sjukan” tyvärr inte särskilt överraskande.

  395. Gustav S skriver:

    Jag föreslår ordet ”hugfästa”, vilket betyder ”säkra hågkomsten av något”.

  396. Petra skriver:

    Många av de ord ni tipsar om har vi haft – de vi inte har haft publicerar vi i tur och ordning! Använd gärna sökfunktionen innan ni tipsar för att se om dett ord redan är använt! Tack alla för att ni tipsar så bra!!!

  397. Bengt B skriver:

    Hänsjunken. Några år på nacken och bortglömt – men en riktigt användbar glosa. Med betydelsen, ungefär: (någon med) något speciellt i tankarna och därför, i andras ögon, andligen frånvarande.

  398. Lennart skriver:

    Nu har jag kommit ihåg att använda sökfunktionen och därför så dristar jag mig till att föreslå ordet MULAT = avlidit, som ni inte har haft med förut.
    Att ha mulat är alltså samma sak som att ha avlidit eller starvat av.

  399. Tipsaren skriver:

    Uppskörtad och urskulda.

  400. Jan Söderström skriver:

    PROfil i meningen, en fil som går lätt. Har just illustrerat detta ord med en blanksliten fil i min serie ”tvetydiga ord” (snål var min far – men filar som gick lätt hade han)

  401. Ewa skriver:

    Jag föreslår ordet ”ondulera”, som betyder att lägga håret i vågor!

  402. Gis Gustensen skriver:

    Hej. Ja vill rikta uppmärksamheten på de behändiga odet ”TARV”. I ett Aftonbladet från 14 Juli 2008 såg ja en gammal not av Roffe-Mania vid en bild av Ingmar Bergman. Han spar på gamla kvällstiningar å säjer där me sina ord: Dom svassa verklien för mej på Dramaten. Fick tillexempel en egen ”Latrina Magica”. I den pinka jag ofta långa gula strålar och släppte med välbehag mitt tarv. Som framgås betyr de avfall eller som jag brukar säga om texempel hästbullar man ibland brukar se på ridvägar och i hagar: Minnen. De låter trevliare. Till dotterdottern Ellinor: Lilla Elli, där ligger ett fint hästminne. Akta så du inte trampar på de!

  403. Göran C-O Claesson skriver:

    Söker kontakt med redaktionen! Arbetar i samma syfte som Glömda Ord. Har manus till en satirisk ordlista klar: Uteord. Den säger sig vara en hjälp för alla som är rädda för att inte vara inne. Sänder manuskriptet gärna om jag får er mejladress. Ett exempel på fördel med ett inneord: ‘tuff’ ersätter hård, svår, krävande, belastande, utmanande, betungande. Tänk så många ord den slipper kunna som går över till inneord!

  404. Jürgen Picha skriver:

    Jag förelsår ordet pastisch. Läste det i en bokrecension om Galbraith/Rowlings bok Gökens rop.

  405. Stella skriver:

    Läste just att någon använde ”skröfs” i löpande text. Så underbart att inte vara ensam utövare 😉

    För övrigt börjar det bli så byst med ord här så det känns närmast övermäktigt. Jag har förstått att sidan startade som blogg, men i nuläget verkar det som om det skulle behövas ett register istället, där man kan söka på orden på ett lättsammare sätt.

  406. Stella skriver:

    Några nya ord:
    smilfink – inställsam person, lismare, ögontjänare, tallriksslickare, smilare
    byling – detta utmärkta gamla ord för snut, polis
    njugg – snål
    i mjugg – i smyg

  407. Gustav S. skriver:

    Jag föreslår ordet ”vederfående”, vilket betyder ”tillfrisknande”.

  408. Bertil Lassenius skriver:

    Lånord = ord som upptagits i ett språk från ett annat språk (och anpassats till det nya språket). Finlandssvenska är svenska och danska är danska! Varför ta in ett danskt begrepp när det finns ett minst lika bra svenskt? Samma fråga kan man förvisso ställa om en massa, inte minst engelska, lånord.

    • Stella skriver:

      Finlandssvenska är inte svenska, det är finlandssvenska.

      Alla låneord (varför heter det LÅNE-ord? Som om vi hade tänkt att lämna tillbaka dem någon gång…) har väl ett syfte den gång de lånades in. Vi människor söker ständigt nya upplevelser och nya horisonter. Även om det sker en förflackning och fördumning för tillfället, så har jag svårt att tro att det är en direkt följd av den ständiga transformation som språk genomgår. Det är snarast en skapad situation.

      Språket är ett verktyg och som alla verktyg förändras det när omständigheterna förändras. Det är varken något att vara ledsen eller upprörd över, men man kan motverka det genom kunskap. Kom ihåg att språk kan vara ett verktyg för förståelse, men också ett verktyg för isolering, eller ett verktyg för maktövertagande, vilket jag misstänker att engelskans mördartåg över världen är en del av. (Språk som t ex engelska, som växer på andra språks bekostnad, kallas faktiskt ”mördarspråk”.)

  409. Bertil Lassenius skriver:

    Det som Stella kallar LÅNE-ord heter åtminstone enligt *Stora Svenska Ordboken, *Nationalencyklopedin, * Språktidningen, * Wikipedia m.fl ”Lånord”!
    Finlandssvenska är, enligt Wikipedia ”en överregional varietet av svenska som är karakteristisk för finlandssvenskar och som kännetecknas av vissa finländska särdrag. [1]De finlandssvenska dialekterna räknas till de östsvenska målen.” Enligt Stora Svenska Ordboken ”Den svenska språkform som talas av finlandssvenskar”, enligt Nationalencyklopedin ”finlandssvenska, den variant av svenska som används i Finland. Termen avser främst det icke-dialektala språket”

  410. Lennart skriver:

    Jag vill slå ett slag för det gamla kraftuttrycket Faenivoll – i djävulens våld. Ett ord man hör väldigt sällan här i Sverige nu för tiden men som fortfarande används i både Danmark o Norge.
    Om man t.ex letar efter nånting borttappat så sa man ”den är faenivoll försvunnen!” Eller man kunde säga till nån som man var förbannad på att ”du kan dra faenivôll mä dej !”

    • Urban skriver:

      Min morfar (Dalslänning) använde ordet förr minns jag,
      använder det även själv ibland.
      Jag försöker att minnas å gärna använda gamla uttyck
      i vardagen för att ej glöma å kanske även föra dom vidare.

      Urban

  411. Urban skriver:

    Vill föreslå ordet ”Hjuling”
    Betyder: Stryk.
    Ex: Han åkte på redigt med hjuling i lördags.
    Mig veterligen så e de ett Bohuslänskt, Dalsländskt
    och Värmländskt uttryck.

  412. KataM skriver:

    Jag föreslår ”storvulen”: (överdrivet) storslagen / imponerande.

  413. mirotanien skriver:

    ”Sälle” (substantiv). I vissa modernare fall endast förekommande som ”liderlig sälle”.

  414. Asplund skriver:

    tämligen: ganska
    (visserligen inte ett bortglömt ord, men ett jag gärna vill höra och läsa oftare)

  415. Bertil Lassenius skriver:

    Ity ditt inlägg har kommit för 13 minuter sedan tycker jag att man kan säga att jag har gett dig denna hälsning tämligen omgående…

  416. Dennis Aberos skriver:

    Jag föreslår ”försmå”. Förvisso finns detta ord redan men förklaras med ”rata” vilket inte riktigt stämmer. Förakta, ringakta är en annan betydelse. Dock stämmer ratad/avvisad också ”Försmå någons kärlek”. Det kan också användas som ”icke ta hänsyn till” eller ”icke lyssna till” t.ex. Varför försmådde han min varning? En fullständig förklaring av ordet ges såklart i SAOL. Försmå är enligt mitt tycke ett utmärkt äldre ord som kan användas i många sammanhang och skulle kunna få en mer rättvis innebörd på denna sajt.

  417. mirotanien skriver:

    Jag föreslår ”näppeligen”.

  418. akevonkiohling skriver:

    Föreslår ”pottstol”. Ursprungligen en vanlig, oftast liten barn- stol med ursågat hål, att ställa pottan under. Numera doch i mer fräsiga varianter.

  419. Mikke skriver:

    Hovendroven, när någonting är huller om buller, rörigt, olika strumpor på fötterna, allmänt stökigt

  420. Hans Linhardt skriver:

    När jag var liten kallades hissar som klarade att lagra fler än en destination för ”tänkande hiss”. Jag har sökt på nätet, men inte hittat något om denna benämning.

  421. Lennart skriver:

    Har kommit att tänka på gamla sjukdomsnamn som håller på att falla i glömska. Inget trevligt ämne kanske men håll tillgodo ändå.
    Barnförlamning = Polio
    Drypare = Gonorre
    Slaget = Stroke
    Ränneskita = Diarre
    Kräfta = Cancer
    Åderförkalkning = Demens
    Bälsrevet = Blindtarmsinflammation.

  422. Ullis skriver:

    Föreslår ordet perrong som helt tagits över av det tristare ordet ”plattform”. Antagligen påskyndat av SL:s förnumstiga uppmaning: ”Beakta avståndet mellan vagn och plattform när du kliver av”.

  423. jan saxtrup skriver:

    Nasken, hång och grisk – vilka jag tror alla betyder samma sak – ungefär hagalen, ivrig efter, girig

  424. Yngve Gustafsson skriver:

    Tycker ordet framstjärt är en märklig konstruktion för att slippa säga de där andra orden som kan vara obekväma att ta i sin mun för samma sak. Är det ett ord för er lista månne?

  425. Lena Gunnarsson skriver:

    Föreslår gräddsnäcka.

  426. Torgny Rågfeldt skriver:

    Simpelkort, används om än sällsynt av gubbar på byggen om spännsnöre, murarsnöre

  427. Kalle Stridh skriver:

    Hojtarolja ifs. söderslang för brännvin

  428. Lennart Öberg skriver:

    unikum är ett ord som jag nästan aldrig hört, förutom av min far. Själv använder jag det faktiskt ibland.

  429. Kalle Stridh skriver:

    På tal om söderslang ni som gillar det, jag är väl inte ensam om det?
    http://www.linnaeus.uu.se/online/ide/masken2.html
    Läs och njut!

  430. Bengt Johnsson skriver:

    Föreslår FLANERA och SPANKULERA (se synonymer.se för synonymer;)). Jag tar en promenad ibland, men min sons flickväns far, han flanerar minsann! Känner mig underlägsen på nå’t sätt…

  431. Bertil Lassenius skriver:

    Jamen, att flanera är ju inte lika målmedvetet som att promenera! Du promenerar i rask takt, medan du tar dig fram i maklig takt; tittar i skyltfönster, pratar med mötande etc när du flanerar:-). Personligen föredrar jag att promenera.

  432. Erik Forsling skriver:

    Länge sedan jag kom med ett bidrag här. Idag, när jag lyssnade till dagens sommarprogram, spelades ”Balladen om det stora slagsmålet på Tegelbacken” av och med Olle Adolphson – och jag lyssnade extra noga på texten, eftersom jag helt nyligen gick och grunnade på den låten, och över hur länge sedan det var jag hörde den. Det jag undrade över i texten visade sig bekräftas. Mitt minne är trots allt inte helt förmultnat.

    Dessutom kom jag även att frestas av ett ”nytt” gammalt ord i texten – ”Med pavan uti fickan och med lurporna på sne'”. ”Lurpa” (jaha, minsann,… vad är det? Och jag hittade följande lilla trevliga ordlista: http://knegetkampenklyket.wordpress.com/ordlista/klader/ Här står visserligen ”lörpa”, men med uttalet ”lurpa”.

    Ska väl vara ett slags stockholmsgloslista detta, men jag log varmt åt ett annat kärt ord, som även var i omlopp hos oss rumpmasar, som då var barn: ”snajdare”. ”Schavig” är en annan gammal kompis, som jag upplever att man sällan stöter på.

    Jag vet inte vilka av orden i den här listan som redan föreslagits, men listan kort, och trivsam.

  433. Jakob Westin skriver:

    Jag vill föreslå ordet ”morsk”.

  434. Bengt B skriver:

    Kirra. Det är ordet jag föreslår.

  435. anderskruse skriver:

    Jag föreslår ordet ”dåndimpen” – ett lustigt ord som betyder svimning av häpnad eller förskräckelse. Visserligen inte så gammalt men används knappast numera – fast jag använde det idag i samtal med min hustru.

  436. trainleader skriver:

    Jag föreslår vandel = beteende och vederhäftig = pålitlig. Gamla godingar tycker jag! 🙂

  437. KalleE skriver:

    Förslag: Postiljon

  438. Katarina skriver:

    Skulle vilja ha med ”i vanvärs”. Visst betyder det slöseri? Så har jag använt det i alla fall.

  439. Helge skriver:

    Jag föreslår att ni publicerar Shingelväv = spindelnät. Hittar det inte i uppslagsböcker?
    Förr sa man (de gamla) alltid shingelväv om spindelnät här i Kyrkesund. Vet ej var det kommer ifrån?

    • KataM skriver:

      Shingelväv hat jag aldrig hört, däremot använder jag ibland ordet lockenät. Det kunde kanske också vara värt att ta upp.

  440. Lennart skriver:

    Jag föreslår ordet Frack = Grann. Man sa t.ex om nånting var illa att ” det var inte frackt ”, då var det inte grannt minsann! Eller om man känner sig vissen kan man säga att ” idag känner jag mej inte fracker”. Ordet användes mest när nånting var negativt. Ungefär så vill jag beskriva betydelsen av detta ord.

  441. Mikael Schuer skriver:

    Jag föreslår ordet ruga som betyder sårskorpa, det verkar inte finnas med här! 🙂

  442. jan Söderström skriver:

    I Småland (runt Värnamo) sá man RUVA för samma ord.

  443. Mikael Schuer skriver:

    Vad sägs om rullbräda? Det var det svenska ordet för skateboard!

  444. Elisabeth Westerberg skriver:

    Jag föreslår följande nästan glömda ord: chronschoughare = halvbildad besserwisser.
    Efter folkskollärare John Chronschough (eg. Kronskog), huvudperson i August Bondesons roman, ”Skollärare John Chronschoughs memoarer”, publ 1897.

  445. Anders skriver:

    Antihystericum, medicin mot hysteri. Vanlig åkomma bland fruntimmer förr.

  446. Anders skriver:

    Jag var så sugen på en frukostmiddag i helgen. Mitt stamlokus hade bara brunch att erbjuda.

  447. Freddan skriver:

    De allra flesta ord ni tar upp används dagligen i samhället. Utnyttja sidan istället för att beskriva historien bakom varje ord.

    • Petra skriver:

      Hej Freddan! Du är hjärtligt välkommen att hjälpa till! Vi som uppdaterar här gör det helt ideellt och det här är den nivån vi hinner med att uppdatera!
      Vilka ord som är glömda eller inte är också helt individuellt!

      • Britt-Marie skriver:

        Tack för att ni sköter den här sidan! En sak jag funderat på är om ni möjligen kunde vända den upp och ner såtillvida att man alltså såg nyaste överst och även där kunde skriva in överst, så man slapp skrolla så mkt.

  448. Ulf Moren skriver:

    jag föreslår: SKRÄLLINGAR, et vikingaord för Amerikanska Indianer

  449. jan Söderström skriver:

    Hej. Tänkte på ordet ”krabba” nu när min dator krånglar.

  450. Bosse Bergkvist skriver:

    Hej! Kajhänt = vänsterhänt
    och kajan = vänsterhanden
    tycks inte finnas i arkivet här.
    Det var mycket vanliga ord i min barndoms Ystad.

  451. KalleE skriver:

    Hoppjerka (person som ständigt byter arbete)

  452. SoP skriver:

    Taburett,sa vi när jag var liten (född -58) Och tambur och farstun. Nu är det pall, hall och trappen.

  453. Morskan skriver:

    Rumphugget, som jag kommer att använda då jag kommenterar gårdagens föräldramöte till läraren, i vår sons klassblogg. 🙂

  454. Eva skriver:

    Hej! Jag saknar tyckmycken.

  455. Britt-Marie skriver:

    Hej! Ordet skaföttes fanns inte med. Numera har ju alla egen säng. Förr i tiden låg ofta barn/pigor två i en utdragssoffa och mest utrymme blev det då om man låg på var sitt håll, dvs en med fötterna på ena kortsidan och den andre tvärsemot, med fötterna på andra kortsidan.

  456. Britt-Marie skriver:

    Blingesknagg, ett skånskt ord för hästbroms. Det kommer nog av blind (bling), för bromsen ser gråögd ut med sina facettögon.

  457. Marie skriver:

    Någon som hört talas om ordet ”nimt” (praktiskt och smidigt )användas utanför Skåneland

  458. Bosse Bergkvist skriver:

    Fint ord och vanligt i Ystad. Men jag skulle stava med dubbel-m, och kolla här: http://www.folkmun.se/definition/nimm

  459. Bosse Bergkvist skriver:

    Petra! Självklart kan vi ha lite olika uppfattningar om alla dessa mer eller mindre glömda, älskade ord, för se nu hur osams experterna är. http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/244/105.html
    Nu ska jag kolla radiolänken. Tack!

  460. Bosse Bergkvist skriver:

    Så fick jag också lära mig ordet hypersvecism! Ha!
    Skavföttes är alltså inte helt fel.
    Till Britt-Marie ställer jag frågan: vilken geografi är dina språkvanor från?
    [Petra! Våra signaturer här skulle kanske rent av ha en geografisk bestämning?]

  461. Britt-Marie skriver:

    Mina språkvanor är från nordvästskåne, landsortsby utanför Ängelholm.
    Ett ord som jag gillar är ”namne”. Hon är din namne, dvs har samma namn som du. enkelt och uttrycksfullt.

  462. Rullbräda fick mig att tänka på korgboll (istället för basket).

  463. Britt-Marie skriver:

    Sillmått: 1 kast= 4 sillar (så många man fick in mellan en hands fingrar) och 20 kast = 1 val (80 sillar). 1 val är alltså när man fyller båda händerna med sillar tio ggr och kastar dessa i en hög. inte så ofta man slänger med sillar på detta vis, men ändå lite roligt att känna till.

  464. Britt-Marie skriver:

    Strandvaskare = gasten/den osaliga anden efter en drunknad person. Dessa kunde man i folktron drabbas av som en oförklarlig tyngd när man var ute och gick. Enda sättet att bli av med dem var att gå över en bäck eller annat vatten, för vatten tålde de ej. Då släppte de genast.
    Om man läser i tidningar från sekelskiftet vid kuster som t ex Mölle så ser man att det påfallande ofta flöt iland kroppar från drunknade. Man hade särskilda begravningsplatser för dessa, utanför kyrkans vigda jord.

  465. Malin skriver:

    Läser Selma Lagerlöfs ”Jerusalem”, och begeistras av att karaktären Eliahu är ”främlingsförare” i staden. Har aldrig hört det svenska uttrycket, men känner igen det från den moderna tyskans Fremdenführer, och gissar på att det var ett vanligt ord för turistguide på Selmas tid.

  466. Bosse Bergkvist skriver:

    Hej! Förslag till ord: nock = nog
    Det bästa är väl gott nock.
    Vädret är då fint nock.
    Hon har fått nock av dig nu.
    Ja, så är det nock.
    Sa (säger?) man i Ystad.

  467. Peter skriver:

    Hej,
    vilken trevlig och rolig sida. Min barn 17 och 14 år gamla från Stockholms innerstad har ju helt slutat med fina ”slang”-ord, något jag allt som ofta klagar över.
    Vem minns ordet lubba…?
    Att lubba…

  468. Bosse Bergkvist skriver:

    Alla minns vi väl lubba runt…

  469. Jerri skriver:

    Defenestrera är mitt favvo-ord. Mycket användbart 🙂

  470. Marie skriver:

    ”Stick i stäv” om något som är precis tvärtom , hör jag inte ofta nft.
    Marie

  471. Britt-Marie skriver:

    Slingerställ – ett sjömansord. Betecknar ett slags ramverk som man lägger på (det vid durken/golvet fastskruvade) bordet för att inte tallrikarna skall glida av bordet vid kraftig sjögång. Samma funktion fast i större format för lastrummet kallas slingerskott. Dessa sattes upp när man hade last av spannmål för att förhindra att lasten kom i rörelse vid svår sjögång.
    Det finns även slingerköl på fartyg de är svetsade längs fartygssidan och har en liknande uppgift.

  472. Britt-Marie skriver:

    Antedarrad = nervös, ur balans. Ja ble litta antedarrad. Bilen körde så nära mig att jag ble rent antedarrad.
    Kan det betyda att anden kommer i darrning?? eller är det en grov folketymologisk förklaring kanske 😉 hade varit kul att veta mer om ordet, nån som vet?

  473. Britt-Marie skriver:

    Segelnegel. Dialektalt göingeord för cykelnyckel.

  474. Britt-Marie skriver:

    En igna = en ekorre på göingska. Ignaberga betyder alltså ekorrberget.

  475. Britt-Marie skriver:

    Kåss i krösamosed! kors i ”lingonsylten”. Jfr Kåss i Jesse namn.

  476. Britt-Marie skriver:

    pantoffla= skånskt ord för potatis

  477. Britt-Marie skriver:

    päregröd=potatismos

  478. Britt-Marie skriver:

    rögröd=saftkräm.
    Associerat
    : När dansken satte fram ”Rögröd med flööde på ” (saftkräm med grädde) tolkade det svenska barnet det förskräckt som ”Röd gröt med fluga på”.

  479. Ann-Charlotte Granström skriver:

    Ordet fal! Sökte på fal, kunde inte se att det varit med här tidigare. Min yngsta dotter och hennes kompis övade operaarior här hemma idag och då kom uttrycket en fal kvinna upp. Är ett ålderdomligt uttryck för prostituerad, betyder mutbar, möjlig att köpa. Man undrar om det talades om en fal man också? Det gjorde det kanske, t ex i affärssammanhang?

  480. Britt-Marie skriver:

    puged= lite obehagligt, kusligt, småskrämmande. T ex Uppe å vinden var det mörkt och puged. Ute var kall och puged. Kanske även en bra spökhistoria kan få en att känna sig litta puged?

  481. Britt-Marie skriver:

    Att mula resp bli mulad. Dvs att mosa in någon med snö i ansiktet.

  482. Marie skriver:

    Svada.
    Detta ord ingick inte i en ung väninnas (> 30) svada när jag påstod att hon hade en fantastisk sådan. Hon förstod mig inte alls, men det kan väl närmast förklaras med ordflöde.

  483. Britt-Marie skriver:

    att hanka – att sitta på cykel och hålla i armen på någon som t ex kör moped. kanske lever detta ord bland ungdomar, kanske har man blivit för gammal för sånt 🙂 Lever ordet än?

  484. Britt-Marie skriver:

    Ännaklämd= att sitta i en psykiskt besvärlig sits, typ ” å ena sidan… men å andra sidan …”

  485. Britt-Marie skriver:

    nällad= att vara nällad betyder att vara mycket angelägen om någonting. Substantivet nälla betyder nässla på skånska.

  486. Britt-Marie skriver:

    hårring = örfil. Slau en hårring kan även betyda att hjula (gymnastikkonst)

  487. Britt-Marie skriver:

    färga= när son/grismamman föder sina kultingar. Nu farjar souggan.

  488. Britt-Marie skriver:

    skult = hjässa, högsta belägna del av huvudet.

  489. Britt-Marie skriver:

    Rantafej= storstädning? omorganisation? att vända upp och ner på saker och gå till grunden med så att det blir rätt och bra.?? Att ställa till med ett väldans rantafej.

  490. Britt-Marie skriver:

    kuddvar=örngott

  491. Britt-Marie skriver:

    Trofast, är det inte ett ord som håller på att kännas ålderdomligt, trots att det är så vackert, varmt och personligt? Lojal kan man säga, men det är mer officiellt och inte alls lika känslosamt.

  492. Britt-Marie skriver:

    Ordet barmhärtighet används inte dagligdags. Medkänsla och medlidande. Att visa barmhärtighet= att visa nåd, att skona någon, låta bli att använda sitt övertag.

  493. Lennart skriver:

    Jag ser att Britt-Marie föreslår ordet Kuddvar och då skulle jag vilja föreslå Putevar som är samma sak. Min far sa alltid putevar istället för örngott. Puta=Kudde.

  494. Bosse Bergkvist skriver:

    Min fromma önskan är att alla som skriver här på bloggen bifogar en relevant geografisk bestämning av sitt språk. (Exemplet från Britt-Marie: puta för kudde, undrar jag hur danskt=skånskt det är.)

    • Lennart skriver:

      Ja nu var det ju inte Britt-Marie som skrev puta för kudde men skit samma!
      Om man googlar på puta och putevar så hamnar vi i Norge som har en del gamla ord gemensamt med oss västsvenskar. Min geografiska plats är Västergötland.

  495. Haald Vallander skriver:

    Jag tycker att ordet merendeles, för oftast, är ett fint oanvänt ord, Valle

  496. Bengt B skriver:

    Jag föreslår ordet radiera. Radiera i betydelsen ”sända i radio”. Tillgänglig ordbok ger vid handen att radiera i nämnda betydelse använts från 1924. Inte så konstigt – då AB Radiotjänst bildades 21 mars 1924. Efter 25 år som radioanställd kan jag dock konstatera att ordet aldrig någonsin kommit över mina läppar (eller att jag använt det skriftligt) – inte ens skämtsamt. Radiera kan (ju) för övrigt också användas i strikt vetenskapliga sammanhang, då i betydelsen ”utstråla”.

  497. Mikael Hellmark skriver:

    Hux flux.
    Han svängde runt hörnet och hux flux var han borta.

    Lite magiskt 😄

  498. Tobias skriver:

    Det underbara ordet vidlåda!

  499. Jan Söderlund skriver:

    Schyspandyl, en obenämd grej, sak. Det finns olika varianter på detta ord.

  500. Eric Forsmark skriver:

    REAPLAN är ett utmärkt ord. Ordlista: (ålderdomligt) jetplan, flygplan med reaktionsdrift.
    Man kan t ex höra sig själv säga: ”Häromdan reste jag med reaplan från Bromma till Brindisi”

  501. Libido skriver:

    Stötte på ordet mjäll (som adjektiv) nu i boken jag läser. ”Ingen är så mjäll som du”. Så har jag aldrig tidigare hört en person beskrivas.

  502. Mats Ekman skriver:

    Jag föreslår ordet skilsmässobarn. Jag är född 1947 och så hette det 1953 när jag blev ett. Idag är det så vanligt att det inte behövs ett speciellt ord, jag har inte sett det på länge.

  503. kulturmonstret skriver:

    Förslag: Mandrom. Det är ett ord som var försvunnet redan när jag föddes. Det betyder ”jag”.

  504. ingegerd svedin skriver:

    Lavett. Jag tror, att det betyder örfil.

    • Risarvaren skriver:

      Lavett används inte ofta idag, åtminstone inte slanguttrycket lavett som betyder just örfil. När man talar om ordets korrekta betydelse så är det inte alls bortglömt, en lavett är den tunga underbyggnaden eller ställningen som man monterar en kanon på och i detta sammanhang så säger man altjämnt just lavett!

    • kulturmonstret skriver:

      Det är också en ställning med hjul som man rullar en kanon på.

    • Risarvaren skriver:

      Ställningen som kallas lavett kan vara med eller utan hjul, benämningen är densamma. Det måste heller inte vara just en kanon utan kan vara även andra tunga eldvapen. Lavettens konstruktion är ofta tung för att ta upp rekylen, bakåtstudsen när kanonen avfyras. Smällen kan kan få av rekylen när man exempelvis skjuter med ett gevär kan härledas som ursprung till slangordet ”lavett” (örfil, smäll)

  505. kulturmonstret skriver:

    Klarskinn är ett fint gammalt ord. Det är små bitar av torkat fiskskinn som användes för att få sumpen att sjunka till botten i kokt kaffe.

  506. Mats Ekman skriver:

    Kroppskultur är ett fint gammalt ord som inte duger åt oss moderna svenskar. ”Fitness” heter det idag.

  507. Tango skriver:

    Några ord, vissa kanske redan funnits

    Dager
    Utsaga
    Amsaga
    Gunst
    Ynnest
    Domvärja/Domvärjo
    Nedkomst
    Välmåga
    Tallöshet

  508. Curt Bergman skriver:

    Mitt ord är ”lapsus” något som våra politiker gör dagligen

  509. Mats Ekman skriver:

    Jag vill gärna ge ordet glop en renässans. Det betyder spoling, slyngel, snorvalp, o liknande. Jag har använt det några gånger i skrift men inte i tal.

  510. Mats Ekman skriver:

    Och det här gamla ordet som jag har hört i visan: äring. Betyder årsväxt, gröda och skörd, men i visan betyder det fiskafänge. Jag har skrivit det en gång men aldrig sagt det.

  511. Mats Ekman skriver:

    Det finns många kul gamla ord. Vad sägs om detta? Inackorderingsarmar. Jag har hört det av min mor och det är sannerligen på väg att bli helt bortglömt för det blir bara två träffar på google och ingen på yahoo search. Det betyder långa armar som man behöver för att kunna sträcka sig efter saker. Hur det har uppstått är inte lätt att veta.

  512. Carl-Erik Oskarsson skriver:

    Jag föreslår ordet Talgdank, som jag kom ihåg när jag såg en kort video om tillverkning av ljus för nödsituationer. ”Det gick upp ett ljus för honom”.

  513. Mats Ekman skriver:

    Gaspollett. Den stoppade man in i gasmätaren i köket för att få gas till köksspisen. Hans Alfredson har använt ordet i en barnvisa ”Ska vi byta grejer”. Ska man använda gamla obegripliga ord i barnvisor? Plats för hetlevrad diskussion!

    • KataM skriver:

      Jag älskade sånger med obegripliga ord som barn. Luciavisan var favoriten och jag höll nästan på att gå i strejk när vi övergick till texten ”Ute är mörkt och kallt” på förskolan där jag jobbade. Så jag vet på vilken sida jag ställer mig i den diskussionen… 😉

  514. kulturmonstret skriver:

    Apropå gas: Gengas. En förkortning av generatorgas. Användes inom industrin men är mest känd för att den användes som fordonsbränsle under andra världskriget när det var brist på olja.

  515. Anniola Nilsson skriver:

    Jag vill föreslå ordet ”syjunta”
    Ungdomar idag har ingen aning om vad det är för en företeelse. Sen är det för all del inte så vanligt att ett gäng företrädesvis kvinnor samlas och handarbetar samtidigt som man dricker kaffe och skvallrar lite 😊

  516. Curt Bergman skriver:

    Jag föreslår ordet lapsus, Det var väl inte de vanligaste ordet men jag hörde tjänsteman från någon myndighet som använde det för någon vecka sedan.

  517. Titti Apler skriver:

    Har precis sett denna roliga sida men vill läsa kommentarer 😊

  518. Erik Forsling skriver:

    Om slingerbult och lappri.

    Är nästan aldrig inne på den här sidan av bloggen numera, och sällan föreslår jag något. Jag är kanske en slingerbult som mentalt surfar på andras förslag. Och sedan skriver kommentarer. Slingerbult har en historia, som innefattar en viss vighet, smidighet (bl.a. i danssammanhang), men som också – och fr.a. – karaktäriseras av en (sliskig) tendens hos en person att slingra sig ur svårigheter, misstag, eller rena missgrepp – en person som tillgriper fula knep för att skydda sin egen rygg, eller den lömske förföraren som slingerbultar sig inför sin tillbedda.

    Såväl ”slinger” som ”bult” har intressanta bakgrunder och bibetydelser. J.fr. bl.a. ”fyllbult”.

    När jag ser, eller hör, ordet som Curt föreslår här ovan, lapsus (felsteg), tänker jag nästan alltid, och halvt omedvetet, på ordet ”lappri”. Vet inte varför – men inget av dem är direkt positivt laddat. Lappri – struntsak, småsak, bagatell – skulle ju kunna vara det, i en situation där man vill urskulda något som inte alltför grovt, eller där man blir förlåten för någon groda. Men så har jag aldrig sett/hört ordet användas. Det har ju en slagsida; andra betydelser är fusk, lappverk, bedrägeri.

    Så jag föreslår ”lappri” också.

  519. Dan skriver:

    ”Dumburk

  520. Anders skriver:

    Idag blev det fnas till middag. Müsli? Nu vet jag ju vad fnas är. Men inte var det kom från. Av det insomnade verbet fnisa. Se http://runeberg.org/dialektl/0187.html

    Jag tycker ni ska ta med fnisa. Fnisa fnas fnesit.

  521. Stefan Zenker skriver:

    Huckle. – Min 80-åriga kusin påminde om ordet på tal om att muslimska kvinnor ogärna visar håret. I Dalarna var det förr i tiden norm, att kvinnorna använde huckle = huvudduk.

  522. Stefan Zenker skriver:

    Trilla av pinn.
    Eufemism för dö. Syftar sannolikt på hur hönsen i hönshuset slutade sina dagar.

  523. Per skriver:

    Min gamle far använde ordet utkimmad när han var ordentligt trött. Han kom från sydsverige.

    • Lennart skriver:

      Och min gamle far använde ordet maskapes när han var trött och vissen. Har även hört ordet sägas som maskapek, vet inte vilket som är det korrekta. Västergötland som vanligt ifrån mig!

  524. Sören Hakola skriver:

    Ett uttryck som kom för mig häromdagen var ”att vurma för”. Kanske det har förekommit i ordlistan allaredan – eller så har det förkommit i minnenas labyrinter.
    ”Att vurma för ngt”: att ha ett stort intresse för något, t.ex. alla kommentatorer i denna lista vurmar för att lyfta fram ålderdomliga och glömda ord och uttryck.

  525. Sören Hakola skriver:

    Ett till ord som jag nyss kom ihåg var: ”att denska”
    Detta är ett (finlandssvenskt ?) dialektalt ord vars betydelse och användning håller på att falla i glömska. Det används åtminstone i mellersta delarna av Österbotten. Dess betydelse är ”att prata finare / att prata högsvenska”. ”An ji så fiin så an denskar.” (övers. Han är så fin att han pratar högsvenska.) Detta kom sig av att allmogen höll sig med sina egna språk och dialekter – som varierade mellan byarna. Stadsborna och de lärde pratade högsvenska / standardsvenska / ”boksvenska” och man ville på något vis markera att de som pratade högsvenska (”denskade”) inte friktionsfritt och ledigt kunde kommunicera med byborna. Detta skall alltså uppfattas som något förnedrande eller utstötande; det var INTE roligt att bli kallad ”en som denskar” av byborna!

    NB: Det finländska skolsystemet krävde och kräver fortfarande att eleverna talar högsvenska under lektionerna. Dvs. ”att denska” blev oumbärligen det första ”främmande språket” för många elever i bygderna. Uttryck och talesätt var mer eller mindre förbjudna under lektionstid och man hamnade att lära sig nya sätt att tänka och uttrycka språket, trots att det i grunden rör sig om samma språk. Det är inte så att skolan vill utplåna dialekterna, men högsvenskan är ett standardiserat sätt att kommicera under lektionerna, så att eleverna och läraren (som kan komma varifrån som helst med sin egen dialekt i bakfickan) säkert och otvunget förstår varandra och undervisade ämnen på samma sätt. Undervisningen blir sålunda icke lidande av dialektala uttryck som kan uppfattas olika i olika regioner av landet.

  526. Frank
    Som i att jag står här frank och förmedlar er min åsikt.
    Jag använde det ordet när mina skäl var så enkla och självklara att övriga kommentarer kändes helt onödiga

  527. Ulf Albihn skriver:

    Jag föreslår ordet skida; att skida = att åka skidor. Precis som skrinna är att åka skridskor.

  528. Anna Morén skriver:

    ”Det liksta” = det bästa (tex om den finaste utstyrseln i garderoben)

  529. Anders Nord skriver:

    Snarskank=krokben.

  530. Johan skriver:

    Jag skrev ordet ”mota” i en kommentar för ordet ”ogin”
    Förvånad blev jag då ”mota” inte fanns i det här forumet.
    ”Fösa”, ”Fösa bort” är en synonym för mota. Mota hem korna, till exempel.

    Snälla, kan någon kolla upp ordet ”fösa” åt mig, jag har inte tid med det här längre…

  531. Marie skriver:

    Föreslår SIMPELKORT som betyder murarsnöre

  532. Stefan Zenker skriver:

    ”Mota” är väl inget glömt ord på landet? Man måste mota kossorna, så de inte springer iväg åt fel håll. Jag tycker inte att ”fösa” är riktigt synonymt: Fösa kor gör man för att driva på – inte för att hindra dem. En fösare går efter korna; en motare går vid sidan eller ett stycke framför.

    Förresten finns det en gammal barnvisa, där motandet förekommer, se https://sv.wikisource.org/wiki/Gubben_och_gumman_de_skulle_mota_vall.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s